Reformer inom ramen för dagens regelverk?

Regeringskansliets tjänstemän skrämde statsråden till tvekan i en av alliansens profilreformer, att förvandla universitet och högskolor till något annat än statliga myndigheter. Nu får Lars Leijonborg, minister med ansvar för forskning och högre utbildning, hoppas på stöd från lärosätena samt från oppositionen.

Sannolikheten för en genomgripande ”frihetsreform” för universiteten har minskat och Leijonborg själv har börjat lyssna mer på dem som förespråkar reformer inom ramen för nuvarande myndighetsform.
– Jag tror att ett antal förslag i Autonomiutredningen kommer att genom-föras, jag är övertygad om att universiteten måste kunna ta nya grepp som det är svårt att göra med gällande regelverk, säger Lars Leijonborg som alltså tror på en bred politisk uppgörelse.
– Vi i alliansen ägnar oss ju knappast alls åt blocköverskridande politik, men när det gäller ökad frihet för universiteten kan jag tänka mig att det är möjligt, socialdemokraterna är intresserade.
Leijonborg är nöjd med att Daniel Tarschys uppmärksammade Autonomiutredning äntligen har gått på remiss. Det är ingen hemlighet att Utbildningsdepartementet fått slita hårt för att alls få ut den på remiss.
– Att Finansdepartementets tjänstemän var emot Tarschys förslag om -Akademiska Hus framgick redan av betänkandet, säger Lars Leijonborg som talar om motstånd inom regeringskansliet.
Inte bara om det förutsägbara, att ”det sitter i väggarna på finansen att vara emot förslag som minskar intäkterna till statskassan”. Enligt Autonomiutredningen skulle ägandet av Akademiska Hus överlåtas till lärosätena, för att dessa skulle få en kapitalbas.
Men det är inte bara Finansdepartementet som har satt sig på tvären?
– Nej, regeringskansliets hela tjänstemannanivå präglas av en speciell kultur som vill ha en enhetlig myndighetsstruktur.
Kan verkligen starka tjänstemän bestämma över politikerna? Finns det också olika åsikter inom alliansen?
– Jag uppfattar att vi har starkt stöd, särskilt inom Moderaterna och när jag träffar finansminister Anders Borg (M) mellan fyra ögon är han väldigt positiv, liksom Mats Odell (KD), det statsråd som ansvarar för statlig förvaltning.
– Men sedan, när alla statsråden har hört sina tjänstemän utveckla argument för hur omöjligt och besvärligt det här är, då blir också statsråden tveksamma.

Avvaktar remissrundan
Det vill säga en helt annan anda än när Autonomiutredningen tillsattes 2007 och Lars Leijonborg formulerade regeringens vilja i en DN-Debatt-artikel: ”Alltfler inom högskolevärlden känner myndighetsformen begränsande i strävan att göra svenska högskolor till lärosäten i världsklass. I likhet med vad som nu sker i flera andra länder i Europa bör Sverige ta bestämda steg i riktning mot friare universitet och högskolor. Utredaren ska föreslå alternativa verksamhetsformer till den traditionella statliga myndighetsformen.”
Vilket alltså resulterade i förslaget om den skräddarsydda organisationsformen Självständiga lärosäten.
– Regeringen är inte bunden till Daniel Tarschys förslag, vi avvaktar utfallet av remissrundan. Det finns dessutom många som menar att man kan uppnå en hel del av ökad frihet inom den befintliga myndighetsformen. Jag har bland annat talat mycket med Sten Heckscher om det.
Heckscher har innehaft toppositioner inom socialdemokratin, bland annat som näringsminister. Han är idag ordförande i Regeringsrätten samt styrelseordförande i Stockholms universitet. Intressant i det här sammanhanget är att han också var ordförande i Styrutredningen, ”Att styra staten – regeringens styrning av sin förvaltning”, SOU 2007:75.

Remiss med läsanvisning
Lars Leijonborg understryker att regeringen inte har ångrat sig när det gäller att knoppa av lärosätena från statens förvaltning.
– Nej, jag har inte sagt att vi inte genomför Autonomiutredningen, det är helt öppet.
Den öppenheten kan också utläsas i remissen, som försetts med så kallad remisskappa, en läsanvisning. Där står bland annat: ”Remissinstanserna bör även ha synpunkter på prioritering av förslag och vilka förslag som är särskilt angelägna att tidsmässigt inleda ett reformarbete med”.
Leijonborg säger att texten ”beskriver läget väl, det faktum att det alls blev en kappa säger en hel del, det är ju ganska ovanligt.”
Han tycker inte att efterlysningen av prioriteringar och tidtabell ska uppfattas som defensiv, ”istället ska man se det som att vi är tacksamma för synpunkter”.
I kappan står också: I betänkandet föreslås genomgripande förändringar. Som också utredningen pekar på behöver ett antal frågor utredas ytterligare. Det gäller inte minst frågor med statsfinansiella konsekvenser.
Och utan Akademiska Hus-lösningen, måste man hitta en annan modell, om det blir självständiga lärosäten bör de ha ”egna pengar”.

