DET SÄGER JAN BJÖRKLUND som svar på frågan om det är något som överraskat honom på den turné han gjort till universitet och högskolor sedan han blev minister också för forskning och högre utbildning.
Den demografiska utveckling som, enligt Jan Björklund, borde oroa ett antal lärosäten är att antalet 20åringar minskar med tjugofem procent, från och med i år och de närmaste sex åren.
– Studenter som idag börjar på universitet eller högskola har en genomsnittsålder på 20,3 år.
– När årskullarna minskar blir det också motsvarande minskning av resurserna till sektorn. Försvinner en fjärdedel av studenterna försvinner också en fjärdedel av ersättningen.
Och i förlängningen skulle själva lärosätet också kunna försvinna?
– Man måste åtminstone inse att vissa lärosäten inte bara kommer att förlora 25 procent av sina förstahandssökande när årskullarna minskar, utan också de andrahandssökande, som istället kan komma in på sina förstahandsval på mer populära lärosäten.
Minskande årskullar och vikande söktryck, liksom eventuell förlust av stora utbildningar, som lärare och sjuksköterskeutbildning, skulle helt enkelt upphäva förutsättningarna för lärosätets verksamhet.
Och jodå, det finns en medvetenhet om detta inom sektorn, menar han.
– Men jag tycker inte att man är tillräckligt orolig, det räcker ju inte heller att bara rektorn känner oro. Jag tror att alla tjänar på att insikten sprids, också i regioner och kommuner, så att man kan börja förbereda sig på vad som väntar, säger utbildningsministern som alltså inte kommer att besluta om nedläggningar, utan istället tror på mer av samarbete och möjligen sammanslagningar.
VIDARE INNEHÅLLER ÅRETS budget vad Jan Björklund ser som ”ett sätt att rädda pengar kvar i sektorn”, för att motverka de demografikopplade förlusterna.
Det handlar om ”avveckling av billiga utbildningsplatser till förmån för dyrare platser”, höjningen av studentpengen för humaniorasamhällsvetenskap samt utfasningen av nollklassade studenter.
Som Universitetsläraren beskrev i förra numret (nr 15/2011) kommer det fortfarande att vara möjligt att studera utan att ta poäng, medan de studenter som inte alls är aktiva inte längre kommer att berättigas till ersättning.
Vilket sannolikt kommer att göra lärosätena angelägna om att bli av med de nollklassade studenterna?
– Idag är det svårt att avregistrera en student, men vi håller på att ta fram ett nytt regelverk som gör det möjligt och det bör vara på plats inom ett år.
När Jan Björklund framträder i medier gäller det nästan undantagslöst skolfrågor och sällan högskolenivån.
Du talar mycket om att förbättra kommunalanställda lärares status och karriärmöjligheter, men samtidigt har universitetslärarna förlorat rättigheten att provas för befordran?
– Min bedömning är att det kommer att finnas befordringsgångar för universitetslärare också i framtiden. Lärosätena vill ha kvalificerade medarbetare och det finns ingen grund för resonemanget att autonomi skulle innebära att kvalitet inte längre skulle vara vägledande.
– Vi har naturligtvis ögonen på hur lärosätena utnyttjar sin autonomi.
Han pekar också på Chalmers och Högskolan i Jönköping (bägge drivna som stiftelser) som goda exempel och ser positivt på KTH:s vision att inte längre drivas i myndighetsform.
– Men en övergång från myndighet till exempelvis stiftelse kan enbart bli aktuellt om lärosätet själv vill det.
ETT OMRÅDE DÄR han som bekant inte har litat på den akademiska kvaliteten är lärarutbildningen som Jan Björklund gjorde till sin fråga redan som skolminister och han upprepar gärna att ”lärarutbildningen har varit miserabel”.
Förutom införande av en ny lärarutbildning och legitimation utreds också särskilda lämplighetstest för blivande lärarstudenter.
– Det är en komplex och komplicerad fråga, eftersom det är svårt att utvärdera mänskliga egenskaper. Ambitionen är fortfarande att hitta ett system, men jag är inte säker på att det går att genomföra.
Hur ser du på den återkommande diskussionen om universitetslärarnas möjlighet till forskning?
– Högre utbildning och forskning ska hänga ihop, så är det verkligen. Nästan alla som undervisar har själva forskarutbildning och det ligger i akademiens väsen att hålla sig vetenskapligt uppdaterad.
– Samtidigt finns en inbyggd målkonflikt i att vi har byggt ut utbildningsvolymerna så att det är utbildning som dominerar på flera högskolor, medan forskningen och forskningsanslagen inte har spritts ut i samma takt.
