Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Inför SULF:s kongress: Förslag till högskolepolitik är klart och går ut på remiss

Universitetspolitiken har en framsida och en baksida. Framsidan är forskningen, där finns engagemanget, visionerna och utspelen. Baksidan är utbildningen, kring den finns inga visioner, där handlar det om sådant som demografi, genomströmning och ”kundnytta”.

1 maj, 2012
Universitetsläraren

DET SÄGER MATS BENNER, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet och ledamot av SULF:s förbundsstyrelse. Han är också sammankallande i den arbetsgrupp som lagt fram rapporten, "För en sammanhållen högskolepolitik: beskrivning, analys och förslag", som nu går på remiss inför beslut på SULF-kongressen i november.
Arbetsgruppen konstaterar bland annat att den svenska högskolepolitiken inte präglas av den annars omhuldade visionen "kunskapstriangeln", det vill säga något som binder samman utbildning, forskning och innovation. I sektorn finner arbetsgruppen istället det man kallar "kunskapsdyader", där forskning och innovation saknar tydlig koppling till utbildning.
I rapporten beskriver man de rådande förutsättningarna för samspel mellan forskning och högre utbildning och konstaterar att det krävs "en tydlig och förhållandevis välfinansierad utbildning och en väldefinierad krets av forskningsfinansiärer" för att uppfylla högskolelagens krav på vetenskaplig grund för all utbildning och för ett nära samband mellan utbildning och forskning.

DE INSTITUTIONSMILJÖER som man vanligen finner delar SULF in i tre modeller, en "forskningstung", en "sammanhållen, men alltmer uppdelad" samt en "utbildningstung".
Hur har det då blivit så här? Mats Benner menar att högskolepolitiken har utmärkts av "många små steg", snarare än av någon "masterplan".
– Man kan inte tala om slump, men inte heller om systematisering. Det är viktigt att understryka att resurser inte saknas, det finns mycket pengar i sektorn.
– Däremot saknas en samlad plan, vilket innebär mycket av lotteri och satsningar som inte stödjer lärosätena som helhet, utan som belönar delar av verksamheten.
Rapporten innehåller en historisk tillbakablick, där slutsatsen blir att "de flesta reformerna har vidgat klyftorna mellan undervisning och forskning". Detta eftersom statsmakterna, oavsett regering, "huvudsakligen har haft en instrumentell syn på såväl utbildning som forskning". De politiska ambitionerna har handlat om "att matcha arbetsmarknaden med välutbildad arbetskraft, utveckla regioner och kortsiktiga nyttoaspekter på forskningsresultat".
– Det har ju inte heller lyckats sett ur systemets perspektiv. Tittar vi på forskningsstatistiken har Sverige en stabil nedgång i vetenskapligt genomslag över tid.

EFTERSOM UTVECKLINGEN alltså har skett i små steg, under lång tid, går det inte heller att tala om någon avgörande reform eller enskilt beslut som orsak.
– Men när vi lade ihop fördubblingen av antalet högskoleplatser med den våldsamma förändringen av sättet att fördela forskningsresurser kunde vi konstatera att det har inneburit ett splittrat högskolelandskap och att rollen som lärare har fragmentiserats.
Vilket, enligt Benner, är långt ifrån det ideal som bland andra Jonathan R Cole framhåller i The Great American University, där lärosätet utgör en miljö där det finns en levande, krävande kollegial kultur och en levande, krävande samverkan mellan forskning och utbildning.
– I Sverige saknar vi nu en helgjuten akademikeridentitet. Man förväntas antingen undervisa eller också dra in pengar. Sverige är, jämfört med andra länder, extremt i sin åtskillnad av å ena sidan utbildning och å andra sidan forskning.
Han beskriver hur de första åren av en forskarkarriär handlar om pragmatisk överlevnad.
– Här finns risk för att det glamouriseras i efterhand, ungefär som nostalgiska lumparhistorier, etableras berättelser om hur man kämpade och klarade av de befängda förutsättningarna,att det var jobbigt och skitigt, men att man fick sin tjänst till slut.
Det är en tämligen dyster bild av den svenska högskolan, men Mats Benner betonar att rapporten "inte är någon facklig veklagan":
– Vi har samlat en facklig organisations professionella kunskaper.

ARBETSGRUPPEN LEVERERAR också det man kallar "förslag" på önskade förändringar. När det gäller statsmakterna efterlyser SULF-rapporten gemensamma propositioner för högre utbildning och forskning, ett gemensamt anslag för forskning och utbildning till varje lärosäte samt att utbildning ska inkluderas i eventuella satsningar på strategiska områden.
Man ser också en bred politisk enighet som en helt nödvändig förutsättning för att "garantera en långsiktigt hållbar högskola". För lärosätenas del vill SULF:s arbetsgrupp ha "kollegialt sammansatta beslutsorgan med ansvar för både utbildning och forskning".
– Vi vill med vår rapport peka på möjligheten att restaurera en akademisk kultur. Det finns ingen återvändo när det gäller sådant som externa medel, sådana måste man ha och man måste också publicera sig.
– Men vi vill också påminna om att vi har offentliga institutioner av olika skäl och att universiteten finns för att vi ska kunna föra kunskap framåt. Vi behöver akademiska miljöer som inte enbart betraktas som leverantörer av outputs.
På frågan om sektorns beredskap och önskemål till en bättre akademisk miljö säger Mats Benner att han personligen har mest förhoppningar på den generation som nu är "under rekrytering".
– Det är av största betydelse att satsa på de yngre och att göra det på rätt sätt, bland annat med tanke på den kommande generationsväxlingen. Det är viktigt att de yngre börjar med att ha rätt krav och rätt förväntningar.
Rapporten betonar även studenternas betydelse, på ett individplan, men också ur ett samhällsperspektiv. Studenterna ska inte bara lämna högskolan med aktuella kunskaper, utan också ha med sig ett vetenskapligt förhållningssätt: "Därigenom ges de förutsättningar att under resten av sitt liv kunna söka och finna den nya kunskap som olika delar av samhället kommer att behöva – dagens studenter blir de främsta agenterna för kunskapsspridning i morgondagens samhälle".

HUR SER DU på vilja och möjligheterna till förändring, med tanke på att det så länge har rått politisk konsensus kring den instrumentella synen på lärosätenas verksamhet och "nytta"? Med tanke på hur nämnda klyfta mellan utbildning och forskning har etablerats som ett normaltillstånd?
– Vi som arbetar vid universitet och högskolor lever självfallet i nuet, vi måste varje dag hantera de rådande förutsättningarna. Tanken med arbetsgruppens rapport är därför att fundera också över framtiden och över vad vi gör, på vad det innebär att vara universitetslärare.
– Avsikten är att åstadkomma en diskussion med sikte främst på att ändra formulering av politikområdet som för samman utbildning och forskning.
– Sverige har ju bidragit till offensiv lansering av begreppet "kunskapstriangeln" i den europeiska forskningsoch utbildningspolitiken. Vi vill medverka till att alla tar ansvar för begreppets fulla innebörd och inte förminskar utbildning som del av den triangeln.

MARIELOUISE SAMUELSSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023