Shirin Ahlbäck Öberg hävdar att idéhistoriskt är universitet en kollegial organisation med inslag av linjestyre.
– Men så som frågorna diskuteras i dag och som den så kallade autonomireformen ger uttryck för från regeringens sida vill man snarare se universitetet som en linjeorganisation med kollegiala inslag. Det här är problematiskt eftersom universitetet som organisation ju inte är vilken förvaltningsmyndighet som helst.
Shirin Ahlbäck Öberg är docent i statsvetenskap och tillförordnad dekanus för Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet.
Hon poängterar att det naturligtvis behövs en linjeorganisation – styrning ovanifrån – vid ett universitet för att hantera frågor som budget, anslag och anställningar. Men för att hantera frågor om utbildningens och forskningens inriktning och kvalitet behövs det kollegiala styret.
Hon påpekar att regeringen i den så kallade autonomireformen avreglerade fakultetsnämnderna, som inom universitetet representerar det kollegiala styret. Däremot avreglerades inte de organ som står för linjeorganisationen.
– Det innebär att det kollegiala styrets organisation får en mycket osäkrare position än de delar av universitetet som är uttryck för linjeorganisationen som universitetets styrelse och rektor.
Samtidigt har regeringen infört ett grundlagsskydd för den enskilde forskarens akademiska frihet.
– Men det är ju bara fagra ord om man inte också tillförsäkrar de institutioner som forskarna verkar vid institutionell autonomi. Den kopplingen verkar inte statsmakterna ha förstått.
Shirin Ahlbäck Öberg drar parallellen till annan offentlig verksamhet som kräver självständighet som domstolar och granskningsmakten. Att domstolarna ska vara oberoende av den politiska makten regleras i särskilda lagrum. På samma sätt har lagstiftarna garanterat Riksrevisionen självständighet.
– Där har man i lagstiftningen stärkt deras institutionella autonomi, men gjort tvärtom med universitet och högskolor. Det tycker jag är djupt olyckligt eftersom universiteten inte är vilken förvaltningsmyndighet som helst, säger Shirin Ahlbäck Öberg.
VID UPPSALA UNIVERSITET har det varit livliga diskussioner om den framtida organisationen.
I Uppsala har man två mellannivåer på universitetet, dels fakulteter och dels områden. På det Humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet är fakulteterna, enligt Shirin Ahlbäck Öberg, mycket starka. På Teknisknaturvetenskapliga vetenskapsområdet och Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet är däremot områdesnämnden också fakultetsnämnd.
Den här asymmetrin i organisationen har setts som ett problem. En tjänstemannagrupp ville att områdesnämnden även på hum-sam skulle bli det beslutande organet. Till saken hör att humsam är det största området vad gäller grundutbildningen på universitetet med 60 procent av studenterna.
Det förslaget satte igång en stor diskussion och det slutade med att konsistoriet (universitetsstyrelsen) tvingades tillsätta en ny större organisationskommitté med representanter från alla veten skapsområden samt från studenter och doktorander.
– Verksamheterna inom humaniora och samhällsvetenskap kände sig väldigt hotade.
Där finns så vitt skilda verksamheter att skulle man ersätta sex fakultetsnämnder med en enda områdesnämnd ansåg man sig inte kunna ta ansvar för kvaliteten.
– Vi forskare och lärare skulle varit tvungna att uttala oss om saker som studieplaner och rekrytering av forskare inom ämnen som ligger mycket långt borta från våra egna ämnen.
Förslaget skulle också reducera antalet ämnesrepresentanter och studentrepresentanter kraftigt.
Efter långa diskussioner blev utgången att man lät fakultetsnämnderna vara kvar inom det Humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet.
Även om förslaget är stoppat nu så kan det återkomma i framtiden.
– Personligen är jag inte helt lugn. Det här måste bevakas. Jag vill ha tillbaka fakultetsnämnderna i Högskoleförordningen eller skrivningar som gör att det inte är upp till universitetsledningen att bestämma hur de kollegiala organen ska se ut, säger Shirin Ahlbäck Öberg.
VID GÖTEBORGS UNIVERSITET har SULF:s lokala professorsförening i en artikel i GU Journalen protesterat mot framförallt en föreslagen omorganisation av institutionerna.
– Göteborgs universitet ligger efter Uppsala universitet men även Lunds universitet har redan genomfört omorganisationer. Men förra året fick vi här i Göteborg stoppat ett förslag att slå samman fakulteter, säger Marie Demker, (bilden), professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Göteborgs universitet går nu igenom en organisationsförändring, och den har nått så långt att det sedan årsskiftet finns övergångsregler.
Beslut om den nya organisationen är planerat att fattas 20 februari.
De nya reglerna ska börja gälla från 1 juli men debatten fortgår.
– Det som genomsyrar mycket av de dokument och principer som lagts fram är att alltmer av styrningen ska ske i en linjeorganisation med chefer som är ansvariga uppåt, säger Marie Demker.
Om förslaget går igenom ska kollegialt valda organ ersättas av samrådsgrupper av olika slag. Institutionsstyrelsen kommer exempelvis att ersättas av ett institutionsråd.
– Det vi riktar in oss på från professorsföreningens sida är den bristande tilltron till kollegialiteten och den bristande insikten i att det är ett kollegialt styrelsesätt som kännetecknar akademin. Det är det som är akademins särmärke, säger Marie Demker.
Om förslaget går igenom ska institutionsrådet väljas ungefär som institutionsstyrelsen förut. Men en avgörande skillnad är att till en institutionsstyrelse väljs det representanter för lärare och för studenter, doktorander och administrativ personal.
Men i institutionsråden kommer det inte att finnas någon sådan representativitet.
Det sägs inget i förslaget om hur den rådgivande gruppen ska vara sammansatt.
– De personer som kommer att sitta i de rådgivande grupperna kommer inte att ha något mandat för de representerar inte någon.
Det finns ingen rösträtt i institutionsrådet och man kan inte reservera sig för det kommer inte att föras något protokoll eftersom det bara är ett rådgivande organ.
– I praktiken blir det en skendemokrati menar vi i professorsföreningen. Vi uppfattar att detta är ett sätt att stärka prefekten och göra denne oberoende av olika intressen och strategier inom institutionerna.
MARIE DEMKER anser att det är olyckligt att kollegialiteten gröps ur och att man inför ett styrsystem som har större likheter med ett företag än med en akademi.
– Ett uttryck kollegialiteten brukar ta är att man väljer sin prefekt bland kolleger och att man har ett gemensamt ansvar för besluten. Nu ska chefer istället utses uppifrån.
Hon menar att den föreslagna omorganisationen handlar om administrationens behov av styrning och inflytande och att den tar liten hänsyn till kärnverksamheten inom universitetet. Dessutom har man inte på något sätt visat att det kollektiva arbetssättet skulle innebära några problem.
Marie Demker hävdar också att den nya organisationsmodellen har stora praktiska brister.
– De övergångsregler som är beslutade har sådana brister att man redan efter en månad har fått begära dispens från dem på olika enheter. Jag skulle säga att det här är inte färdigt, sista ordet är inte sagt.
PER-OLOF ELIASSON
