BAKGRUNDEN ÄR ATT Vetenskapsrådet, Formas och FAS inte längre utfärdar postdok-stipendier utan istället finansierar anställning vid hem universitetet under utlandsvistelsen.
Det innebär stora fördelar för en postdok. En stipendiefinansierad postdok faller under utlandsvistelsen ur det svenska socialförsäkringssystemet och står ofta efter hemkomsten utan förmåner som sjukpenning och föräldrapenning.
En postdok som är anställd vid sitt hemuniversitet betraktas däremot under utlandsvistelsen som att man är bosatt och arbetande i Sverige med allt vad det innebär av sociala förmåner och trygghet. Villkoren vid utlandsvistelsen regleras då av det så kallade URA-avtalet (se faktaruta).
Ett problem är att om lärosätet, precis som när forskaren är verksam i Sverige, drar full overheadkostnad från det externa postdokbidraget så försvinner mycket pengar från bidraget trots att universitetet inte har motsvarande kostnader.
Men vid Linköpings universitet dras alltså inte overheaddelen från de externa bidragen för forskare som gör sin postdok utomlands.
– Det började med att institutionen hade personer som fick Vinnovaanslag för att vara 50 procent av tre år i utlandet och som då drabbades av att vi drog overheadkostnader från deras anslag. Då argumenterade vi för att det inte kändes rimligt att de skulle betala overhead när de ändå inte var här, säger professor Göran Hansson, prefekt vid Institutionen för Fysik, Kemi och Biologi på Linköpings universitet.
– Vi gjorde då en överenskommelse med dåvarande universitetsdirektören Curt Karlsson att den tid som personen arbetade någon annanstans behövde vi inte betala någon overhead, fortsätter han.
Detta ledde så småningom till att universitetet – universitetsdirektör och
rektor – i slutet av förra året skrev på ett beslut som innebär att en postdok utomlands inte belastas med någon overheadkostnad, trots att institutionen betalar lön och andra ersättningar. Beslutet betyder att postdok får cirka 35 procent mer till lön och omkostnader, beroende
på hur overheadkostnaden beräknas.
I somras kom Göran Hansson överens om villkoren med institutionens första postdok enligt de nya reglerna från Vetenskapsrådet vilka kräver att postdok ska vara anställda.
– När vi bestämde lönen för henne så räknade vi med att det inte skulle vara någon overhead och hela beloppet kunde användas för lön och för så kallade URA-kostnader. I hennes fall innebär det att när hon är i USA får hon hela beloppet av anslaget. Hur detta fördelas mellan lön och andra kostnader regleras genom ett kontrakt, säger Göran Hansson.
– Jag vet inte hur andra universitet gör, de kanske gör på liknande sätt eller så gör de inte det. Och gör de inte det, så tycker jag att någon borde lyfta frågan där, tillägger han.
MEN DET ÄR långt ifrån alla postdok vid Linköpings universitet som har så förmånliga villkor. Eftersom beslutet togs strax innan årsskiftet har beslutet inte hunnit beröra så många.
– Dessutom gäller det bara de postdok vars anslagsgivare kräver att de ska vara anställda vid sitt hemuniversitet.
Att Vetenskapsrådet har den här typen av utlysningar är en ny företeelse. Lejonparten av de som åker som postdok har avslutat sin anställning vid universitetet i och med disputationen, säger Per Dannetun, forskningsdirektör vid Linköpings universitet.
Det innebär att de flesta postdok fortfarande finansieras med stipendier och de har en helt annan situation än de som har anställning.
– Det här relaterar till att när man flyttar utomlands så betalar man inte in avgifter till det svenska välfärdssystemet och därmed åtnjuter man inte heller förmånerna, och den problematik som ligger kring det. När jag var postdok under tidigt nittiotal var det många som skaffade barn när de var postdok och så upptäckte de att när de kom hem fick de ingen föräldrapenning. Det är ju till och med problem att få mobilabonnemang när du kommer hem, det är ett jätteproblem för de som åker iväg. Samtidigt kräver många universitet att man ska göra en postdok utomlands, säger Per Dannetun.
Så att vara anställd som postdok och att dessutom externa medel inte belastas med overheadkostnader är ett klart framsteg.
– Ja, för dem är det mycket mer förmånligt, säger Per Dannetun. Vetenskapsrådets beslut att postdok ska vara anställda infördes vid den första ansökningsomgången 2012. Så det har alltså bara utlysts två gånger hittills.
– Idén med att Vetenskapsrådet slutat med stipendiefinansiering av internationell postdok är att postdok ska få behålla alla sina sociala förmåner genom att man är anställd statstjänsteman när man åker ut. Hela konceptet bygger på att man då är skyddad och får behålla alla sina sociala förmåner när man kommer hem, säger Jonas Björck, chef för avdelningen för forskningsfinansiering vid Vetenskapsrådet.
Han säger vidare att Linköpings universitets beslut att avstå från overheadkostnaden inte är något som Vetenskapsrådet bestämmer över.
– Om nu Linköping vill ge sina overheadkostnader till postdok för att de ska få bättre möjligheter så är det utmärkt, det applåderar vi naturligtvis.
I konkurrensen mellan universitet att attrahera forskare kan beslutet spela roll.
– Mer njugga universitet blir ju mindre attraktiva för de som söker postdoktjänster, säger Jonas Björk.
ROBERT ANDERSSON, SULF:s förhandlingschef för statlig sektor, kommenterar:
– Man kan tycka att Linköping universitets beslut är självklart, overheadkostnader som dras från externa anslag är tänkt att täcka lokaler och liknande och om man inte använder sig av dem så borde det inte finnas anledning att ta ut någon overhead.
– Jag tycker det var ett mycket klokt beslut av Linköpings universitet. Jag
hoppas att det kan visa vägen för andra lärosäten, säger Robert Andersson.