SJÄLVA OREDLIGHETSFALLET kommer att tas upp på nytt, efter beslut av Karolinska Institutets rektor, men enligt den nya strukturen för utredning av misstänkt "fusk" blir det nu Centrala Etikprövningsnämnden som utreder.
VR är inte längre den instans till vilken lärosätena ska vända sig vid anmälningar om oredlighetsmisstanke. Däremot har det funnits skäl för VR att utreda både hur man hanterade det aktuella fallet och hur myndigheten i stort har fungerat när det gäller administrativ hantering.
Bakgrunden till utredningen som har gjorts av förre universitetsdirektören vid Umeå universitet, Jan-Erik Ögren, är alltså turerna kring den anmälan om misstänkt oredlighet som Karolinska Institutet och Göteborgs universitet lämnade till VR och en särskild expertgrupp. Gruppens utlåtande där man bland annat kom till slutsatsen att forskaren fabricerat och förfalskat forskningsresultat, drogs dock tillbaka efter beslut av generaldirektör Mille Millnert, vilket också innebar tillbakadragande av beslutade sanktioner mot forskaren.
Anledningen till att VR inte längre stod bakom den egna expertgruppens utredningsresultat var att VR:s ledning ansåg att "betydande oklarheter förelåg i hanteringen av ärendet".
Som Universitetsläraren tidigare har skrivit om (nr 18/2011) beslutade Mille Millnert att låta utreda de bakomliggande orsakerna till samt ansvaret för nämnda oklarheter. Förutom Ögrens utredning har Ulf Berg, tidigare chefsjurist vid Rikspolisstyrelsen, gjort en genomgång av hanteringen av själva oredlighetsärendet och, enligt uppdraget, "klarlagt viss diskrepans i ett beskrivet händelseförlopp".
I JAN-ERIK ÖGRENS RAPPORT konstateras att oredlighetsärendet är "mycket svårt, näst intill omöjligt att följa", vilket är "mycket otillfredsställande" med tanke på offentlighetsprincipen och för att finna relevanta fakta och motiv för besluten.
Att akten är omfattande, "tolv arkivkartonger och en hyllmeter" räcker inte som förklaring. Ögren påvisar också att handlingarna inte på tillfredsställande vis är försedda med datum, att den datering som finns "inte verkar stämma med den verkliga tidsföljden" och handlingarna har diarieförts i efterhand, istället för att registreras så snart de kommit in eller upprättats.
Ögrens uppdrag gällde inte bara myndighetens hantering av ett enstaka fall, han har också undersökt hur arbetet med beredning av ärenden, diarieföring och arkivering i stort har fungerat.
När det kommer till det som är VR:s huvudsakliga uppgift, att bereda och besluta om medel för forskning fungerar processen, enligt rapporten, "förhållandevis väl".
Det är vid hantering av andra typer av ärenden som rutinerna inte fungerat tillfredsställande. Medarbetare har saknat tillräcklig kunskap om regler och riktlinjer, liksom fortlöpande utbildning i sådant som diariehantering och offentlighetsprincip.
Konsekvenserna av detta har blivit att handlingar blivit liggande på skrivbord och i bokhyllor, originaldokument har hittats av nya medarbetare när de flyttat in i andra medarbetares rum.
Det har också varit så dålig ordning i arkiven att en medarbetare beskrev situationen som "kaotisk", något som numera ska ha åtgärdats genom att VR hyrde in en arkivkonsult.
DÄREMOT LEDDE INTE den omorganisation som gjordes 2008 till de tänkta förbättringarna.
Snarare skapade den nya VR-organisationen ytterligare problem och svårigheter gällande administrativa rutiner, som hantering av handlingar. Förutom att understryka att det är generaldirektören som har det samlade ansvaret lyfter Jan-Erik Ögren fram myndighetskulturen som viktig förklaring till bristerna.
Han påpekar i rapporten att många av VR:s medarbetare rekryteras från universitet och högskolor, vilket leder till en identifikation med universitet mer än med andra myndigheter, man ser sig mer som ett universitet än som en statlig förvaltningsmyndighet.
