Arbetslivskoppling av högre utbildning?

Under Almedalsveckan arrange­rades ett seminarium med titeln: ”Skilda världar – Kräver en bra ekonomutbildning ar­betslivskoppling?”. Seminariet anord­nades av Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation, Civilekonomerna och PwC med bland annat representanter för studenter , högskola, näringsliv och riks­dagspartier. Frågan som diskuterades var om utbildningen idag är tillräckligt an­passad till arbetsmarknaden. Det verkade vara en genomgående uppfattning att ekonomutbildningarna måste bli bättre på att förbereda sina studenter för arbets­livet. Om detta var högskolerepresen­tanter, politiker och studenter överens. Praktikperioder togs upp som ett viktigt sätt att lösa problemen på, en annan strategi handlade om att arbeta mer med ”skarpa modeller” i undervisningen som skulle motsvara en större närhet till ar­betssituationer i ett kommande yrke och därför göra studenterna mer förberedda på livet efter studierna. Mest intressant blev det när en representant för ett av de större multinationella revisionsföretagen tog till orda. Han tyckte inte praktik var något som värderades högt i näringslivet, ur hans synvinkel var det viktiga att lära sig ett reflekterande synsätt och att ha en bra teoretisk bas. Att lära sig språk var till exempel mycket viktigt för att kunna flytta runt i företaget. ”Skarpa modeller” i undervisningen ansåg han inte heller vara så meningsfulla eftersom det ändå inte var de modeller som det egna företa­get använde och att det istället var bättre att företaget lärde upp de nyanställda i sin traineeutbildning. En annan historia handlade om en känd organisationsforskare som arbetade med näringslivet för vissa uppdrag. Han frågade en gång en chef om inte hans or­ganisationsteoretiska perspektiv var lite för abstrakt för ledningen i finansföreta­gen och att de kanske hade större nytta av hans kollegas mer arbetslivskopplade resonemang? Svaret han fick var att det var precis tvärtom, hans analys var något som tillförde något nytt som de inte själ­va behärskade. Även denna lilla anekdot säger någonting om kopplingen mellan högre utbildning och arbetsliv och mötet däremellan. Vad pekar då anekdoterna på? Det finns ett stort behov att diskutera kopplingen mellan högskolan och arbets­liv men på ett mer öppet och problema­tiserande sätt än vad som ofta kommer fram i debatten. Vad innebär arbetslivs­koppling egentligen? Är det självklart att högskolan ska stå för den? Kan man prata om akademisk koppling i arbets­livet? Frågorna är rimliga om än något tillspetsade för att nyansera diskussionen om ansvar och rollfördelning mellan högskola och samhälle. Det är förståeligt att studenterna vill minska sin osäkerhet inför det kommande arbetslivet genom att utsätta sig för mer arbetslika situatio­ner inom ramen för sin utbildning men samtidigt visar vissa undersökningar att studenter ofta hamnar på arbeten som inte alls har samma inriktning som man själv läst och att det ofta handlar om att lära nytt i arbetet. Man har inte kunnat applicera exakt den och den teorin men däremot haft stor nytta av att ha lärt sig ett analytiskt förhållningssätt, att tillgo­dogöra sig information och prioritera det viktigaste och att kritiskt ifrågasätta och reflektera över olika problemställningar, dvs ett allmänt akademiskt kunnande. Låt både högskola och arbetsliv mötas och ta intryck av varandra utan att för den sakens skull försöka kopiera varan­dra. Denna bild av arbetslivskoppling bygger på uppfattningen att det som egentligen behövs i arbetslivet är en grundläggande god akademisk utbild­ning och att organisationer och företag är bättre på att sköta den ”praktiska in­skolningen” än en högskolelärare. Hög­skolesektorn borde ha ett större själv­förtroende i de här frågorna och inse att vi gör ett bra jobb med att utbilda självständiga och reflekterande studen­ter som kan tillföra mycket i arbetslivet och att detta också är det bästa sättet att förbereda studenterna för det kommande arbetslivet.