DET FINNS tendenser och problem inom den akademiska världen som går igen i alla de nordiska länderna. Det kunde 30-talet fackliga representanter från Norge, Danmark, Island, Sverige och Finland konstatera när de nyligen träffades för det årliga mötet, denna gång i Tromsø, Norge. De diskuterade och utbytte erfarenheter kring olika områden, som urholkningen av resurser, minskad tid för forskning, ökningen av visstidsanställningar, inskränkningar av upphovsrätten och konsekvenser av fusioner mellan lärosäten.
I stort är det mer som förenar än skiljer de nordiska universitetslärarnas situation åt. Men i ett avseende avviker svenska förhållanden från övriga Norden och det gäller lönesättningen. De andra länderna har mer centraliserade lönesystem medan Sverige sedan länge lämnat lönetariffer och har helt individuella löner som förhandlas lokalt.
Detta är en av flera orsaker till att det är svårt att göra gränsöverskridande jämförelser mellan universitetslärares arbetsvillkor, vilket har efterfrågats och diskuterats såväl på senaste SULF-kongressen som tidigare bland de nordiska systerorganisationerna. Men nu ska ett nytt försök göras och vid Tromsø-mötet tillsattes en arbetsgrupp som ska träffas i september.
– Tanken är att ha fokus på den en-medlemmens behov av hjälp och rådgivning. Arbetsgruppen ska försöka ta fram material som ger service åt den universitetslärare som vill söka arbete i annat nordiskt land. Att bara jämföra löner är inte tillräckligt, det behövs också information om villkoren för bland annat pensionsavsättningar, föräldraledigheter och skatter, hur lönerna sätts och vad tjänsterna kallas, förklarar förhandlingschef Camilla Brown, SULF:s representant i arbetsgruppen.
Mötet enades också om att ordna ett seminarium i höst på temat upphovsrätt som blivit högaktuellt i flera av länderna. Alltfler arbetsgivare vill ha rätt till allt undervisningsmaterial som produceras inom lärosätet av universitetslärare medan de fackliga förbunden hävdar lärarens gamla rätt till sitt eget undervisningsmaterial för att kunna garantera kvaliteten.
Hotet mot den akademiska friheten var ett tema som återkom på flera sätt och så småningom även resulterade i den resolution som kan läsas i sin helhet nedan. Innehållet överstämmer i huvud sak med en liknande resolution som antogs vid det fackliga nordiska mötet för två år sedan.
– Problemen inte bara kvarstår utan har förvärrats. Villkoren för lärarnas möjlighet att forska beskärs allt mer och den fria forskningen får minskade resurser, vilket hotar kvaliteten på såväl forskning som utbildning. Vi tar bestämt avstånd från det företagstänk som breder ut sig, lärosäten är inte fabriker och studenter och utbildning är inte produkter, betonar SULF:s ordförande Anna Götlind.
DE NORDISKA representanterna framhöll lite olika saker i sina rapporter om utvecklingen i respektive land. Norge tryckte bland annat på att investeringen i forskning är lägre där än i de övriga länderna, att det finns planer på sammanslagning av forskningsinstitut och högskolor och att tidsbegränsade anställningar är ett ökande problem.
Enligt de finska företrädarna kommer även deras lärosäten att krympa till antalet. De tog också upp effekterna av att deras högskoleväsende på sätt och vis privatiserades genom en reform 2010. Staten ska garantera basfinansieringen av universiteten, men lärosätena har hamnat i en ond cirkel med i praktiken sjunkande finansiering. "De politiska löften om att garantera universitetens finansiering som gavs i samband med universitetsreformen har de facto svikits tämligen totalt", som det står i deras rapport.
Islands fackrepresentanter oroades av förändringarna av lärarnas arbetstid. Det finns ett ökat tryck för professorer att undervisa mer och därigenom få minskad forskningstid.
Dansk magisterforening har krävt att tjänstestrukturen ses över för att säkra en klar karriärväg för lärare och forskare samt bättre villkor för de timavlönade. Enligt en undersökning av arbetsvillkoren som föreningen genomfört vid forskningsinstitut som slagits samman med universitet, var den generella slutsatsen att de anställda inte kunde se några fördelar med fusionen utan tvärtom upplevde en trögare administration och hur det blivit svårare att få forskningsfinansiering.
SULF berättade bland annat om hur autonomireformen har minskat det kollegiala inflytandet och inskränkt befordringsrätten. Samtidigt har regeringen fortsatt styrt utbildningsutbudet vilket kan påskynda utvecklingen mot färre och större lärosäten. SULF redogjorde också för svårigheterna med att avtalsvägen begränsa det stora antalet tidsbegränsade anställningar.
– Norden är till stor del gemensam arbetsmarknad och det är mycket värdefullt med de fackliga sammankomsterna där vi kan jämföra våra problem, upptäcka likheter, dra lärdom av varandras erfarenheter och agera på nordisk basis, säger Anna Götlind.
