Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Vägen till en forskarkarriär kan vara mycket krokig…

I vintras gjorde den amerikanske marinbiologen och vetenskapsjournalisten Kevin Zelnio ett upprop på Twitter där han uppmanade andra naturvetare att berätta om sin väg till forskningen. Själv skrev han i ett blogginlägg om sin egen krokiga karriär. Gensvaret blev överväldigande med hundra tals inlägg på Twitter och på bloggar.

1 september, 2012
Universitetsläraren

KEVIN ZELNIO hade retat sig på föreställningen att det bara finns ett sätt att göra forskarkarriär – det raka spåret genom grundskola, gymnasium, grundutbildning, forskarutbildning och till färdig forskare.
Så hade det inte varit för honom och inte heller för många av de människor han kände. Så han uppmanade sina bekanta på Twitter att ge sin berättelse om sitt liv och sitt förhållande till vetenskapen. Han skapade då Twitterrubriken, hashtaggen, #IamScience och inom några dagar kom det hundratals svar på Twitter, bloggar och via e-post.
Själv berättade Kevin Zelnio i en blogg om sin egen resa. Skolan var inget för honom, han knarkade, spelade musik och skulle bli rockstjärna. Efter gymnasiet läste han till ljudtekniker men blev friställd under inspelningen av Green Days album Warning.
Han började då driva runt i en tillvaro med mycket alkohol och droger, bodde tidvis i sin gamla bil och försörjde sig som kock, förkrossad för att han var utkastad från musikbranschen och hatade att behöva laga mat för att överleva.
Så småningom träffade Kevin Zelnio en tjej från Sverige på ett chattrum på nätet. Han övertalade henne att komma över till Kalifornien, de blev förälskade och gifte sig och nu tolv år senare har de två små barn.
Min fru räddade mitt liv, skriver Kevin Zelnio. Han började på college och upptäckte att han var mycket bra på matematik och naturvetenskap och han fortsatte till marinbiologi.

ALLA VITTNESMÅLEN om krokiga vägar till vetenskapen är inte så dramatiska som Kevin Zelnios. En del är tunga historier om övergrepp, missbruk och destruktiva familjeförhållanden. En del vittnar om tragiska olyckor som de övervunnit mot alla odds. Andra är glädjefyllda berättelser om hur de alltid älskat vetenskap sedan de var små. Några vittnar om hur de var tvungna att tenta om grundkursen tre gånger, en annan om att först tredje forskningsinriktningen fungerade. Någon som tänkt bli veterinär blev istället forskare på skalbaggar. En professor i fysik berättar att han misslyckades i matteskrivningarna på högstadiet.
I Sverige har Vetenskapsradion uppmärksammat fenomenet #IamScience och uppmanat lyssnare att komma med sina egna berättelser.
På hemsidan berättar en anonym doktorand inom samhällsvetenskap att hon på högstadiet blev punkare och anarkist och drogs in i drogmissbruk, våld och sexhandel. Hon häktades för diverse brott men var i så dåligt psykiskt skick att hon placerades på behandlingshem.
När hon fick barn bestämde hon sig att byta spår och med bra resultat på högskoleprovet kunde hon börja plugga. Så småningom fick hon en doktorandplats.

ULLA EKSTRÖM von Essen berättar att hon revolterade våldsamt under tidiga tonår men att en lärare på högstadiet ledde in henne i musiken. Sedan ägnade hon sig åt musik under gymnasiet, och hade därefter en framgångsrik karriär som musiker under många år. Men när hon var drygt 30 år kände hon en längtan efter bildning och började plugga på komvux. Idag är hon docent i idé- och lärdomshistoria vid Södertörns högskola.
Johan Alhgren har twittrat om att han hoppade av gymnasiet två gånger och försörjde sig som diskare och lagerarbetare under sex år för att kunna åka skateboard och snowboard. Sedan började han på komvux. Nu är han doktorand i biologi vid Lunds Universitet.
Ytterligare en som svarat på Vetenskapsradions upprop är Gudrun Wicander som jobbade som tandläkare i 20 år innan hon tvingades sluta. Då började hon, helt utan datakunskaper, läsa systemvetenskap vid Karlstad universitet. Efter tio års ihärdiga studier disputerade hon och jobbar nu på Stockholms universitet.
Initiativtagaren till #IamScience, Kevin Zelnio, håller nu på att samla in pengar för att göra en gratis e-bok med de bästa berättelserna och också trycka upp den och sprida till skolor i fattiga områden i USA som en uppmuntran till eleverna att de också kan bli forskare.

PER-OLF ELIASSON

Länkar
Kevin Zelnios berättelse om bokprojektet och länk till hans ursprungliga blogginlägg: www.kickstarter.com/projects/kzelnio/i-am-science
Samlade #IamScience berättelser: iamsciencestories.tumblr.com/
En kort film med rörande berättelser om krokiga karriärer: http://vimeo.com/35829872
Ett sidoprojekt till #IamScience där naturvetare kan lägga upp bilder på sig själva: lookslikescience.tumblr.com

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv