Den akademiska friheten innebär bland annat att lärare och forskare själva kan bestämma över sina forskningsresultat och därmed också bestämma när, var och hur resultaten av forskningen skall redovisas.
Den akademiska friheten är inte något som är självklart i alla läger. Ett område som är aktuellt just nu och där man vill åsidosätta denna frihet gäller upphovsrätt.
Det finns lärosäten som är mycket intresserade av att ta hand om det undervisningsmaterial som lärarna tar fram.
Umeå universitet hade ett väl genomarbetat förslag, men där var man tillräckligt förståndiga att förstå att ett sådant beslut måste föregås av diskussioner med de som är berörda. En partsammansatt arbetsgrupp är nu tillsatt för att bereda frågan.
Ytterligare et lärosäte har tagit fram ett policydokument, och det är Högskolan Dalarna. Inte heller här har lärosätet tagit fram policyn i samråd med de fackliga organisationerna eller med berörd lärarpersonal. Det är synd, därför att policyn har uppenbara brister. Det är ännu mera beklagligt att man inte heller är intresserad av att ta del av de anställdas synpunkter.
Inom SULF pågår för närvarande en översyn av frågan om upphovsrätt.
En omständighet som skapar förvirring när man diskuterar lärarundantaget, är att det finns två kategorier som kallas lärarundantaget.
Det finns ett som är lagreglerat, nämligen det som avser rätten till arbetstagares uppfinningar. Huvudregeln är att en arbetsgivare har rätt till uppfinningen/motsvarande om forskningen/uppfinningen uppkommit till följd av anställningen och faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde.
Det finns dock ett mycket viktigt undantag och det är att lärare och forskare ej omfattas av lagen, det vill säga de har full rätt till sina forskningsresultat med mera. Lärare och forskare kan ta patent på sina uppfinningar och de kan även publicera sina forskningsresultat när och hur de vill.
Det andra lärarundantaget är det undervisningsmaterial en lärare framställer och som han eller hon använder i sin undervisning för att kunna fullgöra sin pedagogiska verksamhet, liksom det som en forskare producerar i sin forskning.
Denna upphovsrätt härrör ur praxis och kallas ibland ”lärarundantaget”.
Reglerna om upphovsrätt finns i Lagen om rätt till litterära och konstnärliga verk. Utgångspunkt för upphovsrätten är att den tillfaller den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk det vill säga upphovsmannen.
Det finns två delar i upphovsrätten.
Den ena är den ideella rätten. Denna rätt går inte att överföra till någon annan, och den får heller inte kränkas. Den andra delen av upphovsrätten gäller den ekonomiska rätten. Den rätten kan helt eller delvis överföras till annan.
Utifrån den reglering som finns inom upphovsrätten, och den definiering som finns av lärare i uppfinnarlagen, har rätten för lärare att inneha upphovsrätt till sina verk vuxit fram. Denna praxis innebär att det är läraren och forskaren, inte lärosätet, som har upphovsrätt till föreläsningar och föreläsningsmaterial, artiklar och läromedel, forskningsresultat och databaser för forskningsändamål med mera.
Att märka är att vissa uppgifter som lärare utför ändå tillfaller lärosätet. Som exempel kan nämnas scheman, kursplaner, kursinformation, övningsfrågor, examinationsfrågor- och svar. Detta är ej forskning eller det som läraren framställer specifikt för sin undervisning. Det är fråga om administration av undervisning.
Sammanfattningsvis kan man säga att den praxis som finns innebär att en lärare har upphovsrätt till allt det material som läraren tar fram för att kunna förmedla den samlade kunskapen i det läroämne han eller hon undervisar och forskar inom. Denna rätt tillfaller inte lärosätet. Med tanke på den tekniska utvecklingen kan det finnas skäl att se över och anpassa upphovsrätten till denna utveckling. Det är dock angeläget att komma ihåg att lärares och forskares upphovsrätt till sina verk är en viktig förutsättning för att svenska forskare och lärare även i framtiden skall kunna spela en central roll inom forskning och kvalificerad utbildning.
CARL FALCK
förbundsjurist
