Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Är universitetsläraryrket ett kall eller en profession?

Är doktorsringen en trohetssymbol, för trohet till vetenskapen? Det var en av frågeställningarna som formulerades när SULF-kongressens själva tema, Från kall till profession, utsattes för en infallsrik och munter analys. Detta i form av ett estradsamtal mellan Adam Brenthel, Lunds universitet, och Lisa Öberg, Södertörns högskola med Karin Åmossa, SULF:s chefsutredare som moderator.

20 december, 2012
Universitetsläraren

Kongressdeltagarna fick inledningsvis använda de mentometerdosor som senare skulle användas för voteringar i plenum, för att besvara frågan hur många som upplever att jobbet som universitetslärare känns som ett kall, vilket 70 procent besvarade med nej, 30 procent med ja.
På frågan om hur många som ser yrket som profession svarade 91 procent ja, nio procent nej.
Åmossa ledde diskussionen vidare till yrkesidentitetsskapande klädkoder, pins och namnbrickor, sådant som man byter eller plockar bort när arbetsdagen är slut.
– Men doktorsringen tar vi inte av, när vi exempelvis ska träffa våra vänner på krogen. Detta skulle alltså kunna förklaras med att doktorsringen är ett dygnetrunt- gällande förbund med vetenskapen.
Nu plockades mentometerdosorna fram igen, det visade sig att 27 procent av kongressledamöterna bär sin doktorsring, 73 procent gör det inte.
Adam Brenthel, doktorand vid avdelning för konsthistoria och visuella studier vid Lunds universitet, tog därefter itu med själva rubriken, "Från kall till profession".
Han beskrev sitt perspektiv som "partikulärt", eftersom han som doktorand "har det ganska bra" och undrade över problemet.
– Kanske är det inte ett problem utan ett spänningsfält mellan kall och profession, kanske saknas det ett frågetecken i kongressens rubrik.
Han gjorde också en analys av SULF-kongressens temabild, som i storformat dominerade väggen bakom scenen, en bild föreställande David Ludvigsson, numera lektor i historia, i talarstolen vid förra SULF-kongressen. Adam Brenthel såg dock något annat, en personifiering av kallet: "En dirigent, en passionerad föreläsare framför sina studenter".
– Mannen på bilden är på det sättet en varningssignal ur ett facklig perspektiv, ett perspektiv där kall är något som kan utnyttjas av arbetsgivaren.
Han gick vidare med fråga om orden, "kall" respektive "profession" är relevanta:
– "Kall" är ett ord som bär på två betydelser, något som är både för varmt och för kallt (!), varmt lika med eldsjälen, som brinner, kallt lika med tvånget och uppoffringen.
– Jag känner mig också obekväm med professionsbegreppet och ville hellre tala om goda, professionella villkor som underlättar för mig som doktorand.

Lisa Öberg, lektor och akademisk chef för lärarutbildningen vid Södertörns högskola, menade att kongressens titel "ligger rätt i tiden", eftersom diskussionen om professioner återigen blivit aktuell, precis som under 1990-talet då Öberg skrev sin avhandling om en professionernas kamp: "Barnmorskan och läkaren: Kompetens och konflikt i svensk förlossningsvård 1870–1920".
När ämnet nu åter är hett handlar det mycket om de-professionalisering, som "en otrolig ökning av antalet obehöriga lärare i skolan".
Hon refererade också till Ylva Hasselberg, docent i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, som har skrivit om det personliga omdömet:
– Enligt Hasselberg är omdömet besvärligt eftersom det inte alltid är transparent och förutsägbart och därför vill man eliminera vårt omdöme.
– Vi universitetslärare borde kunna avgöra om en uppsats bör godkännas, men istället låter vi andra avgöra, redan innan Högskoleverket kommer skickar vi ut uppsatserna och frågar om det duger, sade Lisa Öberg som gärna skulle se att den hotade professionaliseringen blir en fråga för SULF.

Också Karin Åmossa tog upp fackets roll i spänningsfältet mellan kall och profession.
– Det finns faktiskt medlemmar som hör av sig till SULF och ber att få slippa löneökning, för att deras forskningspengar ska räcka längre…
Och Lisa Öberg hade frågat kolleger vad som var det värsta en universitetslärare och forskare kunde göra. Förutom att plagiera, att inte vara vetenskapligt självständig menade en av kollegerna att det allra värsta vore att sluta forska. Alltså att kasta doktorsringen, bryta förbundet med vetenskapen.
Avslutningsvis fick kongressledamöterna återigen plocka fram mentometerdosorna för en förnyad omröstning om kall respektive profession. Den här gången var det 34 procent som svarade "ja" på kall och alltså 66 procent som ser yrket som en profession.
Vilket skulle bevisa eller åtminstone visa att 45 minuters engagerad diskussion förmår att en aning förskjuta universitetslärarnas upplevelse av sin yrkesidentitet.

MARIELOUISE SAMUELSSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv