Ledare

Almedalen i somras presenterades en rapport av Lars Geschwind vid forskningsinstitutet SISTER: Utbildningskvalitet och forskande lärare – hur ser sambandet ut? I rapporten går Geschwind igenom forskningen på området och kommer till slutsatsen att det finns ett starkt samband. Egentligen är detta inget konstigt: lärosätenas mål- och strategidokument vittnar om att man tror att kvaliteten ligger i just att utbildningen är forskningsanknuten eller forskningsbaserad (eller vilket ord man väljer). Sambandet finns också fastslaget i Högskolelagen, och synliggörs av regeringen i forskningspropositionen där man viker en del av forskningsanslaget till att möjliggöra forskningsanknuten undervisning.

UTGÅNGSPUNKTEN FÖR SULF när vi diskuterar arbetstidsfrågor är att kvaliteten ska stå i centrum. Arbetstidsavtalet ska garantera att svensk utbildning och forskning är av så god kvalitet som resurserna tillåter: mest och bäst för pengarna, helt enkelt. Det innebär att lärarna får möjlighet att bedriva forskningsbaserad undervisning, och planera alla sina arbetsuppgifter på ett överskådligt sätt som synliggör vilken tid som varje arbetsuppgift kan och bör ges, samtidigt som den håller sig inom budget. Det vi talar om är ett modernt arbetstidsavtal som bygger på att vårt system redan idag har likheter med gällande praxis för kvalificerade handläggare och specialister i privata näringslivet. Där är det universitetslärarna efterfrågar en självklarhet: man vet hur mycket arbetstid man får lägga på en uppgift, vilken kvalitet som förväntas uppnås – och alla arbetsuppgifter har en beräknad tidsåtgång och ett kostnadsställe att föras till. Det är självklart att man kan göra alla de saker som krävs för ett bra jobb, inklusive att läsa nyutkommen litteratur. Det ingår i budgetplaneringen att möjliggöra alla arbetsuppgifter!

OCH KANSKE ÄR DET här problemet ligger: att det är så svårt att synliggöra allt en universitetslärare gör. Mycket bara förväntas ske. Kanske ligger det i retoriken? Fortfarande talas om ”nedsättning” som om bara undervisningen var arbete. Det talas till och med om ”nedsättning för forskning” – som om forskning vore en bonus och inte en av de självklara arbetsuppgifterna. I vilket annat arbete som helst planeras tiden efter alla arbetsuppgifter. Och en uppgift mer gör att någon annan uppgift måste tas bort. Det är självklart inom näringslivet, och borde vara självklart också för universitetslärare.

BÅDE ARBETSGIVARNA OCH universitetslärarna har en uppgift här. Vi kan inte låta gammal retorik stå i vägen för möjligheten att förbättra arbetsmiljön och se helheten. En universitetslärare ska bedriva forskningsbaserad undervisning. I detta ingår både forskning och undervisning, både undervisningsplanering och examination, både läsning och deltagande i olika möten – och allt ska få plats både inom arbetstiden och inom budgeten.

GIT CLAESSON PIPPING
Förbundsdirektör i SULF


Kategorier: Arkiv