Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Kritik mot elitplatser vid utbildningsdebatt

Kritiken mot elitsatsningar och neddragningen av platser i högskolan förenade tre utbildningsdebattörer som alla ville värna akademins intellektuella miljö. De betonade värdet av högre utbildning i sig, bortom ekonomiska termer och arbetsmarknadsbehov.

19 december, 2012
Universitetsläraren

– Jag uppmanar till uppror bland föräldrar och alla som bryr sig om dagens 15 – 19 åringar som får det svårt att ta sig in på högskolan. Tvärtemot vad som hävdats när nu antalet högskoleplatser skärs ned är de som ska börja högskolan om två, tre år inte färre utan fler än någonsin tidigare, sade Agneta Stark och visade en statistikbild från SCB på befolkningspyramiden som inte alls är en pyramid utan buktar ut på mitten där yngre generationer finns.
Agneta Stark, som är docent i företagsekonomi och tills för två år sedan vice ordförande för SUHF och rektor för Högskolan i Dalarna, deltog i ett "Samtal om högre utbildning: Vad är det som är högre, vem ska utbildas och varför?" Det var en av programpunkterna när TCO för femte året i rad i mitten av november arrangerade en utbildningskonferens, denna gång på temat Utbildning för ett bra liv. Partners till Stark i samtalet som fick flöda tämligen fritt, var Henrik Berggren, journalist, författare och fil dr i historia och Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria, Göteborgs universitet.
– Den drastiska minskningen av antalet platser på sina håll är en fullständig skandal, menade Sven-Eric Liedman.
– "Det var bara tillfälliga platser" säger man, men människor är inte tillfälliga, de är av kött och blod och de vill in och få sin utbildning. Förr i tiden var det bara en liten klick som gick vidare till universiteten, påminde han. Den explosionsartade utvecklingen mot allt fler högskolestuderande är något positivt.
– Men vi får samtidigt inte släppa på den gamla folkbildningstraditionen och idén om att alla får både en andra och en tredje chans. Det är inte så att alla avgörande val fattas när man är 15 år. Den återkommande utbildningen är och förblir viktig, sade Sven-Eric Liedman, vilket även Agneta Stark betonade.
Det speciella med högskolevärlden är att forskning och utbildning möts, det är något att slå vakt om, framhöll Henrik Berggren. De finns var för sig på andra håll men vid universitet och högskolor samexisterar de och här möter det vetenskapliga tänkandet allmänheten i form av ungdomarna som kommer in.
– Det finns olika skäl att vilja läsa vid universitet, i någon mening har det alltid varit för arbetsmarknaden. Men väl inne får man kontakt med andra värden utan att de är nyttiga i marknadsekonomiska termer. Nyfikenheten väcks, man lär sig tänka kritiskt, sade Henrik Berggren. Han såg ett problem i en ökande specialisering och fragmentering som medför att möjligheten till gemensamma samtal och diskussioner försvinner. Han efterlyste mer kollegial känsla av ansvar för att vidmakthålla universitet och högskolor som en intellektuell miljö.
Sven-Eric Liedman ansåg att högre utbildning och de stora frågorna vi brottas med i livet kräver mångsidighet och tid för reflektion, vilket står i kontrast till den brådska han ser idag, driven av ständiga effektivitetskrav.
Hur ser ni på styrningen av högskoleutbildningen? undrade moderator Tobias Smedberg, och fick genast engagerade svar:
– Styrningen av lärosätena är en mycket svart pedagogik, sade Agneta Stark i vad hon själv kallade "ett argt inlägg". Det talas om autonomi men det kompletteras med en enorm detaljstyrning, fortsatte hon.
– Man säger till lärosäte Z att nu får ni egenfinansiera 30 nya sjuksköterskeplatser. Det motsvarar 90 –100 färre humanister och samhällsvetare, för så ser växelkursen ut. Statsmakterna styr och stryper, om ni inte är attraktiva så får ni dra ned. Samtidigt minskar möjligheten till breddad rekrytering genom talet om "de bästa forskarna, de bästa läkarna, de bästa lärarna". Man skrämmer bort dem som känner sig medelmåttiga men som i själva verket kanske är storartade. Vi borde välkomna alla som är tillräckligt bra, som vill pröva, få försöka och drömma istället för att sorteras redan i 15-årsåldern.
Även Sven-Eric Berggren vände sig emot en snävare syn på högre utbildning och försöken att hävda svensk utbildning på rankinglistor och placeringar i högskolevärldens elit. Det kan vara kontraproduktivt, menade han.
– Jag tror inte på elitsatsningen och att staten styr; här får du ett premium men du får kvarsittning. Vi har ingen möjlighet att konkurrera med USA:s elitsatsningar. Svensk högskolas styrka är istället att vi har många som är ungefär lika bra, vi måste se till att hålla en god, hög och jämn standard.

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023