Lovordade forskarskolor

I en utvärdering får Sveriges Lantbruksuniversitet lovord för en satsning på forskarskolor. ”Unik i sin ambitionsnivå” är ett omdöme. Forskarskolorna bygger på fri organisation och öppenhet för fakultetens alla doktorander att delta i alla forskarskolor.

DET HELA BÖRJADE med att Fakulteten för naturresurser och lantbruksvetenskap fick pengar från Sveriges Lantbruksuniversitets styrelse för en strategisk satsning på forskarskolor. – Vi ville nå så många av fakultetens doktorander som möjligt. Och då insåg vi att det var bäst att låta folk i verksamheten föreslå hur man skulle organisera forskarskolor för att ha största möjlighet att nå så många som möjligt, berättar professor Christer Björkman, ordförande i forskarutbildningsnämnden vid SLU:s fakultet för naturresurser och lantbruksvetenskap. Till saken hör att NL-fakulteten är ämnesmässigt en ganska spretig fakultet, med både samhällsvetenskap och naturvetenskap och en mängd verksamheter, exempelvis både experimentella studier och fältstudier. – När forskarskolorna skulle starta hade vi en helt öppen process där vi bjöd in folk att komma med ansökningar och en ganska kort beskrivning av vad de ville göra. Fakultetens forskarutbildarnämnd hade satt upp några mål. • Forskarskolorna skulle nå många av fakultetens doktorander som möjligt. • De skulle erbjuda bra och intressanta kurser. • Forskarskolorna skulle bidra till det nätverksbyggande som blir mer och mer viktigt i dagens samhälle, inte minst inom forskningen. FORSKARUTBILDNINGSNÄMNDEN tittade på förslagen, de som egentligen var lika slogs samman, de som var lite för smala försökte man bredda och slå ihop med andra. – Vi hade målet att ha åtta forskarskolor, då vi trodde att det antalet var nödvändigt för att täcka in ämnesbredden. Vi fick ihop sju, de täckte nästan alla ämnen, men inte hela ämnet ekonomi och inte hela ämnet kemi. Så några doktorander föll lite utanför satsningen. På gott och ont har forskarskolorna vid NL-fakulteten gått igenom en mycket decentraliserad process. – Om man läser på Högskoleverkets hemsida om hur forskarskolor organiseras så gjorde vi nästan tvärtom, men det gick ju bra ändå, säger Christer Björkman och skrattar. Processen har inte gått smärtfritt. Det blev en del problem på vägen eftersom några hade olika uppfattningar om vad och hur man skulle göra. – Vi ville inte styra så mycket centralt och inte ha så mycket central överbyggnad för det kostar. Vi ville att pengarna skulle användas i verksamheten. De studierektorer som koordinerat forskarskolornas verksamhet har varit betydelsefulla. – De har varit nyckelpersoner och har varit pådrivande för att det ska funka. De har också fått stå ut med osäkerheten att inte få tydliga riktlinjer uppifrån. OCH UPPENBARLIGEN har modellen fungerat. Forskarskolorna har utvärderats av professor Lars Rask, VD i Stiftelsen för strategisk forskning, och han har bara lovord att komma med: ”Den forskarskolesatsning som NLfakulteten nu genomför är såvitt undertecknad känner till fullständigt unik i sin ambitionsnivå. /…/ Forskarskolorna har enligt min bedömning utan tvekan nått de uppsatta målen.” Att verksamheten inte är så centralt styrd har alltså visat sig vara en fördel enligt Christer Björkman. – Friheten gjorde att folk blev engagerade och gjorde mer än vad som förväntades av dem. Inte minst unga forskare kände att här kunde de på ett enkelt sätt få fram pengar till idéer de hade. De kunde gå direkt till närmaste forskarskola och på kort tid skapa en ny kurs. En konsekvens är att kursplanerna inte är låsta långt i förväg. – Vi har inte startat en enda kurs som inte känts helt fräsch och exempelvis använt den senaste tekniken. Också den enskilde doktoranden kan fritt välja bland forskarskolornas utbud av kurser. – Det är helt öppet för alla doktorander vid fakulteten. Många doktorander är ju också mer ämnesöverskridande än tidigare. Även doktorander från andra fakulteter och universitet är välkomna att delta. Blandningen av doktorander från olika ämnen är stimulerande för forskarskolorna. – Jag har själv organiserat några kurser och det var fantastiskt att få den här blandningen av doktorander från olika ämnen och de var så extremt positiva. De doktorander som så att säga kom från fel håll bidrog med energi och kunskaper på ett jättebra sätt. NÄTVERKSVERKSBYGGANDET kommer automatiskt när doktorander från olika ämnen deltar i samma kurser men arrangeras också genom olika aktiviteter. – Nätverksbyggandet är en viktig del, dels mellan doktorander från olika institutioner men vi har också arrangerat olika aktiviteter med näringsliv och avnämare från intresseorganisationer och liknande. När det varit fritt att organisera har vi kunnat hålla nere kostnaden, flera forskarskolor har kunnat gå ihop och till exempel arrangera en gemensam näringslivsdag. Den beräknade kostnaden för de sju forskarskolorna under fyra år är drygt 30 miljoner kronor och utvärderaren Lars Rask bedömer att kostnaden inte skulle bli mindre om institutionerna tog över och genomförde motsvarande utbildningar. Christer Björkman tror att man får mycket för pengarna. De sju forskarskolorna har under de tre år som utvärderats haft över 240 doktorand aktiviteter, 540 doktorander har deltagit vid sammanlagt 5 600 tillfällen och över 110 avhandlingar har producerats. På frågan om det här sättet att organisera forskarskolor har några nackdelar svarar Christer Björkman: – Man vet inte hur de uppfattas utifrån, i näringslivet, om meritvärdet är högre att ha gått en mer organiserad forskarskola. Men det vet vi som sagt inte. FÖRSÖKET MED NL-fakultetens forskarskolor löper över fyra år. – Den strategiska satsningen slutar 2012. För 2013 ska SLU:s styrelse bestämma om en ny strategisk satsning. Och vi vet inte hur det går. Kanske finns det en liten möjlighet att fakulteten själv satsar pengar men det blir i så fall på bekostnad av något annat. Christer Björkman säger att alla inblandade hoppas på en fortsättning. – Alla som varit engagerade i det här står och hoppar i startboxarna och vill satsa på en ny fyraårsperiod. PER-OLOF ELIASSON


Kategorier: Arkiv