Jan-Erik Ögren säger att han blev överraskad över bristerna i hanteringen av oredlighetsärendet.
– Oredan i akten var stor, viktiga beslut var inte protokollförda, vilket var särskilt förvånande då en hög domare var ordförande i expertgruppen.
Kan samma oreda ha funnits i Vetenskapsrådets hantering av andra fall av misstänkt oredlighet?
Jan-Erik Ögren har inte tittat närmare på något annat än det ärende som föranledde att han fick utredningsuppdraget och vill inte spekulera.
– Men det kan naturligtvis vara så att tidigare fall har liknande brister.
Du beskriver en särskild VR-kultur präglad av identifikation med universiteten, snarare än med andra statliga myndigheter. Innebär det att lärosäten är slarviga med ärendehantering, diarieföring och arkiv?
– Nej, det stämmer inte. De administrativa medarbetarna vid universitet och högskolor får med få undantag relevant utbildning och ordningen är så långt jag vet god.
– När de som har som huvuduppgift att forska och undervisa anställs i handläggande befattningar måste de få relevant utbildning om vad som är en myndighetsroll, vilka regelverk som gäller. Om det brister uppstår det lätt problem och det är en viktig förklaring till vad som hänt på VR.
Kan du utifrån din erfarenhet som universitetsdirektör se någon utveckling när det gäller "ordning och reda" inom lärosätena? Vilken status har administrativa uppgifter?
– Det finns alltid en motsättning mellan kärnverksamhet och stödverksamhet. Den administrativa verksamheten har utvecklats bland annat med hjälp av bra stödsystem, vilket leder till bättre ordning och reda. – Att ha akademiska ledaruppgiftervid ett universitet innebär ofta att man också har ansvar för administration och enligt min uppfattning har ledaruppgifterna fått högre status.
MILLE MILLNERT SOM beslutade att VR inte skulle stå bakom expertgruppens utlåtande och att hanteringen skulle utredas tillträdde som generaldirektör den 1 februari 2011.
Rapportens kritik berör därmed till stor del ärendehantering som hans företrädare Pär Omling hade det högsta ansvaret för.
Är du förvånad över det som framkommer i rapporten, det man utan att överdriva kan kalla anmärkningsvärda brister?
– Ja, jag är något överraskad, säger Mille Millnert som är försiktig med att kritisera tidigare ledning och nöjer sig med att konstatera att det utan tvivel funnits och finns "ett förbättringsutrymme".
Han tror att Jan-Erik Ögren har identifierat något väsentligt genom att beskriva att VR har en myndighets kultur som av naturliga skäl är dominerad av forskare, medan den administrativa kompetensen blivit eftersatt.
– Det är generellt aldrig roligt att vara "ordningsman", det är en otacksam uppgift, men den är oerhört viktig.
VR har med anledning av detta dragit igång ett "Ordning och redaprojekt", med kompetensutveckling gällande regelverk, diarieföring och ansvarsfördelning.
Mille Millnert säger vidare att det inte varit några problem internt med att ta del av rapporten.
– Från den period som gås igenom har VR blivit bättre. Det ska heller inte vara så att enskilda pekas ut.
– Det är en ledningsfråga att se till att det finns resurser till god administration.
Vad det gäller oredlighetsärendet är det inte längre Vetenskapsrådets bord. Expertgruppen är upplöst och sedan 2010 är det Centrala Etikprövningsnämnden som har ansvar för utredningar, på uppdrag av lärosätena.
– Diskussionen kommer att fortsätta, men från Vetenskapsrådets sida är det ärendet nu lagt till handlingarna. Efter att Vetenskapsrådet slutfört sina utredningar har rektor vid Karolinska Institutet beslutat att gå vidare med fallet av misstänkt oredlighet, i mitten av april överlämnades det till Centrala Etikprövningsnämnden.
MARIE-LOUISE SAMUELSSON
