INOM HöGSkOLESEkTORN och forskarvärlden finns högst varierande uppfattningar gällande bokverket Nationalnyckeln och Svenska Artprojektet, som drivs av ArtDatabanken, inom Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
Det framgår av de synpunkter som inkommit på den översyn som Rolf Annerberg, generaldirektör för Formas, gjort av Artprojektet.
Universitetsläraren skrev i våras om hur regeringen i direktiven till översynen betonade att "projektets vetenskapliga nytta och värde" skulle säkerställas och samhällsnyttan utvärderas, bland annat relaterat till "internationella mål för biologisk mångfald på EU och global nivå".
Regeringen ville ha förslag på "tänkbara effektiviseringar och besparingar" och öppnade även för en avveckling av Artprojektet samt stopp för utgivningen av Nationalnyckeln.
Utifrån dessa direktiv föreslår Annerberg i sin rapport att Svenska Artprojektet blir en permanent satsning, "med av regeringen preciserat uppdrag och mål".
Enligt rapporten kan Artprojektets organisation "inledningsvis" finnas kvar vid ArtDatabanken och SLU.
Men "på längre sikt bör det övervägas" att ArtDatabanken flyttas till Naturhistoriska riksmuseet, som då också skulle få ansvar för Artprojektet.
Vidare skulle effektivisering bland annat kunna ske genom övergång till digital teknik när det gäller "kunskapsspridning och information". Sammantaget ska det vara möjligt att minska budgeten med 20 miljoner kronor, från 65 till 45 miljoner.
Bokverket Nationalnyckeln har, enligt rapporten, "blivit den del i Artprojektet som kanske mest kan ifrågasättas när det gäller resultat, kostnader och måluppfyllelse".
Relaterat till "den snabba tekniska utvecklingen" frågar sig rapportförfattaren till och med "om bokutgivning över huvud taget är ett effektivt och ändamålsenligt sätt att sprida information och kunskap på".
LISA SENNERBY FORSSE, rektor vid SLU, instämmer i slutsatsen om Nationalnyckeln i bokform:
– Digital publicering av Nationalnyckeln är en lämpligare form för såväl forskning som utbildning. Dessutom ligger det i linje med övrig datahantering inom den fortlöpande miljöanalysen.
– Däremot är det väldigt tveksamt om en övergång från tryckta böcker till digital publicering skulle innebära att man kan göra en kraftig neddragning av resurser.
Hon välkomnar flera av Rolf Annerbergs förslag och ser översynen som nödvändig, då ingen sådan gjorts sedan projektet initierades, efter riksdagsbeslutet 2002.
– Vi utvärderar ju alla andra projekt, men det har inte funnits någon riktig plan för Artprojektet.
SLU:s rektor betonar dock att "det skötts mycket bra", hon poängterar att "duktiga forskare" är knutna till Artprojektet.
– Om resurserna minskar kraftigt kan det bli fråga om neddragning av personal, men man ska komma ihåg att forskarna i lika stor utsträckning behövs för framtagning av det digitala materialet.
Gällande de interna konflikter som funnits kring Artprojektet och Nationalnyckeln säger Lisa Sennerby Forsse att SLU haft detta under kontroll och att det starka engagemanget inte är förvånande.
– Det är mycket engagerade personer som arbetat och arbetar med detta. Man kan ju också konstatera att många utanför Artprojektet har engagerat sig i frågan med anledning av Rolf Annerbergs översyn.
Lisa Sennerby Forsse hoppas på ett striktare uppdrag med en tydligare koppling till Sveriges nationella miljökvalitetsmål liksom till internationella överenskommelser gällande den biologiska mångfalden samt att utgivningen av Nationalnyckeln ytterligare utreds, för eventuell revidering eller avveckling under ordnade former.
– Vi förordar att Artprojektets målgrupper i första hand bör omfatta forskare och yrkesverksamma naturvårdare. För den intresserade allmänheten bör informationen hanteras i särskild ordning med fokus på just den målgruppens behov.
