SULF och F-kassan oense om doktoranders rättigheter

Många utländska doktorander har problem med att de inte får rätt till exempelvis barnbidrag för sina barn. – På sistone har vi fått en ström av medlemmar som råkat ut för att Försäkringskassan nekar dem förmåner på en för mig felaktig grund, säger Robert Andersson, SULF:s förhandlingschef för statlig sektor.

DET HÄR PROBLEMET rör forskarstuderande från länder utanför EU och EESområdet och som har utbildningsbidrag eller anställning som doktorand vid ett svenskt lärosäte. De som har anställning får del av de sociala förmåner som grundar sig på att de arbetar, till exempel sjukpenning.
Däremot har de svårt att få de förmåner som baserar sig på att man är bosatt i landet, exempelvis barnbidrag.
Här finns ett moment 22. För att få ta del av de förmånerna ska personen ha för avsikt att vara bosatt mer än ett år i Sverige. Samtidigt kan enligt Högskoleförordningen nyantagna doktorander inte anställas i mer än ett år.
– Men det här borde inte vara ett problem eftersom en doktorand bara får antas till utbildningen om finansieringen är säkrad för hela doktorandperioden på fyra år. Så enligt min uppfattning är det klart att personen har för avsikt att stanna i Sverige mer än ett år, säger Robert Andersson.
Som stöd för sin uppfattning hänvisar han till förarbetena till Socialförsäkringslagen (nu Socialförsäkringsbalken). Där står bland annat detta:
"Å andra sidan kan beviskravet när det gäller avsikt inte sättas särskilt högt." "Det innebär att den som kommer till Sverige skall anses vara bosatt, om det kan antas att vistelsen här kommer att få viss varaktighet."
Bara i "I tveksamma fall, dvs. när försäkringskassan finner skäl att ifrågasätta den enskildes uppgifter, ankommer det på honom eller henne att förete sådan utredning att Försäkringskassan har fog för visst antagande om vistelsens längd."
– I ett tidigare fall som avgjorts i Regeringsrätten (nu Högsta förvaltningsdomstolen) var en av frågorna om en person som kommit till Sverige på ett ettårigt uppehållstillstånd skulle anses bosatt i landet. I domskälen menar rätten i princip att eftersom kvinnan säger att hon har för avsikt att bo här i mer än ett år är det det som gäller, säger Robert Andersson.

HAN HÄNVISAR OCKSÅ till en dom i Kammarrätten i Stockholm, Mål nr 4396-08, där SULF företrädde en medlem.
Målet rör en rysk doktorand som kommit en bit på vägen mot disputationen. Hans fru kom hit senare och hade bara uppehållstillstånd för ett år och sökte barnbidrag för sin son. Försäkringskassan ansåg att hon inte hade rätt till barnbidrag och Länsrätten dömde till Försäkringskassans förmån. I Kammarrätten fick däremot kvinnan rätt.
Men Försäkringskassan har en annan syn på domen än SULF.
– Kammarrätten ansåg att det var visat att personen hade för avsikt att stanna i Sverige mer än ett år beroende på att hennes make doktoranden hade en anställning som sträckte sig längre tid än ett år, säger Andreas Stjernberg, verksamhetsansvarig för försäkringstillhörighet vid Försäkringskassan.
Så han menar att domen inte visar att det avgörande är hur länge någon säger att denne ska bo i Sverige. Och att domen inte ger generellt besked hur sådana här fall med doktorander ska avgöras.
– Det går inte att säga vad som gäller generellt, utan det är alltid individuella bedömningar som gäller. Och det finns nog inte två doktorander som har exakt likadana förhållanden.
Andreas Stjernberg erkänner att det har varit en del missförstånd från Försäkringskassans sida. Men han menar att problemet är ettårsgränsen, att doktorander bara får anställning och därmed uppehållstillstånd för ett år.
– Doktoranden ska kunna visa att han eller hon ska stanna i landet längre än ett år. Det är i sak inte frågan om uppehållstillstånd utan om att doktoranderna inte kan visa att de kommer att stanna i Sverige längre tid än ett år.
Enligt Andreas Stjernberg ligger bevis bördan hos den enskilde och doktorander bedöms inte annorlunda än andra personer.
– Försäkringskassan ska ha skäl att anta att den enskilde ska vistas i Sverige i mer än ett år, och de skälen ska den enskilde lämna in. Det kan exempelvisvara ett anställningsavtal som överstiger ett år.

