Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Fakta från SULF fick mycket stor uppmärksamhet

Statens ersättningar per student skulle behöva öka med mellan 20 och 40 procent, eller med sammanlagt nära sju miljarder kronor, för att nå nivån som gällde när systemet infördes för nästan tjugo år sedan, enligt en ny SULF-skrift. En olycklig utveckling, medger utbildningsminister Jan Björklund (FP). Han och Ibrahim Baylan, utbildningspolitisk företrädare för (S), har dock olika syn på lösningar.

1 december, 2012
Universitetsläraren

MITT I DET ENORMA utbudet av aktiviteter under Almedalsveckan i juli, i år drygt 1800 evenemang, lyckades SULF skapa uppmärksamhet kring sin nya debattskrift: "Fortsatt utbyggnad – Fortsatt urholkning", nr XXXX i SULF:s skriftserie.
Intäkterna från staten räcker till allt mindre undervisning. Att rena besparingar och själva systemet för pris- och löneuppräkning har bidragit till att successivt urholka resurserna till högskolor och universitet, visade SULF:s avgående chefsutredare Ann Fritzell redan i en motsvarande utredning för tio år sedan. Av den uppföljning hon nu genomfört och presenterade i Almedalen framgår att de extra satsningar som gjorts sedan dess till de mest utsatta utbildningsområdena, humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi, bara har lyckats hejda utvecklingen för dessa. Gapet mellan utvecklingen av kostnader och intäkter är fortfarande nära 22 procent jämfört med den miniminivå som gällde när resurstilldelningssystemet infördes i mitten av 1990-talet.
För de flesta andra områden har gapet samtidigt ökat. Naturvetenskapligt och tekniskt område skulle behöva få 38 procent mer resurser för att återfå samma köpkraft. Allra mest har områdena medicin, odontologi och undervisning drabbats, med en urholkning på över 43 procent.

UNDER PERIODEN har högskolan byggts ut kraftigt. I dag finns drygt 318 000 helårsstudenter (år 2011). Det är mer än en fördubbling sedan början av 1990talet. När anslagen per student inte hängt med får det flera negativa konsekvenser för kvaliteten, påpekade Ann Fritzell:
• Mindre undervisningstid per vecka för varje student. Det är inte ovanligt att studenterna bara får 4–6 timmars undervisning per vecka.
• Större undervisningsgrupper och ibland nedläggning av kurser med för få deltagare.
• Mindre tid för lärarnas föroch efter arbete. Det försämrar möjligheterna till kursförnyelse och påverkar examinationsformerna.
• Universitetslärare arbetar obetald övertid eller försummar sin forskning.
• Svagare löneutveckling för universitetslärare än inom andra sektorer. En eftersläpning av lönerna riskerar att leda till svårigheter att rekrytera kvalificerade lärare och forskare vilket i sig påverkar kvaliteten.

ATT STATSFINANSERNA sanerades med allmänna nedskärningar i mitten av 1990talet är bara inledningen till den stora urholkningen av resurserna. Den största boven, enligt Ann Fritzells beräkningar, är den dolda generella besparingen som sker år från år genom att systemets uppbyggnad inte ger lärosätena kompensation för sina höjda utgifter, främst då lönekostnaden.
– Nyckeln till urholkningen är det ständiga kravet på ökad produktivitet inom statliga myndigheter. När avräkning görs från den faktiska löneoch prisutvecklingen jämförs produktivitetsutvecklingen vid lärosätena med den konkurrensutsatta privata tjänstesektorn, sade Ann Fritzell.
Men universitetslärare går inte att jämföra med anställda inom exempelvis bankoch försäkringsbranschen, framhåller SULF. Lärosätena kan inte undervisa fortare eller avstå från att utbilda studenter, däremot går det ut över kvaliteten då man tvingas erbjuda mindre undervisningstid och färre seminarieövningar.
Analyserna i skriften mynnar ut i två krav till statsmakterna. Ett tillskott på 6,7 miljarder kronor skulle behövas för att kompensera för de besparingar som gjorts sedan resurstilldelningssystemet infördes. Dessutom bör högskolans grundläggande utbildning undantas från den nuvarande generella principen om avräkning för produktivitetsutveckling från lönekostnadsökningen.

