Gästkrönika

DET ÄR EN myt att det endast är låglönejobb som försvinner från Sverige till andra länder. Det handlar i allt högre grad också om högkvalificerade jobb som inte kan tillsättas med rätt kompetens i Sverige. Astra Zenecas beslut att lägga ner sin verksamhet i Lund för något år sedan var en allvarlig varningssignal.
Samtidigt som företag har svårt att hitta den kompetens de behöver har utbildade unga människor svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det är uppenbart att det finns en klyfta mellan många företags vardag och hur det svenska utbildningsväsendet fungerar. Mer kraft och energi måste läggas på att förbättra samverkan mellan näringsliv och akademi.
Det finns tre viktiga reformområden.
För det första: Stärk innovationskraften i svensk forskning. Sverige är ett av de länder som satsar mest resurser i världen på forskning och utveckling (FoU) i förhållande till sin bruttonationalprodukt. Men utbytet av satsningarna i form av innovationer – nya produkter och affärsidéer – är relativt magert.
Det är orimligt att vi inte mäter och följer upp forskningssatsningar bättre än idag. Vi vet hur många vetenskapliga artiklar som forskningen ger – men inte hur många jobb eller innovationer som den leder till. Ökad samverkan mellan akademi och näringsliv är en nyckelfaktor för att öka utväxlingen av de forskningssatsningar vi gör.
Svenskt Näringslivs doktorandbarometer visar att sannolikheten att de forskarexaminerade ska få ett kvalificerat jobb ökar med 42 procent när högskola och näringsliv har samverkat. Forskare som samarbetat med företag under sina studier har avsevärt bättre chanser än övriga att etablera sig väl på arbetsmarknaden, få patent beviljade och bidra till nya produkter och tjänster.
För det andra: Stärk drivkrafterna för effektiva studier. Svenska studenter är i internationell jämförelse bland de äldsta när de etablerar sig på arbetsmarknaden. Den svenska etableringsåldern, det vill säga när tre fjärdedelar av en årskull etablerat sig på arbetsmarknaden, har ökat från 21 år i början av 1990talet till 28 år idag. Genomsnittstudenten tar sex år på sig att slutföra en fyraårig utbildning. Hög etableringsålder och ineffektiva studier leder till förluster både för den enskilde studenten och för samhället i stort.
Vi behöver stärka drivkrafterna för studenterna att ta examen på avsedd tid. Det måste löna sig bättre att studera och att göra karriär. Därför måste värnskatten avskaffas. Den sänder en felaktig signal inte minst till unga människor, de vi vill ska etablera sig snabbare på arbetsmarknaden. Studiemedelssystemet måste tydligare stimulera till goda studieresultat.
För det tredje: Inför etableringsfrihet för utländska universitet i Sverige – också i praktiken. Sverige har äntligen blivit en aktör på den internationella utbildningsmarknaden. Vi konkurrerar nu på en global utbildningsmarknad och skulle ha mycket att vinna på att världen även kom till oss. Visst vore det spännande om Harvard hade en filial i Sverige?
Flera av världens främsta universitet har idag filialer i andra länder. Redan nu är det teoretiskt möjligt för en utländsk aktör att etablera sig i Sverige. Men befintliga regelverk är ännu inte tillräckligt anpassade för att göra vårt land till en attraktiv miljö för till exempel etablerandet av en utländsk universitetsfilial.
Regeringen bör uppmuntra utländska universitet att etablera sig i Sverige och undanröja de hinder för detta som kan finnas. Om vi öppnar den högre utbildningen också för internationella aktörer leder det till skärpt konkurrens till gagn för kvaliteten i det akademiska utbildningssystemet i sin helhet. Om Sverige ska klara den allt tuffare globala konkurrensen måste vi få fler utbildningsmiljöer i vårt land som är i absolut världsklass.