I lågkonjunkturer riktas blickarna mot högskolan: de arbetslösa ska genom sektorns försorg vara meningsfullt sysselsatta med att omvandlas till arbetskraft med exakt rätt kompetens för den vändning i konjunkturen som så småningom kommer. Vackert tänkt, men i många stycken fel – tyvärr. Naturligtvis är en av högskolans uppgifter att förse arbetsmarknaden med välutbildade individer. Absolut. Men sektorn kan av flera skäl knappast vara fullt så behovsstyrd som man skulle önska.
Ett viktigt skäl är att även studenter har akademisk frihet: rätt att välja utbildning. Om samhället behöver ingenjörer så betyder inte det att man kan tvinga studenter att välja en sådan utbildning. I Långtidsutredningen föreslås att man genom bättre information ska påverka studenterna att välja yrken där framtidsutsikterna är goda vad gäller sysselsättning och lön. Naturligtvis ska studenter ges förutsättningar att fatta informerade beslut. Men det är utomordentligt svårt att med rimlig precision uttala sig om arbetsmarknadsutsikterna och löneläget för olika yrken, både på kort och på lång sikt. Dessutom spelar många andra faktorer än livsinkomster in när individer väljer ämnen och utbildningsprogram inom högskolan. Om så inte varit fallet skulle vi i Sverige knappast ha några studenter på utbildningar för förskollärare, lärare, sjuksköterskor, socionomer eller bibliotekarier, för att inte nämna de konstnärliga utbildningarna.
MAN MÅSTE VARA medveten om att arbetslivet hela tiden är statt i förändring. Faktorer som teknikutveckling, globalisering och konjunktur gör att arbetsmarknadens framtid är mycket svår att förutsäga. Många yrkeskårer med tydliga utbildningar finns fortfarande, men det finns också en mängd arbeten som vare sig har en tydlig gemensam roll eller en tydlig yrkesutbildning. Utredare, handläggare och administratörer av olika slag har vitt skilda arbetsuppgifter och vitt skilda utbildningar. Hur ska någon kunna beräkna hur många sådana som behövs i framtiden, vilka kunskaper de behöver och vilka löner de kommer att få?
OSÄKERHETEN OM DEN framtida arbetsmarknaden gör det också särskilt viktigt att högre utbildning utformas så att den ger studenterna generella förmågor att anpassa sig till ett arbetsliv i förändring. Förmåga att hämta, sammanställa och värdera ny information och kunskap, förmåga att formulera och analysera problem samt förmåga att presentera alternativa lösningar gör högskoleutbildade i hög grad anställningsbara, även inom yrken som vi inte känner till idag.
DET FINNS OCKSÅ en samhällelig dynamik i studenternas akademiska frihet. Studenternas val ger samhället möjlighet till nya kunskapskombinationer, och nya kunskapskombinationer utvecklar nya världar. Vi måste lita på att varje studentgeneration tar ansvar för att använda sina kunskaper för att bidra till samhällsutveckling precis som tidigare generationer gjort.
Universitet och högskolor har en viktig roll att spela i krisen: att ge så många studenter som möjligt en så god utbildning som möjligt i de ämnen och program där respektive lärosäte har god kvalitet. De studenterna kommer att bygga nya världar.
GIT CLAESSON PIPPING
Förbundsdirektör i SULF
