Att SUHF samlar styrka är en medveten policy.
– Där det är möjligt formulerar vi en policy i gemensamma frågor, istället för att till exempel alla lärosäten ska skriva sitt eget svar på en remiss. Det är lättare för beslutsfattare att ha att göra med en part om de vet att vi kan svara för sektorn.
Den stora frågan för SUHF är nu ”landskapsfrågan”, där man försöker ta initiativet om sektorns framtid, det framtida högskolelandskapet.
I den diskussionen har det varit mycket fokus på samarbeten och
sammanslagningar.
Pam Fredman betonar nu att små högskolor har ett självklart berättigande. Men, understryker hon, det förutsätter att de håller god kvalitet, man kan aldrig ge avkall på det. Det senare gäller förstås alla lärosäten.
– Sverige är ett stort land och det behövs regionala högskolor, bland annat för att de rekryterar nya studentgrupper.
Nästan full kostnadstäckning
En långvarig stridsfråga för SUHF är overheadkostnaderna vid externa anslag. I den frågan har anslagsgivare och SUHF stått långt ifrån varandra.
Ett aktuellt exempel är de Akademiforskartjänster som Kungliga Vetenskapsakademin, KVA, utlyser.
– Hittills har KVA endast accepterat att betala de direkta lönekostnaderna plus ett blygsamt driftsbidrag. Det har i sin tur lett till att universiteten fått bidra med en betydande medfinansiering på bekostnad av annan egen verksamhet.
I ett brev till KVA undertecknat 23 januari tackade de svenska universiteten nej till Akademiforskartjänsterna.
– Efter samfällda påtryckningar från universitetsrektorerna har KVA i dagarna givit med sig och ställer nu upp med i det närmaste full kostnadstäckning för tjänsterna. Förhoppningsvis tar andra forskningsfinansiärer intryck av denna vändning, säger hon.
Som en positiv faktor nämner hon att Bo Sundkvist, före detta ordförande i SUHF och drivande i frågan om full kostnadstäckning, numera är preses KVA.
En kärnfråga i diskussionen om overheadkostnader är hur stora indirekta kostnader ett forskningsanslag ger universitetet.
– Anslagsgivarna är rädda för att de med overheadkostnader betalar till ett svart hål i universitetsförvaltningen.
Den väg som SUHF nu arbetar efter är att ta fram en metod för att redovisa alla kostnader som är förknippade med ett forskningsprojekt.
En starkt bidragande orsak till att SUHF tagit fram redovisningsmetoden är att EU, som ett villkor för att ge bidrag, kräver fullständig redovisning av utgifterna för ett forskningsprojekt. Även Riksrevisionen har ställt krav på bättre redovisning av kostnaderna.
– Vi har goda förhoppningar om att EU ska godkänna vårt sätt att räkna, säger Pam Fredman.
”Vi får se hur det går!”
Större självständighet för lärosätena är ett gammalt krav från SUHF och frågan behandlas i den nu aktuella Autonomiutredningen. Men frågan är hur mycket självständighet utredningen kommer att leda till.
– Det ryktas att det inte blir remiss på hela utredningen utan bara på delar. Det här är en laddad fråga på politisk nivå.
En nyckelfråga i utredningen är förslaget att lärosätena via ett holdingbolag ska äga Akademiska Hus. Just Akademiska Hus och dess hyressättning är en återkommande fråga för högskolor och universitet.
– Det är ju inte Akademiska Hus fel att man tar ut höga hyror och att överskottet inte går tillbaka till lärosätena utan till finansdepartementet. De följer bara sina instruktioner.
Akademiska Hus ger ett stort årligt överskott till staten och har byggt upp ett stort eget kapital.
– Personligen tycker jag det är enklare om staten släpper på avkastningskravet, då behöver vi inte äga bolaget. Det tycks också som om Finansdepartementet kraftigt motsätter sig flera viktigare förslag från Autonomiutredningen. Vi får se hur det går!
Pam Fredman efterlyser tydligare karriärvägar för de anställda, men konstaterar att om Autonomiutredningen skulle gå igenom blir Befattningsutredningens förslag inaktuella.
På frågan om hur SUHF ser på reglering av arbetstiden för universitetslärare hänvisar hon till förhandlingarna om arbetstidsavtalen.
Kritisk mot detaljstyrning
Senaste forskningspropositionens ökning av forskningsmedel med fem miljarder till sektorn är förstås ett välkommet tillskott. Pam Fredman är dock kritisk till regeringens forskningspolitiska inriktning med fokus på innovationer och resultat, excellenta forskningsmiljöer och detaljstyrning mot strategiska forskningsområden.
– Den politiska inriktningen är för stark mot medicin, teknik och viss naturvetenskap. Men forskningen inom de områdena måste kombineras med andra discipliner som samhällsvetenskap och humaniora för att fånga frågorna i sitt rätta sammanhang. Vi får hoppas att utvecklingen går däråt.
Inriktningen förstärks av den fördelning av forskningsresurser som kommer att ske utifrån kvalitetskriterier som bibliometri. Systemet är konstruerat efter publiceringssättet inom medicin, teknik och naturvetenskap. Samhällsvetenskap och humaniora som inte kan mätas på samma sätt blir automatiskt missgynnade.
– Även om man räknar upp publiceringen av humaniora med en faktor två, så kan detta inte kompensera för det faktum att man använder ett system som inte omfattar publikationer i detta område.
Hon betonar att humaniora och samhällsvetenskap har ett egenvärde och att bildning och upplysning helt tycks ha kommit bort i debatten.
– Bo Rothstein lyfter fram en annan aspekt på humaniora och samhällsvetenskap i Sydsvenskan: Ett stort problem i världen är rent vatten. Teknik att rena vatten finns men det behövs kompetens att implementera den. Samma sak med sjukdomar, det finns bot mot många av folksjukdomarna i fattiga länder, men medicinen når inte ut. Hindren kan vara samhällsstrukturer, livsstilsfrågor och kulturella skillnader. För att komma till rätta med de frågorna behövs det samhällsvetenskap och humaniora.
Alla drar åt samma håll
Tendensen till likriktning förstärks av att alla anslagsgivare drar åt samma håll samtidigt. Nu är det klimatforskning, miljö och energi samt de stora folksjukdomarna.
– Och naturligtvis går vi dit pengarna finns. Universitetens egna resurser är begränsade och i ökande utsträckning uppbundna i medfinansiering av de externa anslagsgivarnas satsningar.
Att detaljstyra forskningen som politikerna gör nu är helt fel.
– Ingen kan veta vilken kunskap som blir värdefull i framtiden. När fågelinfluensan bröt ut blev det plötsligt viktigt med flyttfåglarnas rörelser.
Pam Fredman håller fram ett annat exempel: En upptäckt i fysik 1947 (som gav Nobelpris 1952) ledde 40 år senare fram till utvecklandet av magnetkameran (Nobelpriset i medicin 2003).
– Ingen kunde veta att upptäckten i fysik 1947 skulle leda fram till magnetkameran. Ingen kunde ens föreställa sig något sådant som en magnetkamera på 40-talet. En upptäckt går inte att förutsäga, då är det ingen upptäckt, slår hon fast.
Slutligen säger hon:
– Nu väntar vi på att regeringen också visar handlingskraft när det gäller grundutbildningen och den fortgående utarmningen av resurser. Trots allt är kanske universitetens och högskolornas viktigaste uppgift att utbilda själv-ständigt tänkande och kompetenta studenter. Hittills har det nästan bara varit fokus på forskningen.
PER-OLOF ELIASSON
