Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Tjänst på annat lärosäte lockar oftare än väntat

Cirka en av fem lektorer eller professorer bytte lärosäte mellan 2001 och 2009. Främst har lärare flyttat till mindre lärosäten utan forskarutbildning. – Rörligheten vid svenska lärosäten var högre än vad jag trodde, säger utredaren Per Gillström.

1 februari, 2012
Universitetsläraren

HÖGSKOLEVERKET har nu gjort en statistisk analys av rörligheten vid svenska lärosäten.
Utifrån SCB:s register över högskolans personal har utredaren Per Gillström analyserat mobiliteten. Han påpekar att all rörlighet inte fångas upp av den tillgängliga statistiken, till exempel inte rörlighet till och från universitet utomlands, eller samarbeten med lärare och forskare vid andra lärosäten, eller rörlighet mellan högskolan och andra sektorer. Analysen omfattar professorer, lektorer och adjunkter, men inte annan forskande och undervisande personal.
Några stora förändringar i mobiliteten verkar inte ha inträffat de senast årtiondena.
– Högskoleverket gjorde en liknande genomgång för cirka tio år sedan som visar på ett liknande mönster som denna, säger Per Gillström.
Rörligheten skiljer en del mellan de olika kategorierna, 17 procent av professorerna har bytt lärosäte under perioden, 23 procent av lektorerna och 9 procent av adjunkterna.
Att det är färre bland adjunkterna än i de andra kategorierna som bytt lärosäte beror troligen på att lärosäten som inte haft forskarutbildning måste rekrytera forskarutbildad personal, lektorer och professorer, utifrån medan de kan rekrytera adjunkter från det egna lärosätet.
Och inte förvånande är rörligheten högst vid nyare lärosäten som expanderat och som inte har eller inte har haft forskarutbildning. Detta eftersom de som sagt måste rekrytera utifrån. Högst är andelen som bytt lärosäten vid högskolorna i Borås, Gävle och Jönköping och vid universiteten i Växjö och Örebro. De har samliga expanderat kraftigt, så har under den undersökta perioden antalet professorer tredubblats i Borås, Gävle och Örebro. Det har därför varit nödvändigt att rekrytera utifrån. Andelen professorer som bytt lärosäte under perioden är vid Högskolan i Borås 54 procent, Högskolan i Gävle 48 procent och för Högskolan i Jönköping och vid universiteten i Växjö och Örebro 44–45 procent. Som jämförelse är det bara 8 procent av professorerna vid Lunds universitet som bytt lärosäte.
Bilden för lektorer är likartad men där ligger Ersta Sköndals högskola i topp, följt av Södertörns högskola och Högskolan i Jönköping.
Adjunkter byter också främst arbetsplats till nyare lärosäten som expanderat kraftigt men i mindre utsträckning än professorer och lektorer. Relativt sett är det något fler kvinnliga professorer och lektorer än manliga som har flyttat från ett lärosäte till ett annat.
Vissa lärosäten som Sveriges Lantbruksuniversitet och Kungl. Musikhögskolan i Stockholm har låg rörlighet, troligen beroende på att de har så speciell inriktning att de anställda har svårt att hitta arbete på andra ställen, enligt Per Gillström.

VID LÄROSÄTEN MED teknisk inriktning, utom Blekinge Tekniska Högskola, är det också relativt få som bytt arbetsplats.
Föga förvånande verkar det som rörlighet underlättas om lärosätena ligger geografiskt nära varandra. Som man kunde förvänta är mobiliteten störst mellan lärosäten som i princip ligger på pendlingsavstånd. Om lärarna som bytt mellan närliggande lärosäten flyttat eller pendlar framgår inte av materialet.
Ett tydligt exempel är Malmö högskola dit 59 lektorer och 38 adjunkter flyttat från Lunds universitet, fler än från alla andra lärosäten tillsammans. Ett annat mått på rörlighet är hur många som har tagit sin högsta examen vid det lärosäte där de arbetar. I genomsnitt har hälften av professorerna och lektorna och 41 procent av adjunkterna stannat kvar vid samma lärosäte sedan examen.
Men genomsnittssiffran säger inte så mycket, skillnaden är mycket stor melcirkaolika lärosäten. Vid gamla universitet är det en stor majoritet som stannar kvar på det lärosätet där de tagit examen. Vid exempelvis Lunds universitet är andelen "kvarstannade" professorer, lektorer och adjunkter 70, 81 respektive 73 procent. Men vid Södertörns högskola är motsvarande siffror 0, 1, respektive 9 procent.

SAMMANFATTNINGSVIS HAR alltså var femte lektor och professor bytt lärosäte mellan 2001 och 2009.
– När man diskuterar rörligheten är det oftast underförstått att den är liten och bör öka. Men utbyte av idéer och erfarenheter behöver inte innebära fysisk rörlighet, säger Per Gillström.
Han påpekar att byte av arbetsplats bara är ett sätt av många att öppna för nya influenser och motverka intellektuell isolering och invanda mönster. Och hög rörlighet vid ett lärosäte behöver i sig inte vara positivt och lågt utbyte behöver i sig inte vara negativt.
Per Gillström påpekar också i rapporten att det är svårt att säga om den mobilitet som redovisas är stor eller liten. I debatten har det heller inte slagits fast vilken nivå som man bör sträva efter.
– Men det vi tittar på här är ju bara en liten del av rörligheten under perioden.
– Så personligen anser jag att det här visar på ganska hög rörlighet vid svenska lärosäten, säger han.

PER-OLOF ELIASSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023