– ENKÄTSVAREN visar att det för lärosätena har varit väldigt mycket arbete med reformen, speciellt eftersom den genomfördes så snabbt. Mycket måste lösas medan antagningen pågick. Många lärosäten har också byggt upp särskilda organisationer för detta, säger utredaren Marie Kahlroth vid Högskoleverket.
Det var förhållandevis många studenter som betalade anmälningsavgiften på 900 kronor, blev antagna vid ett svenskt lärosäte, men sedan inte började studera.
– Många blev säkert avskräckta av studieavgifterna, men intrycket från flera lärosäten är att levnadsomkostnaderna i Sverige upplevs som så höga att en del studenter, även om de fick stipendier, inte hade råd att studera i Sverige.
Ett hundratal studenter började aldrig studera trots att de betalat studieavgiften. Det vanligaste skälet var problem med uppehållstillstånd. Enligt förordningen om studieavgifter har studenten ingen rätt att få tillbaka avgiften, men lärosätet har möjlighet att betala tillbaka. Om de 100 studenterna fått tillbaka avgiften framgår inte av rapporten.
42 procent av de studenter som började studera fick stipendier för en del eller hela studieavgiften. Sammanlagt var det 780 av de betalande studenterna som inte fått stipendier från Sverige.
Lärosätena har haft olika sätt att genomföra reformen.
– En del lärosäten som varit mycket internationellt aktiva tidigare har intensifierat sina insatser. Andra verkar ha blivit mera medvetna om behovet av internationaliseringsarbete. Några lärosäten har inte satsat på att få betalande studenter, kanske vill de vänta och lära av andras erfarenheter, säger Marie Kahlroth.
Vissa lärosäten har svårigheter med storleken på studieavgifterna.
– De konstnärliga högskolorna tycker det är bekymmersamt att det krävs full kostnadstäckning eftersom det för dem blir väldigt höga avgifter som konkurrerar prismässigt med de mest ansedda utbildningarna i världen. Och till skillnad från i Sverige har de utbildningarna ett utbyggt stipendieprogram, säger Marie Kahlroth.
Det finns också andra sätt att få studenter från så kallat tredje land än att de betalar studieavgifter. Lärosäten kan både ha utbytesavtal med och genomföra uppdragsutbildningar för utländska universitet.
– Det är fullt tillåtet att göra på det sättet. Men det verkar som regeringen inför reformen hade en fundering om att ökat studentutbyte kunde vara ett sätt att kringgå avgifter. Lärosätena är medvetna om det och många ser över sina avtal så att de inte ska strida mot bestämmelserna, säger Marie Kahlroth.
KARLSTADS UNIVERSITET har tappat cirka 300 freemovers från tredje land. Från cirka 320 innan reformen till cirka 20 betalande studenter.
– Karlstads universitet har främst haft fokus på att locka studenter genom samarbetsavtal med lärosäten i tredje land, i Sydostasien och framförallt Kina, säger Thomas Blom, prorektor vid Karlstads universitet.
Universitetet har inte använt sig av exempelvis agenter för att locka studenter utan alltså lagt kraften på att odla bilaterala samarbeten.
– Vi har skrivit utbytesavtal med ett antal lärosäten. Det kommer mastersstudenter till oss och vi har möjlighet att skicka svenska studenter till deras lärosäten. Då kvittas det så vi tar inte betalt av deras studenter. Men vi har totalt sett ett större inflöde än utflöde. Så vi försöker övertyga våra studenter att de ska lägga en termin av sina studier utomlands.
Thomas Blom påpekar att troligen kommer Utbildningsdepartementet att på sikt göra en revision och stämma av så att lärosätena inte tar emot fler studenter än de skickar i utbyte med lärosäten utanför EES.
– Den balansen jobbar vi med. Men med i samarbetet är ju inte bara studentutbyte utan det finns en koppling till lärarutbyte och forskarkontakter som så småningom kan spilla över också på studentutbyte.
NÄR AVGIFTERNA INFÖRDES gick antalet tredjelandsstudenter vid Högskolan Dalarna ned från drygt 200 till ett 50-tal betalande. Ändå hade högskolan medvetet trappat ned antalet internationella kurser innan reformen för att inte avbräcket skulle bli för dramatiskt.
– Att vi fick så många som 50 betalande studenter var glädjande men också lite förvånande, säger Andrew Casson, chef för utbildningsoch forskningskansliet vid Högskolan Dalarna.
Högskolan hade inte marknadsfört sig aktivt utanför Europa.
– Men vi har förstått att vi har ett gott rykte genom att vi haft så pass många kurser tidigare för tredjelandsstudenter. Vi vet att det ofta gjort att studenter sökt upp oss.
Men i framtiden ska man komplettera med marknadsföring
– Vi håller på att anställa en ansvarig för att rekrytera studenter. Vi räknar med att fördubbla eller till och med tredubbla antalet betalande studenter de närmaste åren, säger Andrew Casson.
PER-OLOF ELIASSON
