Högskoleverkets analys av lärosätenas årsredovisningar för 2008 visar att det finns ledig utbildningskapacitet. Detta även om den treåriga trenden med minskande studentantal har vänt. Studentantalet ökade dock endast marginellt 2008, med en halv procent från 276 200 till 277 500.
Det samlade takbeloppet för år 2008 var 19 miljarder kronor. Totalt använde lärosätena 17,8 miljarder av takbeloppet.
– 1,2 miljarder utnyttjades inte av resurserna vilket är ganska mycket pengar, kommenterar Ann Fritzell.
Takbeloppet är den ersättning ett lärosäte maximalt kan få för det totala antalet studenter på grundnivå och avancerad nivå. Ett lärosäte kan spara takbelopp från ett eller flera år för att sedan använda dem om det strömmar till fler studenter. Men efter tre år med minskande studentillströmning så hade det 2008 blivit ganska stora sparade takbelopp.
Eftersom inget lärosäte får spara mer än tio procent av takbeloppet så drogs 900 miljoner kronor in till statskassan. Pengar som försvinner från högskolesystemet.
– Det är synd att regeringen inte istället använder de här pengarna till att öka resurserna per student genom att höja per capitaersättningen. Nu återgår de till statskassan, man kunde ha använt dem till att öka undervisningstimmarna per student.
Naturligtvis är det ojämnt fördelat hur lärosätena kunnat utnyttja takbeloppen.
De här lärosätena har nått takbeloppen: Chalmers, BTH, Högskolorna i Jönköping, Borås och på Gotland, samt de flesta konstnärliga högskolorna.
Lärosäten kan också spara prestationer från tidigare år om de utbildat fler studenter än som täckts av takbeloppet. Ett antal lärosäten har genom att tillgodoräkna sig tidigare prestationer kunnat få full ersättning inom takbeloppet för 2008. Det gäller Göteborgs universitet, KI och GIH samt några konstnärliga högskolor.
Indragningen av outnyttjade takbelopp om sammanlagt
900 miljoner sker utan att det påverkar de framtida takbeloppen för lärosätena.
Däremot är den omfördelning av de outnyttjade takbeloppen till lärosäten i Västsverige och Blekinge på grund av varsel inom bilindustrin (vilket Universitetsläraren tidigare rapporterat om) permanent och påverkar lärosätenas tak-belopp i framtiden.
Lärosätena har god ekonomi
Den totala kostnaden för lärosätena år 2008 var 49 miljarder kronor, det innefattar både utbildning och forskning.
Två tredjedelar av lärosätena har redovisat positivt resultat. Även om många lärosäten inte kommer i närheten av takbeloppet på grund av vikande studentefterfrågan så ligger kostnaderna för grundutbildningen i stort i nivå med intäkterna. Det totala underskottet ligger bara på drygt 100 miljoner kronor.
– Lärosätena har alltså skurit i kostnaderna så frågan är om lärosätena har lärare så det räcker när studenterna nu förväntas öka igen, de har ju minskat personalen och lärarna sitter kanske inte och väntar.
Och även om studentefterfrågan ökar kraftigt i år så är det ju inte säkert att utbildningsutbudet till 100 procent matchar studenternas önskemål.
– Det är svårt att spå för 2009 eftersom situationen är så exceptionell. Men jag skulle inte bli alldeles förvånad om flera lärosäten inte kommer att utnyttja hela takbeloppet för år 2009 heller.
På det stora hela har lärosätena god ekonomi. Årets samlade överskott är 623 miljoner kronor. Det kommer från forskning och forskarutbildning eftersom grundutbildningen i stort går jämnt ut.
Den största delen av överskottet kommer från Lunds universitet och Karolinska institutet som har 300 miljoner respektive 164 miljoner i överskott. Ett antal andra lärosäten har överskott i storleksordningen 40–60 miljoner kronor: Chalmers, KTH samt universiteten i Uppsala, Umeå, Linköping och Luleå.
Ska inte gå med vinst
Till skillnad från takbeloppet är ett lärosätes ackumulerade överskott inget som staten drar in om det blir för stort. Därför kan många lärosäten ha samlat på sig ett stort ackumulerat kapital.
I några fall är det ackumulerade kapitalet så stort att man medvetet planerat ett underskott för år 2008 med syfte att minska det ackumulerade kapitalet. Mest tydligt är detta för SLU som 2008 gick back 78 miljoner som man tog från sitt ackumulerade kapital på 450 miljoner kronor.
Det totala ackumulerade överskottet för samtliga lärosäten är drygt 5 miljarder kronor vid 2008 års slut. Detta stora överskott kan bli ett problem för dem som i likhet med SULF hävdar att högskolesektorn behöver mera pengar.
– Meningen är inte att lärosäten ska gå med vinst utan att de ska använda pengarna de får. Det ideala är att gå plus minus noll, men det är inte möjligt att göra det varje år. Men att systematiskt samla på sig kapital är inte rimligt. Det gör det svårt att trovärdigt säga att lärosätena får för lite pengar för utbildning och forskning.
Även om det utifrån Högskoleverket statistik inte går att peka på var överskotten finns inom respektive lärosäte så vågar sig Ann Fritzell på ett provocerande påstående.
– Det verkar finnas ett ekonomiskt utrymme i verksamheten som gör att det skulle varit möjligt att ge mer forskning i tjänsten till lärarna än vad man gjort hittills.
PER-OLOF ELIASSON
Ett lärosäte kan spara resurser från ett år
till ett annat på två sätt:
1. Spara takbelopp – om det utbildar färre studenter än som ryms i takbeloppet.
2. Spara prestationer – om det utbildar för många studenter i förhållande till takbeloppet.