En tjänst på ett halvår är inget underlag för framtidsplanering

Under flera år har universiteten i Sverige levt under regler i Högskoleförordningen som gjort det möjligt att anställa personer på visstidsanställningar vid sidan om Lagen om anställningsskydd (LAS). Universiteten har inte varit sena med att utnyttja denna möjlighet. Enligt statistik från SCB var 35% av all forskande och un dervisande personal vid Sveriges uni versitet och högskolor visstidsanställda 2010. Att säkerställa kvaliteten på verksamheten när en tredjedel av personalen inte vet hur deras fortsatta anställning vid universitetet ser ut är givetvis svårt. Själv fick jag under 2011 beviljat ett bidrag från Göteborgs universitet för att vidareutveckla vår användning av problembaserat lärande i grundläggande programmeringskurser. Ett arbete som nu inte kommer att bli av, då jag i slutet av förra året valde att inte acceptera ett förnyat förordnande, även om universitetet skulle kunna erbjuda ett. I januari 2011 ändrades lagen så att LAS även omfattar universiteten. Det innebär att en visstidsanställning om mer än två år under en period om fem år automatiskt övergår till en anställning tills vidare. När Göteborgs universitet förra året intog ställningen att jag endast kan få fortsatt förordnande om jag inte uppnår dessa två år än så talar detta sitt tydliga språk. Universitetet har inget intresse av att investera i sina lärare, och gör så endast så länge man inte behöver anställa tillsvidare. Anställningar på halvårsbasis är ingenting man bygger en framtid på, varken för universitet eller personal. För universiteten blir utbildning och forskning lidande. För anställda får frågor om ny bostad eller att bilda familj allt som oftast besvaras med ”nej” i brist på en stabilare arbetssituation. Det går alltid att skylla på att personer inte har rätt utbildning eller att lagen inte ger universitetet möjlighet att agera annorlunda. Men för oss som varit anställda en längre tid inom universiteten så vet vi: finns det en vilja, så finns det ett sätt. Detta kommer att slå mot universiteten om ett eller två år när en stor del av de visstidsanställda kommer att omfattas av villkoren i LAS. Universiteten har därför denna tid på sig att säkerställa att utbildning och forskning kan bedrivas utan onödiga och skadliga avbrott och avhopp. Detta gör man bäst genom att tidigt investera i sin egen personal och därigenom säkra den långsiktiga kompetensen vid Sveriges universitet. Jag hoppas att man tar denna chans. JONAS ÖBERG VD, FÖRENINGEN FRI KULTUR OCH PROGRAMVARA