FRÅGAN HAR BLAND annat fått förnyad aktualitet sedan Per Eriksson, rektor vid Lunds universitet, i ett så kallat rektorsbrev meddelade att Utbildningsdepartementet ställt frågan om intresse för att ombilda Lunds universitet till högskolestiftelse.
Avsikten att förändra huvudmannaskapet för ett antal lärosäten har från 2006 ingått i alliansregeringens politik. Frågan återfinns i budgetpropositionen för 2012 och är under beredning på departementet, med sikte på en proposition under våren.
Enligt förutnämnda rektorsbrev skulle ett ”bedömningsunderlag” för klargörande av vad som menas med organisationsformen ”högskolestiftelse” presenterats för ett antal tänkbara lärosäten, förutom Lunds universitet, KTH och KI.
När utbildningsminister Jan Björklund intervjuades i Sydsvenskan med anledningen av underhandsförfrågan till Lunds universitet betonade han att omvandlingen är helt frivillig för Lund och andra lärosäten.
Regeringen vill, enligt Björklund, öppna möjligheten för dem som vill gå den vägen, som ”de stora konkurrensutsatta universiteten i Stockholm och Göteborg”.
I budgetpropositionen motiverades förändringen bland annat med att stiftelse ”numera är en väl beprövad form för högskoleverksamhet i Sverige och möjliggör för lärosätena att på ett flexiblare sätt hantera omvärldsförändringar”.
Det ”väl beprövade” syftar på att Chalmers och Högskolan i Jönköping den 1 juli 1994, efter beslut av dåvarande borgerlig regering, omvandlades till stiftelser med hjälp av kapital från löntagarfondsstiftelserna.
Hur finansiering och stiftelsekapital skulle kunna åstadkommas vid nya omvandlingar är inte klart. De lärosätensom de senaste åren har uttryckt intresse för annat huvudmannaskap, förutom de förutnämnda också SLU, Mittuniversitetet och Linköpings universitet, har i tidigare diskussioner poängterat vikten av garantier för att inte bli en ”fattigstiftelse”.
OSÄKERHETEN OM BLAND annat ekonomiska förutsättningar är fortfarande stor, trots att Utbildningsdepartementet aviserat att man i juni vill kunna offentliggöra vilka lärosäten som anmält sig som ”frivilliga”. Rektor Per Eriksson har beskrivit det som orealistiskt att man vid Lunds universitet skulle hinna penetrera frågan till sommaren och sade i en intervju i Sydsvenskan att han ”ser massor av frågetecken. Regeringen har förmodligen underskattat komplexiteten i det här”.
Ann Fritzell menar att det bland annat är viktigt att klargöra att stiftelseformen handlar om själva ägandet och huvudmannaskapet, inte om att bedriva verksamheten.
– Därför måste ett stiftelseägt lärosäte bilda ett eller flera bolag. Och bolagsformen medför ett marknadstänkande som strider mot universitetet som idé, eftersom det finns en uppenbar risk att man ser studenter som kunder eller produkter och lärarna som producenter, synsätt som utgör ett hot mot den akademiska friheten.
– Universitet och högskolor har inte heller till uppgift att vara vinstdrivande, vilket ju är syftet med bolag.
Hon ser också risk för att bolagsformens hierarkiska beslutsstruktur skulle omöjliggöra den kollegiala beslutsordningen och därmed minska lärares och studenters inflytande.
Osäkerhet råder vidare, vilket också Per Eriksson påtalat, gällande övergången från statlig anställning till att vara anställd vid ett stiftelseägt lärosäte.
Kommer de kollektivavtal som idag reglerar sådant som löner, pensioner och semester att bestå?
– Som statligt anställd gäller fördelaktiga avtal och bra förmåner till exempel vid sjuk- och föräldraledighet, de bästa som finns på arbetsmarknaden.
Chalmers och Högskolan i Jönköping är idag frivilligt med i Arbetsgivarverket och har anslutit sig till de statliga avtalen, vilket kan tolkas som anpassning och följsamhet till majoriteten.
– Men om fler lärosäten blir något annat än statliga myndigheter kan incitamenten för frivilligheten minska.
– Om det skulle bli få statliga lärosäten är det inte ens säkert att stiftelseägda lärosäten får vara med i Arbetsgivarverket.
Hon befarar också att rörligheten i sektorn minskar om lärosäten inte längre är statliga, genom att man då inte får tillgodoräkna sig tidigare tjänsteår om man börjar en anställning vid ett annat lärosäte.
– Vi skulle därmed kunna få samma effekter som vid kommunaliseringen av skolan, som inneburit att lärarna drar sig för att byta kommun.
Ser då inte SULF några fördelar med stiftelseformen?
– Jovisst finns det sådant som skulle kunna vara positivt, som att lärosätet blir en egen juridisk person, med egen rättskapacitet, vilket innebär att man kan sluta bindande avtal, något man inte kan göra nu.
Ann Fritzell pekar också på att stiftelser skapar långsiktig stabilitet gällande huvudmannaskapet, eftersom stiftelseformen är mycket svår att förändra.
ATT STIFTELSEHÖGSKOLOR kan äga fastigheter uppfattar många av högskoleföreträdarna som en fördel. Men det förutsätter att staten skulle vara beredd att överlåta de statligt ägda fastigheterna i Akademiska Hus och Wasakronan.
– När Chalmers och Högskolan i Jönköping blev stiftelser ville de överta fastigheterna, men fick nej.
– Det verkar osannolikt att Finansdepartementet idag skulle säga ja till att släppa ifrån sig fastigheterna.
Hon menar att det, utifrån den information som finns idag, (mitten av april), är svårt att se hur man ska kunna skapa tillräckliga ekonomiska förutsättningar för stiftelser.
– Omvandlingen framstår därför som slagordspolitik och ett sista försök att åstadkomma något mer än den tumme som autonomiutredningen resulterade i.
– Att förvandla lärosäten till något annat än statliga myndigheter har från början haft högt symbolvärde för alliansregeringen. Jag uppfattar frågan som mer visionär än realistisk.
MEN SAMTIDIGT HAR den aviserade propositionen och sådant som uppmärksamheten kring förfrågan till Lunds universitet lett till diskussioner på lärosätena, vilket gör att SULF måste ta frågan om stiftelser på allvar.
– Medlemmar har hört av sig med frågor och uttrycker oro för vad det skulle kunna innebära.
SULF:s förbundsstyrelse har därför vid sitt senaste sammanträde formulerat följande ställningstagande (utdrag): ”Styrelsen för Sveriges universitetslärarförbund (SULF) är starkt kritiskt mot att fler statliga lärosäten skulle övergå i stiftelseform, vilket innebär att verksamheten med största sannolikhet kommer att drivas i ett eller flera aktiebolag. En viktig principiell invändning mot aktiebolagsformen är de flestas – universitetslärares och studenters – motvilja mot att jämställas med producenter av varor respektive varor eller kunder. Förbundet har också en befogad oro för hur de kollegiala beslutsformerna och studentinflytandet samt den individuella akademiska friheten ska kunna värnas i en verksamhet som regleras av aktiebolagslagen. SULF vill också framhålla att aktiebolagsformen är utformad för verksamhet som ska vara vinstdrivande, vilket inte är fallet när det gäller forskning och högre utbildning.”