FÖRSÄKRINGSKASSAN HAR ett antal ärenden som rör utländska doktorander vilka nu kommer att överklagas och avgöras i Förvaltningsrätten eller högre instans.
– Ja, alla som inte är nöjda med Försäkringskassans beslut har möjligheten att begära omprövning och i slutänden överklaga till domstol, säger Andreas Stjernberg.
Någon utsikt att Försäkringskassan skulle kunna utfärda generella direktiv som avgör utländska doktoranders för måner finns inte enligt Andreas Stjernberg.
– Det går naturligtvis inte. Det som på ytan ser likadant ut är aldrig lika när det väl kommer till fakta. Att två doktorander skulle ha exakt samma förhållanden tror jag är osannolikt. Den individuella bedömningen är alltid den som måste göras.
Robert Andersson tycker Försäkringskassans resonemang är märkligt.
– Med bakgrunden att doktorander antas för fyra års studier och att enligt statistiken få utländska doktorander avbryter studierna tycker jag det är mycket knepigt om Försäkringskassan mer än i undantagsfall skulle komma fram till något annat än att de här doktoranderna har rätt till förmånerna.
– Dessutom har alla de doktorander som jag företrätt kunnat uppvisa intyg från lärosätet som styrker att de kommer att vara anställda i mer än ett år och att deras disputation ligger mer än ett år framåt i tiden. Trots detta anser Försäkringskassan inte att det är styrkt att de ska stanna i mer än ett år.
Frågan är vem som har bevisbördan.
– Jag tolkar förarbetena och domen i Regeringsrätten som att om doktoranden säger sig ha för avsikt att stanna i Sverige i mer än ett år och dessutom kan uppvisa intyg som styrker detta så är det Försäkringskassan som ska visa att man trots detta inte avser att vistas i Sverige i mer än ett år, säger Robert Andersson.
– I grunden tror jag att detta handlar om att man på Försäkringskassan inte förstår hur forskarutbildningen fungerar och att en doktorand i praktiken har en anställning på fyra år även om den av formella skäl måste delas upp på ett antal kortare perioder. Jag köper således inte resonemanget om att förhållandena är olika för olika doktorander. Vi i SULF gör givetvis allt vi kan för att peka på detta och jag hoppas att domstolarna kommer att ta till sig detta i de fall Försäkringskassan inte gör det.
Robert Andersson menar att det verkar bli nödvändigt att driva ett antal ärenden för att förr eller senare få ett prejudikat.
– Men det orsakar onödigt besvär för den enskilde och kostnader för samhället.
Det belastar Försäkringskassan i onödan om deras handläggare fattar felaktiga beslut som måste omprövas och sedan eventuellt dessutom tas upp i domstol, säger han.
– Det bästa vore dock om man ändrade bestämmelserna så att utländska doktorander kan få längre uppehållstillstånd samt att det blir möjligt att anställa doktorander på mer än ett år redan från början. Då skulle alla oklarheter undanröjas.

PER-OLOF ELIASSON

Fotnot: Skälet till att detta problem inte berör EU/EES-medborgare som får anställning som doktorand är att det finns en EU-förordning som föreskriver att den som arbetar här ska försäkras för alla förmåner som omfattas av förordningen även om de inte har för avsikt att bosätta sig här i mer än ett år. De allra flesta förmåner som är aktuella för denna grupp, till exempel barn bidrag, omfattas av förordningen. Dessa bestämmelser gäller även för icke EU/EES-medborgare som kommer till Sverige från exempelvis ett arbete i annat EU-land (utom Danmark, som inte har skrivit under regelverket).


Kategorier: Arkiv