Danska universitet toppar nordisk bibliometrisk jämförelse

Danska forskare och universitet är bäst i norden. Åtminstone enligt statistiken över bibliometri, det vill säga antalet publicerade och citerade forskningsresultat. Och åtminstone om man bortser från humaniora och samhällsvetenskap.

DET FRAMGICK NÄR NordForsk i slutet av maj presenterande ytterligare en rapport med nordiskt perspektiv på forskningsfrågor. NordForsk, knutet till Nordiska Ministerrådet, är en organisation med uppgift att underlätta och finansiera nordiska forskningssamarbeten samt fungera rådgivande när det gäller forskningspolitik.
2008 bildades inom ramen för Nordforsk Norianätverket, bestående av nordiska experter på bibliometri. Hittills har nätverket tagit fram tre rapporter; den första om hur man inom Norden samarbetar om forskning, därefter kom förra året en jämförande analys gällande de nordiska länderna som forskarnationer och i år var det alltså dags för en bibliometrisk jämförelse av forskning vid sammanlagt 40 nordiska universitet och 23 universitetssjukhus.
Bibliometri, att räkna antal internationella publiceringar och citeringar, har blivit ett allt vanligare sätt att mäta framgång och kvalitet. I Sverige används sedan 2009, i enlighet med den senaste forskningspropositionen, bibliometri som en av flera kvalitetsindikatorer för tilldelning av medel till lärosätena. Först ut var Norge som 2006 införde bibliometri som underlag för en del av anslagstilldelningen. Sammanlagt är det nu drygt tio l�nder som använder bibliometri som kvalitetsmått för konkurrensutsatt medelstilldelning.
Det är samtidigt en omdiskuterad metod, bland annat beroende på att humsamforskningen inte är lika lätt att mäta, eftersom den forskningen oftare resulterar i monografier och böcker, än i vetenskapliga artiklar. – Humaniora och samhällsvetenskap återfinns i så pass liten utsträckning i databaserna att det inte ger någon representativ bild av forskningen inom dessa områden, säger Staffan Karlsson, chef för Vetenskapsrådets enhet för analys och statistik. Enheten har deltagit i Norianätverket och det är också Vetenskapsrådet som står för underlaget till de bibliometriska jämförelserna.

SVERIGE (här lika med Vetenskapsrådet) är det enda av de nordiska länderna som köper en så kallad världsdatabas, Thomson Reuter Science Citation Index. Databasen bildas utifrån artiklar i cirka 11 500 vetenskapliga tidskrifter. Det är ett sätt att skapa någorlunda överblick över den stadigt ökande produktionen av forskningsresultat.
– Det har blivit svårt för forskare att skaffa sig överblick över sitt eget forskningsområde, man kanske bläddrar igenom Nature, Science och några till, men det kan finnas hundratals tidskrifter inom samma område.
– Det är inte bara forskningsmängden som ökar, utan också antalet internationella tidskrifter som täcks av databasen, säger Staffan Karlsson som menar att det är viktigt att inte se bibliometri som det enda sättet att bedöma forskningskvalitet.
Det finns många sätt att mäta, bland annat beroende på vilket underlag man använder.
– Norianätverket är en möjlighet att lära av varandra och ska fungera som diskussionsforum.

I DEN NU AKTUELLA rapporten från Norianätverket, Comparing Research of Nordic Universities using Bibliometric Indicators, har man alltså uteslutit humaniora och samhällsvetenskap och mäter istället naturvetenskap, teknik och medicin, som i sin tur har delats in i åtta olika underområden.
Man har räknat forskning som publicerats och citerats under 2000talet och jämfört utvecklingen de senaste fem åren med decenniets första år.
Det visar sig som förutnämnt att det går mycket bra för Danmark.
– USA ligger först i den globala bibliometriligan, därefter kommer Schweiz, men Danmark liksom Nederländerna kommer hack i häl på USA. I Norden kommer Sverige tvåa, därefter Norge, Island och sist Finland. Samtidigt har Island så få publicerade resultat att jämförelsen med andra länder inte blir riktigt relevant.
Ser man till hur svenska universitet placerade sig är Stockholms universitet bäst, med Karolinska Institutet och SLU på delad andraplats. Lunds universitet kommer på fjärde plats, att universitetet har varit mycket framgångsrikt när det gäller att attrahera Linnéstöd och andra strategiska medel har hittills inte givit avtryck i bibliometristatistiken.
Högskolor ingår inte i den bibliometriska statistiken i rapporten. Detta av samma skäl som när det gäller humsamforskningen; att publiceringsvolymen är för liten.
– Ett litet lärosäte kan visserligen ha ett bra citeringsmedelvärde, men det kan bero på en enskild, lysande forskare eller till och med en enskild publikation, säger Staffan Karlsson.
Vilket inte är samma sak som att litet lärosäte är lika med dåligt. I rapporten får Örebro universitet bra resultat, i paritet med betydligt större Uppsala universitet och Chalmers.
I botten på den svenska listan återfinns Karlstad universitet, Linnéuniversitetet, Luleå Tekniska Universitet och Mittuniversitetet.
Staffan Karlsson betonar att det inte är samma sak som att forskningen vid dessa lärosäten är genomgående bristfällig, bara att man enligt just denna specifika bibliometristatistik placerar sig sämre än många andra nordiska universitet.
– Bibliometri visar inte allt, samtidigt kommer man inte ifrån att det får allt större betydelse.
– Även om man inte gör en bibliometrisk analys när en professur ska tillsättas, så nog kollar man citeringar och publiceringar.

”PUBLICERINGSHETS” ÄR ett ord som dyker upp när bibliometri diskuteras, liksom antaganden att denna ”hets” leder till fantasilös forskning.
– I det sammanhanget bör man komma ihåg att ingen forskning är oberoende av tidigare forskning, säger Staffan Karlsson som också understryker vikten av verifierande forskning.
– Om någon gör ett genombrott måste försöken repeteras, verifierande forskning måste till, det är kanske inte så glamouröst, men nödvändigt, forskning kan inte bara bestå av genombrott.
Rapporten från Norianätverket och Nordforsk är också tänkt att fungera som hjälp för universiteten när det gäller att se över och förtydliga sina forskningsprofiler.
– Samtidigt är den här sortens materia inte helt lätt att avläsa, inte ens för oss som är experter, det innehåller väldigt mycket information, säger Staffan Karlsson.
Och rapporten kan inte ge svar på varför ett universitet eller ett forskningsområde inom lärosätet hamnar i toppen eller botten på bibliometrilistan. En fråga som återkom i Köpenhamn var förstås varför det går så påfallande bra för dansk forskning, som att man har en citeringsindex som ligger 27 procent högre än världsgenomsnittet. Medan Sverige ”bara” ligger tretton procent högre.
– Nej, det finns inga entydiga svar som förklarar Danmarks framgångar, säger Staffan Karlsson.
– Men när det gäller enskilda forskare är det sannolikt så att det som så ofta inte räcker med att vara väldigt duktig, man måste ha lite tur också.

MARIELOUISE SAMUELSSON


Kategorier: Arkiv