Utbildningar i en del språk är nedlagda och andra ska utredas

Återigen hotas språkutbildningen vid svenska lärosäten. Den här gången är det franska och spanska vid Mälardalens högskola och italienska vid Göteborgs universitet som ska läggas ned. Fler språk vid Göteborgs universitet är under utredning. – Språkens svåra situation är en konsekvens av resurstilldelningssystemet, säger Git Claesson Pipping, SULF:s förbundsdirektör.

Åren runt 2005 var situationen akut, särskilt för de så kallade småspråken och undervisningen lades ned i flera ämnen och på flera lärosäten.
Exempelvis stoppade Lunds universitet från och med hösten 2005 antagningen i indonesiska, thai, estniska, litauiska, ungerska, tjeckiska, norska och finska. Ett annat exempel är att man vid Södertörns högskola lade ned spanska, tyska, ryska, franska och polska.
Nu är flera språk åter i farozonen. Vid Mälardalens högskola ska undervisningen i franska och spanska vara helt avvecklad till vårterminen 2014.
I debattartiklar i Eskilstunakuriren och Västmanlands läns tidning protesterar tio lärare och forskare i språk vid högskolan mot planerna på nedläggning.
En av undertecknarna av debattartikeln, Sture Packalén, professor i tyska, säger:
– Vår högskola använder devisen "utbildning som leder till jobb". Men man vet inte vilka utbildningar som är de vettigaste p� sikt. Det enda vi kan vara säkra på är att ingenjörer och ekonomer som har språk i sitt cv är mycket mer konkurrenskraftiga om jobben än andra. Därför är det idiotiskt att ta bort språken, de ger en stor konkurrensfördel för de studenter som läst dem. Jag tycker man ska ge studenterna en verktygslåda och här tar man bort ett viktigt verktyg, säger han.
Argumenten för nedläggningen av språken vid Mälardalens högskola är att de är små ämnen som inte bär sig ekonomiskt.
– I ett snävt ekonomistiskt perspektiv är det på det sättet. På högskolan ska vi spara 40 miljoner och någonstans ska de 40 miljonerna tas. Men det är väldigt kortsiktigt att lägga ned språken, istället för att bygga långsiktigt.
Sture Packalén menar att om man lägger ned små ämnen som språk försvagar man mångfalden i högskolan.
– När man ger sig på dem som redan är svaga så är det något allvarligt. Det är som att man sitter vid ett bord och man har ekonomer, ingenjörer, samhällsvetare och naturvetare och plötsligt finns inte den humanistiska rösten där. Det är väldigt allvarligt för det svenska högskolelandskapet att man tar bort den.
Sture Packalén tar också upp bildningsaspekten.
– Vem står för den och de rostfria kunskaperna i ett samhälle, som man kan säga att språkkunskaperna är? Exempelvis är datakunskaper en färskvara, om några år är de inaktuella. Men lär man sig språk har man något för hela livet.
Han ser frågan om språkens överlevnad på lärosätena som ett nationellt problem.
– Det finns mängder av verksamheter i samhället som inte är lönsamma, men ska man ta bort alla dem? Det måste finnas en vilja att man tar hand om de smalare verksamheterna också. Jag vill verkligen slå ett slag för språken, att investera i språk är att investera i framtiden, säger Sture Packalén.

Vid Göteborgs universitet ställdes från och med vårterminen 2012 undervisningen in i ämnena BKS (bosniska, kroatiska, serbiska), bulgariska, hebreiska, nederländska, polska, slovenska och tjeckiska. Och i början av året planerade Humanistiska fakultetsnämnden att lägga ned ytterligare ett antal språk.
Efter en intensiv debatt; på nätet, i Universitetets tidning GU Journalen, i lokal- och riksmedia landade det i att italienska läggs ned till vårterminen 2013 och att en "fördjupad granskning" av ämnena ryska, fornkyrkoslaviska, latin och grekiska förlängs till 1 mars 2013.
Att just språken återkommande drabbas av nedskärningar, hot om nedläggning och nedläggning är ingen slump, hävdar SULF:s förbundsdirektör Git Claesson Pipping.
– Det här visar att resurstilldelningssystemet är felkonstruerat. Det fungerar bra för relativt stora miljöer, och i expansion, men sämre för små ämnen och vid neddragning.
Hon påpekar att en orsak till att små miljöer har svårigheter är att det system för tilldelning som finns reproduceras lokalt på lärosätena. Alltså att pengarna fördelas lokalt mellan ämnena enligt samma proportioner som lärosätet får dem tilldelade.
– Det finns ju lärosäten som omfördelar från andra ämnen till språken, men tyvärr är det svårt för dem som vill argumentera för en omfördelning inom lärosätet. Omfördelning är ett väldigt bra sätt för en rektor att bli osams med personalen. För på de flesta ämnen tycker man att just de pengar vi drar in till lärosätet är pengar som vi ska få.
Att språken drabbas hårt beror bara delvis på att de är små miljöer.
– Men också på ett annat fel i resurstilldelningssystemet, undervisning i främmande språk är resurskrävande vilket inte tilldelningssystemet tar hänsyn till. Språken tilldelas resurser som om de vore teoretiska ämnen.
Git Claesson Pipping menar att på grund av färdighetsträningsmomenten i språken är de mera att jämföra med labbämnen och att man behöver en lärartäthet som för att bedriva labb undervisning.
– Det är inte bara fel på tilldelningssystemet i allmänhet utan fel specifi kt i det här avseendet. Det syntes tydligt när man häromåret gav nationella uppdrag för lärarutbildning i nationella minoritetsspråk. De lärosäten som fick specialuppdragen tillfördes extra resurser. Det visar ju att man från regeringens sida förstått att tilldelningen inte är funktionell för små miljöer. Hon hävdar att det är nödvändigt att göra något åt systemet för resurstilldelning.
– Det är dags att titta på om vi behöver ett nytt resurstilldelningssystem som är mer ändamålsenligt för både stora och små miljöer och olika undervisningsformer.

Git Claesson Pipping vill också lyfta frågan från enbart språken till alla små miljöer.
– Det är viktigt med språk och att det är ett av skälen till att regeringen borde se över resurstilldelningen, säger hon. Men systemet för tilldelning av resurser är negativt för alla små ämnen.
– Att det drabbar små miljöer är olyckligt för landet eftersom vi måste ha forskning och utbildning i alla ämnen för att kunna förstå och tillgodogöra oss all den forskning som görs i andra delar av världen. Man brukar säga att 99 procent av all forskning bedrivs utanför Sverige.
– Ett litet land som Sverige kan inte ha forskning och utbildning bara i vissa ämnen, vi måste ha det över hela linjen. Det gäller alla små ämnen och alla ämnen där vi själva kanske inte är bäst i världen utan bara normalbra, säger Git Claesson Pipping.


Kategorier: Arkiv