I HENNES FORSKARGRUPP testar man sedan några månader att använda twitter som kommunikationsmedel, som ett sätt att komma i kontakt med andra forskare, men alltså även för att samverka med det omgivande samhället.
Sabine Koch var en av dem som medverkade i Stockholm i seminariet "Mot en virtuell värld", ett arrangemang hos Stiftelsen för strategisk forskning, SSF, som årligen bjuder in till ett forskningspolitiskt seminarium som anknyter till den forskning som stiftelsen är med och finansierar.
Bland de medverkande fanns också Daniel Johansson, statssekreterare hos IT- och energiminister Anna-Karin Hatt, Mikael Haglund, teknisk direktör på IBM och Eva Pilsäter Faxner, utvecklingsdirektör inom Stockholms läns landstings sjukvårdsområde.
Seminariet diskuterade möjligheterna med ny teknik och nya mötesplatser mellan forskning och samhälle. Med två representanter från vårdsektorn i panelen låg frågor om patientintegritet och informationsutbyte nära till hands, frågor som också har aktualiserats av att regeringen har aviserat åtgärder för att underlätta registerbaserad forskning, som LifeGene-projektet.
Men det finns självfallet också andra aspekter på de möjligheter som den teknik som fortfarande kallas "ny", innebär för den vårdanknutna forskningen och för själva vården.
– En utmaning är att hitta IT-lösningar för hur man tillgängliggör sådant som redan är offentligt, men ännu inte så lätt åtkomligt. Det kan handla om att patienter erbjuds appar i vilka man kan göra "öppna jämförelser" mellan sjukhusens vårdflöden och köer inför operationer, säger Sabine Koch.
Hon nämner också SMHI som förebild när det gäller att göra data tillgängligt för att kunna skapa nya tjänster för allmänheten.
VARJE DISKUSSION OM virtuella möjligheter blir oundvikligt en påminnelse om det som ofta kallas den digitala klyftan. Utvecklingen mot en framtida virtuell värld förutsätter att både avsändare och mottagare har tillgång till tekniska resurser och så ser det inte ut i realiteten.
Sabine Koch arbetar som forskare nära ett antal patientorganisationer, bland annat för stroke-drabbade, och vet att det är ungefär trettio procent av patienterna som är mycket aktiva och engagerade, när det gäller att skaffa sig information och som sannolikt också kommer att använda digital information.
– Trettio procent är däremot helt "off " och så finns uppskattningsvis trettio procent som befinner sig i en mellanposition, som kan innebära att de har anhöriga som är aktiva IT-användare.
För att i någon mån överbrygga nämnda digitala klyfta hoppas Sabine Koch på att IT-framsteg innebär att resurser frigörs som kan hjälpa den grupp som inte har möjlighet att använda de nya IT-lösningarna.
På seminariet efterlyste Sabine Koch också nya miljöer för utveckling och innovation, där nya IT-system kan testas i en verklig klinisk miljö före användning.
– Ett problem idag är att vården får in IT-system som inte är rigoröst testade tillsammans med den redan befintliga infrastrukturen på t ex ett sjukhus. Det finns inga riktiga miljöer för att testa stora datamängder och anpassningen av systemen till olika kliniska verksamheter innebär stora kostnader.
RELATERAT TILL Sabine Kochs egen forskningsvardag är de virtuella lösningarna och verktygen knappast någon särskilt ny teknik. 1993 började hon arbeta på Centrum för människa-datorinteraktion, innan hon kom till KI 2008 ledde hon uppbyggnaden av Centrum för eHälsa vid Uppsala universitet.
Videokonferenser har hon arbetat med sedan början av 1990-talet, vilket då var betydligt mer tungarbetat jämfört med idag eftersom det bland annat krävdes tillgång till särskilda videokonferenslokaler.
– Nu skypar man, det har blivit både billigt och enkelt.
Till de digitala verktygen som är en självklar del av forskarvardagen hör numera alltså twitter.
– FaceBook ser jag som ett nätverk för privat bruk, men när det gäller twitter har jag sagt att vi bör testa det, det handlar om att marknadsföra oss själva och vår forskning.
– Vi twittrar om seminarier vi ger och har kunnat konstatera att twittrandet resulterat i flera besök på vår hemsida och att vissa medarbetare efter några månader har en hel del följare, kanske 150– 200, berättar Sabine Koch och tillägger att twittrandet är frivilligt, hon har själv ännu inte kommit igång.
TWITTRANDE KAN ALLTSÅ ses som ett verktyg för tredje uppgiften, det vill säga samverkan med det omgivande samhället, vilket diskuterades under SSF-seminariet.
Sabine Koch säger att hon "alltid" har arbetat enligt triple helix, i ett aktivt samspel mellan forskning, näringsliv och vård.
– Det fungerar bra. Det handlar om att bygga konstellationer. Samtidigt uppstår ofta frågan om vem som tar forskningen vidare till prototyp och produkt efter det att jag har drivit forskningsprojektet ganska långt.
– Små företag är ofta enklare att samarbeta med för oss forskare, eftersom de är mer innovativa. Samtidigt har de inte de finansiella musklerna som de större företagen har, säger Sabine Koch som därför tror på strategiska allianser mellan de mindre företagen.
– Dessutom är det viktigt att se till att inte finansieringen av tillämpad forskning avtar.
ULLA-BRITT FRÄJDIN-HELLQVIST, styrelseordförande i Stiftelsen för Strategisk Forskning, uppmärksammade avslutningsvis problemet med att ta prototyp till produkt. Hon efterlyser också en annan syn på kedjan från grundforskning till "verifierad produktanvändning".
– Jag är orolig för att vi alltför mycket ser allt i stuprör. Jag saknar en debatt om överföringen av grundforskningsresultat till att tänka ända ut till kund.
Hon menar att man kan använda den så kallade TRL-trappan för att få överblick över och omsorg om samtliga led. TRL (technology readiness level) är en modell som ursprungligen kommer från NASA och som, enligt Fräjdin- Hellqvist, bland annat synliggör var i processen det behövs insatser.
Hon ingår i Utbildningsdepartementets forskningsberedning och hoppas på utrymme för tanken på TRL-trappa i den kommande forsknings- och innovationspropositionen.
– Det är inte mer pengar som behövs, men vi behöver en diskussion om de pengar som finns och hur de används.
– Det gäller inte bara riksdagen och regeringen, utan också universiteten som idag har makt över mycket pengar.
MARIELOUISE SAMUELSSON
