Vad är en facklig organisation?

Fackliga organisationer finns inte av en tillfällighet. Historiskt slöt sig arbetare samman när man insåg att det inte var särskilt framgångsrikt att på egen hand komma överens med sin arbetsgivare. Man bildade fackföreningar, formulerade det fackliga löftet och lyckades så småningom nå högre löner, kortare arbetstider och på andra sätt mer rimliga villkor. Individer kunde inte längre som tidigare spelas ut mot varandra. Kollektivavtalet var uppfunnet och kom att bli en självklarhet på svensk arbetsmarknad. I dagarna diskuteras processen för hur lönerna ska revideras för SULF:s medlemmar. Frågan gäller om löner ska förhandlas av fackliga organisationer eller sättas i direkta diskussioner mellan medarbetare och chef, så kallade lönesättande samtal. Det senare är en modell som Saco-S, där SULF ingår, aktivt driver. Modellen har många praktiska komplikationer, inte minst inom universitet och högskolor, men frågan är framför allt djupt fackligt ideologisk. Är en facklig organisation till för att stödja enskilda att ta hand om sig själva, eller är den i grunden en förhandlingsmässig sammanslutning som gör att arbetsgivare inte kan spela ut enskilda individer mot varandra? LÅT OSS INTE glömma att individer är olika och har olika förmågor. Ifall man anser att prestation och kompetens ska avgöra löneutfall och löneutveckling är det inkonsekvent att förespråka lönesättande samtal. Såvida man inte ser förhandlingsförmåga som den helt avgörande kompetensen för utfallet vid en lönerevision. Lönesättande samtal är inte rätt väg att gå. Kollektivavtal kan tyckas ha en självklar och ohotad ställning på svensk arbetsmarknad, men dess fortlevnad och styrka förutsätter att fackliga organisationer framstår som trovärdiga i att man företräder varje medlem genom den styrka kollektivet ger. Om man på område efter område väljer att låta den enskilde medar betaren företräda sig själv och förhandla sina egna villkor riskeras fackens trovärdighet, och i förlängningen kollektivavtalens ställning. Konsekvenserna av en sådan utveckling är svåra att överblicka. DET ÄR LÄTT ATT säga att samhället idag ser annorlunda ut än vad det gjorde när fackliga organisationer för första gången såg dagens ljus. På vissa punkter är det sant, idag finns t ex en annan lagstiftning och utbildningsnivån i samhället är högre. Lagstiftningen är dock till stor del ett resultat av styrkeförhållandena på arbetsmarknaden. I grunden är löntagarnas behov av att sluta sig samman för att få styrka fortfarande desamma. Enskilda individer kan idag som för hundra år sedan spelas ut mot varandra om de inte håller ihop. Det kan inte de bästa coachningskurser i världen göra något åt. Facklig solidaritet är lika viktig nu som någonsin. På många håll i världen pågår en facklig kamp för att få förhandla kollektivt, eller för att ens få bilda fackföreningar. I Sverige är den situationen glömd sedan länge. Här anses ensam åter vara stark. Det är dags att återuppfinna den fackliga solidariteten! RIKARD LINGSTRÖM 2:e vice ordförande i SULF