Jan Björklund är inte heller beredd att åstadkomma en sådan spridning.
– Jag tror att det vore en olycklig väg för Sverige, om resurserna till de tio talet största forskningsuniversiteten skulle spridas ut över samtliga lärosäten.
På frågan om han inte är orolig för en kvalitetssänkning av högre utbildning, motsvarande den som skett i skolan, säger han att högre utbildning redan har tappat i kvalitet.
Detta ska motverkas genom sådant som Högskoleverkets utvärderingar av samtliga utbildningar.
NÄR DET KOMMER till forskningspolitik och den kommande forskningspropositionen pågår redan ett intensivt lobbyarbete.
– Ju närmare vi kommer färdigställande av propositionen (hösten 2012) kommer det att märkas ännu mer av de väldigt starka krafter som vill ge forskningen en inriktning av industristöd.
– Dessa krafter har blivit ännu starkare, bland annat på grund av tongångarna i EU. När EU:s tjugosju forskningsministrar träffas är jag den ende som talar om grundforskning, alla andra talar om nytta för industrin.
Att flera välkända namn från industri och näringsliv ingår i hans egen rådgivande forskningsberedning (se förra numret av Universitetsläraren, nr 15/2011) ser han samtidigt som självklart.
– Vi måste ju lyssna på industrin också. Men varje gång jag medverkar i något näringslivsarrangemang talar jag om vikten av grundforskning och betonar att det inte kommer att bli någon återgång till den socialdemokratiska modell där statens forskningspengar går till stora branschprogram.
Han ser vidare inte något problematiskt med den märkbara dominansen av företrädare för naturvetenskap, medicin och teknik eller med den höga medelåldern i beredningen.
– Det är ju populärt med 28-åringar i politiken, men jag tror på erfarenhet, säger Jan Björklund, en kommentar som möjligen ska relateras till att intervjun görs dagen efter ett ordkrig (om kärnkraft) mellan honom och nya Centerledaren Annie Lööf, 28.
Inte heller kring forskningspolitik finns någon enhetlig regeringslinje, också här kan man tänka sig skiljelinjer mellan C och FP.
– Det finns flera dimensioner inom regeringen. Vi som tycker att det är viktigt att vi försöker bli världsledande, medan andra menar att de regionalpolitiska aspekterna är viktigast.
Jan Björklund vill ändå inte riktigt gå med på det Maria Wetterstrand, MP:s förra språkrör, har hävdat, att regeringen skulle hålla sig med två olika sorters forskningspolitik; en i FP-styrda Utbildningsdepartementet, en annan i det Centerledda näringsdepartementet.
– När vi lägger fram proppen 2012 kommer regeringen att ha en enda forskningspolitik, men fram till dess fortsätter diskussionen, också inom regeringen, om avvägningen mellan, exempelvis, grundforskning och nytta.
Han är inte orolig att grundforskningen på allvar skulle hotas av politiker som vill prioritera regionintressen och/eller nyttotänkande.
– Det är lätt hänt att politiker säger saker när de sitter i sällskap med industrialister och regionala aktörer. Men när det kommer till kritan vill ingen politiker rasera grundforskningen.
EN OFRÅNKOMLIGT TUNG post i kommande proposition är finansieringen av ESS i Lund. Hur blir det med medfinansieringen, med tanke på den ekonomiska krisen i andra europeiska länder, som exempelvis Spanien?
– Det är en bra fråga, men Spaniens åtagande består främst av att de ska bygga en egen anläggning och det kanske känns lättare än att skicka en check till oss.
Hur stor är risken att finansieringsansvaret kommer att vila tyngre på Sverige, som nu står för 150 miljoner per år?
– Jag tror inte att man behöver vara orolig för det, men visst kan tajmingen vara problematisk, om ett stort besparingsprogram på social välfärd ska tas i något land, samma månad som det ska avsättas pengar till ESS i Sverige.
Förhandlingar om finansieringen pågår, om detta gäller den gängse departementskommentaren, ”det är färdigt när det är färdigt”.
– Det svenska åtagandet för ESS kommer hur som helst att finnas med under årtionden framåt.
Vilket Jan Björklund menar är värt varenda krona eller snarare en ännu inte överblickbar mängd miljoner.
– Jag är övertygad om att man i nästa generation kommer att betrakta ESS som det i forskningssammanhang viktigaste för Sverige, efter Nobelpriset.
MARIELOUISE SAMUELSSON
