Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Anonymiserade tentor än en gång

Debattartikel av Per Henning Grauers

1 augusti, 2012
Universitetsläraren

Då och då framförs krav på att tentamina ska vara anonymiserade. Även i denna tidskrift (se t.ex. nr 1/2011) har frågan varit uppe. Med detta inlägg vill jag lämna några principiella synpunkter på främst anonymiserade salstentor. Det finns yrkesgrupper som ständigt gör bedömningar; en domare som ska döma i ett tvistemål, en åklagare som ska fatta ett åtalsbeslut, en handläggare på Försäkringskassan som ska pröva en bidragsansökan, en tjänsteman på stadsarkitektkontoret som ska pröva en bygglovsansökan, en förarprövare som ska bedöma om en körkortsaspirant ska betros med körkort osv. Alla har det gemensamt att de gör bedömningar och fattar beslut som får konsekvenser för en enskild människa. Beslut som dessa personer fattar måste vara rättssäkra, motiverade och vanligen överklagbara. Examinationen vid ett universitet eller högskola (i fortsättningen högskola) är myndighetsutövning som också måste vara rättssäker. Det innebär att reglerna för examinationen ska tillämpas förutsägbart. Vid en tentamen kan det dock vara svårt med förutsägbarheten, då det inte bara är en fråga om tillämpning av formella tentamensregler utan även av om man behärskar den kunskapsmassa som provet avser. Examination är en nödvändig och en viktig del av högskolornas verksamhet genom att den bidrar till kvaliteten i verksamheten samtidigt som den utgör en del av lärprocessen. En obefintlig eller kravlös examination skadar lärosätet. Till rättssäkerheten hör alltså möjligheten att få beslutet omprövat av en högre instans. Enligt 6 kap. 18 § högskoleförordningen (1993:10), HF, ska betyg beslutas av en av högskolan särskilt utsedd lärare, examinator. Här anges ingen ordning för överklagande vilket innebär att examinators betygsbeslut inte får överprövas av någon annan, vare sig på den aktuella högskolan eller av någon extern instans. Det är uppenbart att examinatorn har både makt och ansvar vid examinationen. Under sådana omständigheter krävs att examinatorn agerar omdömesgillt. En variant på överklagande är möjligheten till omprövning. Den student som är missnöjd med en tentamensbedömning kan hos examinator begära omprövning av beslutet om det är uppenbart oriktigt, 6 kap. 24 § HF. Regeln tycks förutsätta att förfarandet kan ske snabbt och enkelt. Kravet på anonymiserade tentor synes bygga på föreställningen att högskolelärare inte fullt ut har förmågan att rättvist bedöma studenters prestationer. I och för sig finns alltid ett inslag av skönsmässighet och sådan kan knappast undvikas, men en subjektivitet som skulle ge upphov till rättsförluster för studenterna ställer jag mig främmande till. Det skulle vara ett uttryck för bristande professionalism. En högskolelärare ska förutom att undervisa bedriva forskning även om den dagliga verkligheten på en högskola många gånger försvårar en sådan ambition. Kan en lärare som inte fullt ut kan betros i examinationen verkligen åstadkomma någon redig forskning? Även om exempel finns på oredig forskning är det knappast något utbrett problem. Om man kan utföra redig forskning, är det då inte troligt att den examination forskaren tvingas utföra också är någorlunda objektiv och rättssäker? En annan fråga är den muntliga examinationen. Sådan har funnits så länge universiteten funnits. Vilken examinator kan motstå blicken från en nervös men trevlig, ung student som sitter mitt emot en? Inte kan man ha hjärta att underkänna en sådan stackare som inledde mötet med en upplysning om att hon eller han har problem med CSN… Kan man vara säker på att de anonyma tentorna är helt rättssäkra i sig? Är hanteringen med kodning och avkodning säker? Blir studenten verkligen anonym? I masskurser med hundratals studenter är studenterna i realiteten dock anonyma utan anonymiseringsåtgärder. En för tentabedömningen betydelselös iakttagelse jag har gjort är att en student många gånger genom sin handstil kan avslöja sitt kön, sin ålder och sitt etniska ursprung. Manliga studenter skriver ofta slarvigare och mindre sirligt, en äldre student använder inte sällan en mer skrivstilsbetonad piktur, inte slarvig textning med versaler, och en student med östeuropeiskt ursprung utformar vissa siffror på ett annat sätt än vi gör i Sverige (gäller främst siffrorna 1 och 9). Handskrivna tentasvar blir således ändå inte helt anonyma. Hur skulle det vara om åklagaren inte får veta vem den misstänkte är eller vad han heter, hur ska åklagaren då kunna leda förundersökningen, åtala och driva målet? Om förarprövaren inte vet vem som sitter bakom ratten, hur kan man vara säker på att rätt person betros med körkort? Exemplen är tillspetsade men antyder att det finns något bisarrt över anonymiserade tentor. För mig, som inför några års verksamhet inom domstolsväsendet hade att avlägga domared, framstår opartiskhet som grundbulten i all myndighetsutövning som påverkar andra människor. Den högskolelärare som inte förmår vara saklig eller se när jäv kan föreligga kanske inte ska vara verksam inom den högre utbildningen. PER HENNING GRAUERS UNIVERSITETSLEKTOR I JURIDIK MED INRIKTNING MOT FASTIGHETSVETENSKAP VID MALMÖ HÖGSKOLA

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023