Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Gästkrönika: Vad som kan mätas kan jämföras

MÄTNING. Detta lilla ord befinner sig just nu på ett världsomspännande segertåg. Anledningen är att det som kan mätas kan jämföras, det som kan jämföras kan rangordnas och det som rangordnas blir gjort. Företag, universitet, sjukvårdssystem, ja hela länder "genomlyses", poängsätts, betygssätts och rankas. Mätandet är ett sätt att kondenserat förmedla en bild av att det går att göra en rättvis jämförelse.

20 december, 2011
Universitetsläraren

Vid det lärosäte där jag själv är verksam har mätinstrumenten kommit närmare verksamhetens hjärta. Handelshögskolan i Stockholm tillhör de lärosäten som kvalar in på några av Financial Times rankinglistor. Dessa listor är krävande att ta sig in på och än mer utmanande att klättra på. Bland de viktigaste kriterierna som ligger till grund för rankingarna finns studenternas lönenivåer och löneutveckling efter avslutad utbildning. Ju högre lön och snabbare löneutveckling desto högre placering. Financial Times har också en lista på 45 tidskrifter som ger poäng i den händelse rankade lärosätens forskare publicerar sig i dem. De flesta lärosäten som befinner sig på dessa listor har idag rankingspecialister anställda vars arbete är att bidra till bättre placering på listorna. Financial Times lista sänder tydliga signaler om studentrekrytering, utbildningsutformning och forskningsinriktning. Rankinghöjande studenter är de som är matematiskt starka då de kan få anställning i den högavlönade finansbranschen. Utbildningar med kursutbud som gör studenter attraktiva i högavlönade branscher kan ge bättre placeringar på sikt. De forskare som är inriktade på just de 45 tidskrifterna är åtråvärda trots att det finns väsentligt fler högprestigetidskrifter inom de ekonomiska ämnesområdena.

ATT STUDENTREKRYTERINGEN, utbildningen och forskningen likriktas i takt med att rankinglistorna ökar i inflytande är ingen överdrift. De lärosäten och utbildningsprogram som inte rankas av Financial Times, Business Week eller Wall Street Journal inspireras ofta av dem som finns där. Ett antal kommersiella medieföretag har helt enkelt kommit att definiera och standardisera studentrekrytering, utbildningsutformning och forskningsinriktningar. Enskilda lärosäten har alltså "outsourcat" sina strategier till ackrediteringsorgan, rankinginstitut och vinstdrivande företag. Att inte göra det vore förknippat med hög risk. Men det är en utveckling som rimmar illa med den högre utbildningens grundläggande uppdrag i en tid som efterfrågar innovationer, nytänkande och kritiskt ifrågasättande.

ETT LÄROSÄTE SOM inte tar rankinglistor på allvar, som inte bryr sig om internationella ackrediteringar eller inte baserar forskningsprestationer på listor över tidskrifter vars kvalitet kvantifieras har svårt att argumentera för sin hållning. Från studenthåll hörs att de har rätt att veta hur bra deras utbildning är i jämförelse med andra, finansiärer vill naturligtvis veta vilken effekt deras satsade pengar har och forskare uppskattar att deras lärosäte åtnjuter kvantifierad och hög prestige.
Så visst är mätningsivern förståelig. Men mitt i strävan efter det kvantifierbara är allt fler universitet och högskolor på väg att avhända sig initiativ, urholka sin egen strategiska roll och göra verksamheten mindre intressant för mottagare såväl som utövare. Frågorna som följer förtjänar att tas på allvar: vilken typ av kunskap produceras i alltmer likriktade system? Vilka forskare lockas av att verka i sådana system? Och framförallt, vem är egentligen långsiktigt betjänt av denna utveckling?
En framgångsrik forsknings- och utbildningsnation tar initiativet för vilken typ av kunskap som produceras och förmedlas. Att vara "ledande" innebär att ta initiativ, att välja och att välja bort. Om en uttalad målsättning är att vara ledande så är dans efter andras standardiserade pipljud en dålig strategi.

LARS STRANNEGÅRD
Professor vid Handelshögskolan i Stockholm

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023