Bolognaprocessen är ett samarbete om högskoleutbildningen mellan olika länder för att främja rörlighet inom utbildningsområdet. Man insåg, som en följd av ökad konkurrens samt krav från arbetslivet, att utbildningen måste ge studenten generella kunskaper och färdigheter förutom rent ämnesmässiga och införde begreppet ”anställningsbarhet.”
ANSTÄLLNINGSBARHET ÄR ett mått på studentens vilja och förmåga att genom attityd, engagemang, samarbetsförmåga och ansvarstagande klara av och utveckla sina arbetsuppgifter genom att tillämpa kunskaper och färdigheter. Detta anses mycket viktigt av näringslivet.
Att utveckla studentens anställningsbarhet ger också högskolan ett gyllene tillfälle till systematiskt förbättringsarbete. Förbättringarna kan uppnås genom att man fokuserar på tre saker: kvalitet, samverkan och studentinflytande. När kvalitet definieras som att ”uppfylla, och helst överträffa, krav, behov och förväntningar hos studenter, arbetsliv och samhälle” syns genast kopplingen till anställningsbarhet.
Kvalitetsbegreppet har diskuterats flitigt under senare år. Diskussionen är spretig och många tolkar Högskoleverkets, HSV:s, syn på kvalitet något tillspetsat som att ”kvalitet är vad HSV säger att det är”. Kvalitetsarbetet på högskolor och universitet verkar då för många vara att klara HSV:s granskningar.
I en hårdnande konkurrens måste vi, för att öka anställningsbarheten, sträva efter att skapa utbildning, forskning och samverkan som hänger ihop och som gör kunder och intressenter nöjda med utbildningens resultat i form av ämneskunskaper, färdigheter och attityder. Om kunder och intressenter ska vara mycket nöjda måste behov och förväntningar uppfyllas med råge.
Ett första steg är alltså att man försöker enas om en syn på kvalitet som kan förstås både inom och utanför högskoleområdet. Diskussionen blir lättare om man är överens om begreppen. Grundläggande kompetens om modern kvalitetsutveckling borde vara en självklarhet inom högskolan.
UNIVERSITETEN MÅSTE bli mer offensiva när det gäller kvalitetsutveckling. Området bör introduceras tidigt i utbildningen för alla studenter på alla utbildningsprogram – och naturligtvis diskuteras
mycket mera bland medarbetarna. I introduktionen ska även ingå att få veta hur universitetets utvärderingssystem ser ut och utnyttjas. Då skapar man intresse för studentmedverkan. Civilingenjörsutbildningen för teknisk fysik vid Umeå universitet och Avdelningen för kvalitets- och miljöledning vid Luleå tekniska universitet har sådana inslag och ett studentdrivet utvärderingssystem sedan ca 20 år tillbaka.
Studentinflytandet är oerhört viktigt för att förbättra en utbildning. För oss är det en gåta att studenterna inte systematiskt stimuleras att delta mer i det interna förbättringsarbetet än idag. Om man lyckas med att komma åt mekanismerna för studentmedverkan har man inte bara bäddat för ett fortsatt intresse för att förbättra utbildningen, vilket stärker anställningsbarheten, utan också lagt grunden till en modern syn på kvalitetsutveckling hos högskolans studenter, vilket gagnar landets utveckling.
Samverkan på grundutbildningsnivå fungerar inte bra idag. Man måste lyfta fram programperspektivet bättre, speciellt för yrkesinriktade program. Programledningarna har ett stort inflytande på mål och handlingsplaner. Nyckeln till framgång, tror vi, ligger i att stärka programmens resurser för förbättringsarbete så att målen också kan uppnås. Utveckling av samverkansaktiviteter blir då en naturlig del genom att synpunkter från näringslivet, exempelvis via alumner, tas till vara och kanaliseras till rätt forum. Pengarna går idag ofta direkt till de ämnesansvariga institutionerna. Utan ekonomiska resurser blir programledningen lama ankor utan möjlighet att leva upp till sina ambitioner.
En systematisk samverkan mellan högskolornas utbildningsprogram samt näringsliv och offentliga organisationer skulle ge avgörande bidrag till högskolans verksamhet och till studentens anställningsbarhet. Tänk på läkarutbildningen med dess nära samarbete med vården. Vem vill bli opererad av en nyutexaminerad som bara har läst om operationskniven?
UTBILDNINGSANSVARIGA måste bjuda in studenterna att ta ett större ansvar i samverkansarbetet. Studenter har ett intresse av att utbildningarna utvecklas och blir bättre anpassade till yrkeslivet. Detta stärker anställningsbarheten. Näringslivet har naturligtvis också ett stort ansvar i detta arbete.
Dessutom behövs ett tydligare engagemang från högskolans ledning och ett medarbetarskap, som grundas på en medveten satsning på kompetensutveckling inom kvalitetsområdet för högskolans medarbetare.
MAGNUS CEDERGREN
Universitetslektor,
Umeå universitet
ROBERT GABRIELSSON
VD, Koinor Future AB
BENGT KLEFSJÖ
Professor, Luleå
tekniska universitet