MEN ATT FöRÄNDRA resurstilldelningssystemet tillbakavisades direkt av utbildningsminister Jan Björklund (FP) efter SULF-seminariet i Almedalen.
– Alla statliga och kommunala verksamheter är kritiska till de statliga budgetprinciperna men det är därför Sverige nu har den bästa ekonomin i Europa. Vi får nog utgå ifrån att vi får leva med det även i framtiden. Däremot får man vara medveten om att det kan leda till de här effekterna som nu redovisats och kan därför med jämna mellanrum behöva tillföra extra resurser, sade han till Universitetsläraren.
– Det har skett en olycklig utveckling och jag instämmer i beskrivningarna som ges även om jag inte har detaljinblick i SULF:s siffror. Huvudorsaken till dagens problem är den kraftiga utbyggnaden av högskolan som gjordes under ett antal år utan att motsvarande resurser tillfördes, fortsatte utbildningsministern.
Det skyller han dock främst på tidigare socialdemokratiska regeringar, även om SULF:s beräkningar visar att urholkningen av bidragen kvarstår eller har ökat även under borgerliga regeringsperioder.
– Men nu lägger vi om politiken. Vi bygger inte ut med fler platser, tvärtom kommer de att minska de närmaste åren. Och min ambition är att de resurser som då frigörs inte ska dras in från högskolesektorn utan det ska leda till mer pengar per plats. I vilken takt det kan ske och med vilka belopp, det får vi pröva i budgetarbetet. Men hela politikens inriktning att bygga ut platsantal utan att tillföra resurser bryter vi nu med, sade Jan Björklund.
Den extrasatsning motsvarande 10 000 platser som gjordes åren 2010 och 2011 med anledning av lågkonjunkturen upphör nu och många fler platser kan komma att försvinna när ungdomskullarna krymper rejält de kommande åren.

IBRAHIM BAYLAN, socialdemokraternas talesperson i utbildningsfrågor, som satt med i salen och lyssnade när Ann Fritzell presenterade SULF-rapporten, tycker det är "alarmerande" att såväl kvalitet som kvantitet sjunker i högskolan. Enligt honom kommer partiet i höst både att föreslå kvalitetssatsningar och fler studieplatser.
Han kan även tänka sig att göra förändringar i resurstilldelningssystemets uppbyggnad, sade han efter seminariet.
– Jag fick en aha-upplevelse. Det har trots allt gått tjugo år sedan resurstilldelningssystemet infördes och det kan vara dags att se över det. Jag kommeratt ta upp frågan till diskussion med mina kompisar i utbildningsutskottet, lovade Ibrahim Baylan.

SULF HADE SÄRSKILT bett tre olika företrädare från sektorn att ge korta kommentarer. Malin Bohlin, kansliråd på Finansdepartementet, försvarade och förklarade det finanspolitiska ramverket där den årliga pris-och löneomräkningen (PLO) ingår.
– Den är utformad med en strävan efter att ge myndighetsspecifi ka förutsättningar samtidigt som det är viktigt att behålla generella principer. PLO är kanske inte perfekt men det fi nns bakom liggande principer som är rimliga, betonade hon.

MYNDIGHETERNA FÅR SJÄLVA prioritera mellan olika poster, påminde hon och framhöll att produktivitetsutvecklingen inte bara handlar om löner utan även om organisation, administration och fastighetsbestånd och att det gäller för alla att hitta effektiva arbetsformer.
Kåre Bremer, rektor för Stockholms universitet, höll delvis med.
– Jag har svårt att argumentera för ett avskaffande av PLO och jag tror inte det är en framkomlig väg. Det är inte rimligt att vår sektor ska ha svårare än andra att klara produktivitetsutveckling, menade han.
Stockholmsrektorn ifrågasatte inte hur SULF räknat men hade invändningar mot att resonemangen byggde på en återgång till den ersättningsnivå som gällde för tjugo år sedan, "återställare går aldrig hem hos politiker". Han ansåg att det är en starkare argumentation att diskutera vad som är en rimlig lägstanivå för undervisning kopplat till ambitionen att Sverige ska ha en utbildning i världsklass och kunna konkurrera om de bästa studenterna, samtidigt som Sverige i internationella rankingar hamnar lågt när det gäller antalet lärare per student.
Pernilla Jönsson, vice ordförande för Saco Studentråd, bekräftade att studenterna känner av utvecklingen mot minskad undervisningstid, större grupper, dålig examination och indragna kurser. Hon efterlyste en översyn av resurstilldelningssystemet.
– Om man tycker att högskoleutbildning är viktigt, visa det då, våga satsa, löd hennes uppmaning.

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023