SUHF:s kostnadsmodell har genomförts i viss omfattning

DET PÅGÅR EN dragkamp om hur mycket av forskningsprojektens indirekta kostnader – andel av lärosätenas administration och infrastruktur – som de externa forskningsfinansiärerna ska bidra till.
Länge dominerade en överenskommelse där finansiärerna betalade ett schablonpåslag på vanligen 35 procent.
För att få en mer rättvisande bild av storleken på de indirekta kostnaderna har Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) tagit fram den så kallade SUHF-modellen (se fotnot).
Alla lärosäten har nu infört SUHF-modellen och 1 januari 2010 sade man upp avtalen om schablonpåslag mellan lärosätena och ett stort antal viktiga forskningsfinansiärer.
Nu, ett och ett halvt år senare, kartläggs läget i SUHF-rapporten ”Full kostnadstäckning i verkligheten”. Författare är Ann-Kristin Mattsson, före detta ekonomichef vid Lunds universitet som på uppdrag av SUHF följer upp modellen. SUHF-modellen innebär bland annat att finansiären av ett forskningsprojekt ska betala en lika stor andel av projektets indirekta kostnader som av de direkta kostnaderna, så kallad proportionell finansiering.
I forskningspropositionen 2008 deklarerade regeringen att de statliga forskningsfinansiärerna ska bidra med sin andel av lärosätenas indirekta kostnader – proportionell finansiering. Detta skrevs också in i de statliga forskningsfinansiärernas regleringsbrev inför år 2010.
Det visar sig i rapporten att de statliga myndigheterna bidrar med proportionell finansiering vid forskningsprojekt. Det gäller Vetenskapsrådet, Formas, FAS, Vinnova, Energimyndigheten, Sida och Naturvårdsverket.