Fler utredningar tillsätts
Ytterligare utredningar är alltså att vänta, det finns vid det här laget redan många tunga betänkanden och propositioner, kring högre utbildning och forskning. Som den så kallade Befattningsutredningen, ”Karriär för kvalitet” (SOU 2007:98)
Befattningsutredningens förslag blir rimligen irrelevant om man genomför Autonomiutredningen?
– Om vi stannar för en mindre omfattning av genomförande, kvarstår behovet av Befattningsutredningen, annars behövs den förstås inte.
Ett annat centralt dokument blir Högskolepropositionen, som numera kallas Kvalitetspropositionen, ”jag hittade på det namnet häromdagen”, berättar Lars Leijonborg.
Också den är försenad, istället för att läggas fram i mars blir det i höst, i anslutning till budgetpropositionen. Och både namn och försening hör ihop med kvalitetsbaserad resurstilldelning.
– Det där är enormt komplicerat, konstaterar Lars Leijonborg.
Komplicerat och ifrågasatt, Lars Leijonborg tar upp SUHF:s debattartikel förra hösten som exempel, med kritik mot Högskoleverkets utvärderingar. Men han menar att SUHF och HSV nu har närmat sig varandra.
– Anders Flodström (universitetskansler, Högskoleverkets generaldirektör) är ödmjuk, det finns mer av förtroende och samarbete.
Samtidigt hoppade nyligen Carl Uno Frykholm av som chef för Högskoleverkets utvärderingsavdelning och riktade skarp kritik mot Flodström, gällande strategin för utvärderingarna. Frykholm fick också offentligt stöd i sin kritik av Flodströms företrädare, Sigbrit Franke.
När ”kvalitet” framöver blir hårdvaluta, som grund för resurstilldelning, kan man då ha ett system som kan bytas ut när man byter universitetskansler, om dessa skulle ha olika åsikter om hur utbildningar ska utvärderas?
– Nej, det kan vi inte, systemet måste ha hög trovärdighet och bred acceptans, vi måste sätta ned foten och säga vad som gäller. Därför kan det vara värt dröjsmålet, med högskolepropositionen. Det här måste bli bra.
Lars Leijonborg framhåller också den till departementet knutna arbetsgrupp av representanter för SUHF, HSV och SFS, som under ledning av Pia Sandwik Wiklund, avgående rektor för Luleå Tekniska Högskola, har ägnat sig åt kvalitets- och utvärderingsfrågan.

Finansiell uppmuntran
Ytterligare en försening gäller Internationaliseringspropositionen, rättare sagt den del som handlar om avgifter för utländska studenter, som lyfts ur proppen, för senare behandling. Också gällande detta talar Lars Leijonborg om en komplicerad fråga, om att det är bättre att det får ta tid.
– En annan mycket, mycket viktig fråga för mig är hur invandrade akademiker kommer in på den svenska arbetsmarknaden, Jag är också rätt bekymrad över att så få svenska studenter studerar i andra länder.
– Jag tror att det kan funka bättre om de lärare som studenterna träffar har varit utomlands och arbetat eller forskat. Därför gör vi särskilda insatser för att uppmuntra universitetslärare att arbeta utomlands. Ja, det blir en finansiell uppmuntran, det kommer att kosta mycket pengar.
Lars Leijonborg säger att han, trots remissturbulens och propositionsförseningar, tycker att det blivit mycket gjort inom hans politikområde. Han är just nu särskilt belåten med att Sverige ska vara med i OECD:s pilotstudie för att mäta kvalitet i högre utbildning, det blir svenska ingenjörer som utvärderas i denna nya form av PISA-undersökning.
– Och så har vi ju fått 60 miljoner av Nyamko Sabuni (integrations- och jämställdhetsministern) för att satsa på jämställdhet, att försöka göra något åt att killarna försvinner från högskolan och att det går alldeles för långsamt med antalet kvinnliga professorer.

MARIELOUISE SAMUELSSON


Kategorier: Arkiv