– Vi vill ha Artdatabanken kvar på SLU men också en rimlig budget för verksamheten. SLU har redan fått neddragningar inom fortlöpande miljöanalys. En reducerad budget för Artprojektet skulle kunna leda till kraftiga nedskärningar inom hela miljöanalysområdet och därmed hårt drabba det ansvar vi har för att följa miljötillståndet i landet.
SLU:s ledning har, liksom den närmast berörda enheten ArtDatabanken samt Centrum för biologisk mångfald, (CBM) ombetts lämna synpunkter på utredningen.
– Vårt svar är mer övergripande, medan ArtDatabanken och CBM naturligt nog går in mer på detaljer, men det finns en samsyn i synpunkterna.
LEDNINGEN VID Stockholms universitet som också ombetts lämna synpunkter på rapporten stödjer även de att utgivningen av Nationalnyckeln i dess nuvarande form avbryts.
Förutom att man anser bokprojektet vara "kostnadsmässigt mycket ineffektivt" menar SU att digitala medier är "mera flexibla i förhållande till utvecklingen av ny kunskap".
Lunds universitet däremot försvarar bokutgivningen och framhåller att universitetet har "mycket stor nytta av böckerna inom Nationalnyckeln", samt av Artprojektets stöd till museerna vid universitetet:
"Både samlingarna och böckerna är ovärderliga för framtida forskning och fortsatt hög kvalitet på den naturvetenskapliga forskningen i Sverige", skriver Sven G Nilsson, professor i ekologi, som hänvisar till sin mångåriga erfarenhet av undervisning i naturvård, Conservation Biology samt till egen forskning inom bevarandebiologi.
Uppsala universitet skriver att man vill att Artdatabanken vid SLU blir fortsatt huvudman för Svenska Artprojektet och ser vidare positivt på att projektet permanentas "med tydliga målformuleringar och klara former för styrning och värdering."
UU motsätter sig förslag på ekonomiska nedskärningar och ambitionssänkningar inom Nationalnyckeln, men säger ja till att publicering i fortsättningen sker enbart i digital form.
TROTS SEMESTERTIDER och kort "remisstid" har Landsbygdsdepartementet fått in mängder av synpunkter, inte bara från lärosäten och organisationer, utan också från enskilda forskare.
En av dem är Alexandre Antonelli, universitetslektor vid institutionen för Växtoch Miljövetenskaper vid Göteborgs universitet, som skriver att han både som privatperson och forskare har stor nytta av Nationalnyckeln i bokform, "digital framställning är inte lika användbar som tryckta böcker".
Han tar också upp att spridningen av böckerna (cirka 11 000 köpare till varje verk) enligt rapporten är alltför begränsad, vilket Alexandre Antonelli menar bör jämföras med att vetenskapliga artiklar om en artgrupp "inte citeras mer än några tiotals gånger under en tioårsperiod".
Också Tomas Cedhagen, professor i marinekologi vid Aarhus universitet i Danmark menar att det är felaktigt att tala om en begränsad spridning av Nationalnyckeln; "Inom bokhandeln anses en svenskspråkig upplaga på 2 000 exemplar vara stor." Han anser att spridningen av Nationalnyckeln, 8 300 abonnenter plus 3 000 sålda i handeln, därför måste anses "mycket stor", rentav "en storartad succé."
Också utanför forskarvärlden har rapporten om Artprojektet och förslag om avveckling av Nationalnyckeln väckt reaktioner.
Flera ledarskribenter och kulturjournalister har under sommaren pläderat för verksamheten och framförallt för fortsatt utgivning i bokform.
INOM REGERINGEN är det två departement, Landsbygdsdepartementet och Miljödepartementet, som delar på ansvaret för Artprojektets och Nationalnyckelns framtid. Beslut om den fortsatta verksamheten väntas i höstens budgetproposition.
