UR MAN ÄN väljer att göra jämförelser så framgår att svenska aktörer varit framgångsrika i kampen om EU:s forskningspengar. Det nuvarande ramprogrammet, kallat FP7, omfattar åren 2007–2013 och var vid lanseringen den största forskningssatsningen i världen med sin budget på totalt cirka 55 miljarder euro.
Sverige hamnar på åttonde plats av 27 medlemsländer mätt i beviljade medel inom FP7. I förhållande till antalet invånare placerar sig Sverige till och med på andra plats. Det handlar om cirka åtta miljarder i svenska kronor (864 miljoner euro), vilket gör EU-programmet till en viktigare finansieringskälla för svenska forskare än vad de stora forskningsfinansierande myndigheterna, förutom Vetenskapsrådet, är.
Det innebär också att Sverige på detta område är nettovinnare. Av samtliga beviljade medel inom ramprogrammet tillfaller 3,9 procent svenska deltagare medan vårt bidrag till EU-budgeten motsvarar cirka 2,3 procent.
– Vi får vara ganska nöjda, men vi måste fortsätta att hålla oss i framkanten, manade Johan Lindberg, koordinator vid Vinnovas enhet för EU-relationer, när myndighetens pågående informationskampanj om FP7 nyligen hunnit till Stockholm.
Innovationsmyndigheten Vinnova är nationell kontaktmyndighet för EU:s ramprogram för forskning och utveckling och har under våren hållit välbesökta möten i Linköping, Uppsala, Lund, Umeå, Göteborg och Stockholm. Avsikten är att få svenska aktörer att ligga i startgroparna när de sista utlysningarna av de olika tematiska områdena inom FP7 öppnar i juli.
FoU-programmet kan sökas av universitet och högskolor, företag, forsk-, kommuner och landsting, myndigheter och nationella forsknings- finansiärer samt enskilda forskare. Men flest, 64 procent, kommer från universitet och högskolevärlden visar Vinnovas senaste lägesrapport. Totalt fanns då (oktober i fjol) 2 386 deltaganden i 1 687 svenska beviljade projekt.
Syftet med EU:s stora forskningssatsningar är att samarbeten över gränserna mellan olika excellenta grupper ska kunna bidra till ett konkurrenskraftigt Europa.
– Det handlar mycket om samverkan mellan akademi, företag, industri och samhälle och fokus ligger på nyttiggörande av forskningen. Deltagarna vinner på att få samarbeta med de bästa forskarna och ha möjlighet att påverka inriktningen på framtida forskning, förklarade Johan Lindberg.
Det är ett väldigt öppet system, framhöll han, där EU ställer upp en rad gemensamma problem men överlåter åt forskarna att avgöra hur de ska lösas.
DET SJUNDE ramprogrammet är uppdelat i fyra huvudområden:
• Cooperation, med tio olika temaprogram, exempelvis de fyra där Sverige är starkast: hälsa, transport, informations- och kommunikationsteknik samt säkerhet. Samarbetsgrupperna måste bestå av minst tre olika aktörer från minst tre olika nationer, men i genomsnitt ingår omkring 15 olika institutioner och företag i ett projekt.
• Ideas, är inte teman utan drivet av forskare som söker på en egen idé.
• People, även kallat Marie Curie Actions, stödjer forskares internationella rörlighet och karriärutveckling.
• Capacities, ska bidra till att bygga upp forskningskapaciteten inom Europa. Här kan ingå uppdragsforskning för småföretag.
Ansökningarna till EU-stöden har fått rykte om sig att vara krångliga, inte minst när samordning ska ske med upp till trettiotalet aktörer i olika länder och det kan ta 1–1,5 år från idé till att pengarna betalas ut.
– Men det är värt att göra sig besväret. I genomsnitt går var fjärde svensk projektansökan igenom, vilket ger Sverige en femteplats bland EU-länderna, sade Johan Lindberg som också påminde om att Vinnova bistår med rådgivning.
Alla svenska län har idag minst en aktör som deltar i någon del av ramprogrammet. Deltagandet är dock koncentrerat till storstadsregioner med lärosäten. Flest finns i Stockholms län.
FP7-PROGRAMMET pågår till slutet av nästa år. EU-kommissionen har dock redan lagt ett förslag till hur ett åttonde ramprogram, för åren 2014–2020, bör se ut. Förslaget diskuteras nu inom ministerrådet, förhandlingarna väntas vara avslutade till mitten av nästa år för beslut i parlamentet i tid till årsskiftet.
Varje ramprogram har varit större än det tidigare och det kommande, Horizon 2020, är inget undantag. Förslaget är att 80 miljarder euro ska investeras i forskning och innovation för att främja tillväxt och sysselsättning.
En skillnad är att det framöver blir ett enda program men med tre prioriteringar; spetskompetens, industriellt ledarskap och samhälleliga utmaningar. Fokus ligger ännu mer på att vetenskapliga genombrott ska leda till innovativa produkter och tjänster.
– Enligt förslaget för Horizon lovar EU att minska byråkratin, förenkla reglerna och ha en enda finansieringsmodell för såväl akademi som industri, förklarar Linda Bell, enhetschef för EUrelationer inom Vinnova och den som ansvarat för myndighetens remissvar på Horizon.
Sverige har några hjärtefrågor som förs fram i förhandlingarna.
– Sverige trycker på att programmet även fortsättningsvis ska vara excellentorienterat. Det finns en risk för att det kommer att tas geografiska hänsyn. Exempelvis finns forna östländer som inte får ut så mycket för att de historiskt har satsat för lite på forskning och utveckling. Men det finns ingen rättviseaspekt som gör att länder som ligger efter ska kompenseras. Det finns andra EU-fonder att söka för den som vill bygga upp sin infrastruktur för forskning, säger Linda Bell.
Från svensk sida betonas också att möjligheten att driva mindre projekt inte får försvinna. Redan i nuvarande program är det en hög andel stora projekt som beviljats medel. Sverige för även fram ett antal tematiska områden där vi är bra. Som forskning kring skogen och andra förnyelsebara råvaror och hållbara städer.
Hur kommer den pågående ekonomiska krisen i Europa att inverka på ramprogrammen och Sveriges möjligheter att hävda sig i konkurrensen?
– Hittills har vi inga indikationer på att EU:s forskningssatsningar påverkas. Men de nedskärningar inom akademin som görs i flera länder kan slå åt två håll, menar Linda Bell.
– Kravet på delfinansiering kan försvåra för vissa grupper att komma ifråga. Å andra sidan kan forskare tvingas att söka EU:s ramprogram när de nationella finansieringsmöjligheterna begränsas. Vi har exempelvis sett den utvecklingen i och med nedskärningar inom akademin i Storbritannien.
ANNIKA ENGSTRÖM
