Nyligen hölls seminarium i Norra Latin i Stockholm under rubriken ”Samhällsekonomiska vinster av naturvetenskaplig forskning” och ångmaskinen fick bli historiskt exempel på tröghet när det gäller att omvandla idéer och upptäckter till säljbara produkter.
Det var Naturvetarna, Kungliga Vetenskapsakademien och Stiftelsen för Strategisk Forskning som hade samlat till heldag på temat ”Från forskning till samhällsnytta”.
Efter framträdanden av bland andra nobelpristagarna Peter Agré (som fick kemipriset 2003) och Peter Grünberg (som fick fysikpriset 2007) var det dags att diskutera trögheten och mödorna med att kommersialisera forskning. Och varför det fungerar ibland och ibland inte, vet inte ens den ekonomiska forskningen, man skulle till och med, apropå romarnas ceremonier, kunna tala om rena magin.
– Det kan verka förbryllande att vissa länder har långsam tillväxt, trots stora satsningar på forskning och utveckling, medan andra omvänt kan nå mycket snabb tillväxt utan särskilt stora satsningar, sade Pontus Braunerhjelm, professor i internationell ekonomi vid KTH, vd i Forum för småföretagsforskning och huvudsekreterare i Globaliseringsrådet.
Han visade en power-pointbild föreställande 29 OECD-länder där forskningssatsningar mellan 1981–2000 inte alls följer kurvan över ekonomisk tillväxt. Braunerhjelm jämförde den splittrade bilden med ”en hagelsvärm”, länderna skjuter iväg en salva av forskningsatsningar, men utan träffsäkerhet i form av de där åtråvärda säljbara slutresultaten.
Detta är ingen ny iakttagelse, vilket Pontus Braunerhjelm underströk genom att citera entreprenörsforskningens centralfigur, Joseph Schumpeter, som 1947 hävdade att ”en idé eller en vetenskaplig upptäckt är i sig av intet eller begränsat ekonomiskt värde”.
Hur ska det gå till?
Samhällsnyttan av forskningsresultat får anses given och eftersom samhällsnyttan är större än den privata är statliga subventioner lika givna. Frågan, som har ställts många gånger, på många seminarier, är alltså hur det ska gå till, att få mer avkastning på subventionerna.
– Att kunna omvandla forskningsgenombrott till kommersiella produkter kräver särskild talang, sade Pontus Braunerhjelm och nämnde förutsättningar i form av starka forskningsmiljöer i kombination med incitament som skattelättnader, ”som gör att företag vågar ta risker”.
Forskningen behöver alltså riskkapitalister och ”affärsänglar”, men ansvaret ligger också, enligt Braunerhjelm, hos forskarna själva och hos ledningen för lärosäten där forskarna är verksamma:
– Även om mycket har hänt de senaste åren när det gäller det entreprenöriella, måste vi bort från den kvardröjande ”statstjänstemannaandan”.
Han gjorde en historisk tillbakablick och påminde om hur svenska storföretag en gång uppstod ur ”tekniska och naturvetenskapliga innovationer”, företag som AGA, Alfa Laval, Astra, Ericsson, Gambro och Pharmacia. Och som exempel på potentialen hos forskningsrelaterade företag nämnde han företag som Cisco, Intel Microsoft och Oracle.
– På 1980-talet var dessa idag globala företag fortfarande små i den amerikanska ekonomin.
Den förutnämnda trögheten och svårigheten att förvandla forskning till något lönsamt påverkar knappast tron på framtida framgång. Pontus Braunerhejlm refererade till ”CC-listan”, där ett 50-tal ekonomer inom ramen för panelen Copenhagen Consensus har listat 50 punkter för att sprida globalt välstånd:
– Sex av tio av de faktorer som finns överst på CC-listan är kopplade till naturvetenskap.
Krav på företagande
Marika Edoff, docent i fasta tillståndets elektronik och forskningsledare vid
Ångström Solar Center vid Uppsala universitet, var en av deltagarna i den efterföljande paneldiskussionen. Hon kunde berätta om egna och framgångsrika erfarenheter av vägen från forskning till kommersialisering, av solcellsteknik för storskalig elproduktion.
– Vi fick finansiering från MISTRA och Energimyndigheten och redan från början fick vi också krav på företagande. Vi forskare tyckte först att det var lite jobbigt, men sedan dess har det bara varit kul.
Forskningen som hon leder fortsätter i Sverige, medan företaget som säljer produkterna finns i Tyskland, något som blir självklart, om man ser Sverige som den del av en europeisk marknad. Men Marika Edoff sade att det var lätt att känna krav på "patriotism", när man som universitetslärare har fått ”massor av skattepengar”.
– Men Tyskland satsar mer långsiktigt på solenergi, det är ju i Tyskland marknaden finns, medan Sverige i det sammanhanget kännetecknas av en brist på förutsägbarhet.
Conny Bogentoft, vd för Karolinska Development, ett investmentbolag inom life-scienceområdet, talade om en annan kännbar brist, att det saknas pengar, och om egna erfarenheter av den ”mycket långa vägen” mellan akademi och produkt”.
– KI har fått ta lån i schweiziska banker för att få fram sådd-kapital, det heter att det inte lönar sig att satsa i sådd-stadiet, trots att man borde veta att det visst lönar sig att investera i tidig utveckling.
Oförskämt bra rykte
Generaldirektören för Invest in Sweden Agency, Per-Erik Sandlund, gav uttryck för större optimism. Visserligen noterade också han ”den svenska paradoxen”, att relativt stora satsningar på forskning och utveckling inte motsvaras av ”spin-offs”.
– Men vi har ju oförskämt bra rykte utomlands, vi är ett av EU:s mest innovativa länder, vilket borde leda till att fler utländska investeringar sker i Sverige.
Per-Erik Sandlund menade också att ”vi måste bli bättre på att marknadsföra vår teknologi”.
– Jag skulle vilja importera ett marknadsföringstänk i forskningen, det som inte kan kommersialiseras borde inte ens få kallas innovationer.
– Vi måste också få en finansieringspolitik som vattnar forskningsplantan, man måste fråga sig varför inte företag vandrar från planta till färdigt träd.
Pontus Braunerhjelm tog upp ”skatte incitamentet”.
– Och det är något i den ekonomiska drivkraften som saknas i Sverige, något som hör ihop inte bara med skatter, utan med normer och traditioner, som hämmar entreprenörskapet, trots att Sverige en gång var en entreprenörsdriven ekonomi.
Tips att vidarebefordra
Till sist fick panelen formulera var sitt tips att vidarebefordra till Näringsdepartementet och statssekreterare Jöran Hägglund som hade inlett dagens konferens.
Pontus Braunerhjelm ville se nya statliga fonder som är medfinansierade av privatkapital, Marika Edoff önskade ”mer långsiktighet, hellre lagstiftning än subventioner” och Conny Bogentoft ville att man gör något åt att det går åt alldeles för mycket tid att söka alldeles för lite pengar, i exempelvis fonder.
Och även om inget konkret nytt kom fram under detta seminarium är det sannolikt inte fel att diskutera. Åtminstone inte om man tänker på vad den franske kemisten Louis Pasteur konstaterade och som Pontus Brauerhjelm tycker är bra att ha i minnet: Framgångsrik forskning kräver lite tur också, men turen kommer inte till vem som helst, ”fortune favours a prepared mind”.
MARIELOUISE SAMUELSSON
