Så kan man sammanfatta bedömningarna hos några av de stora stiftelserna när 2008 går mot sitt slut, ett år vars sista kvartal kännetecknats av en finansiell kris vars omfattning ännu ingen vågar gissa.
Arbetslöshet på 1930-talsnivåer. Efterfrågekris. Fastighetsmarknad i fritt fall. Hotande depression.
Det skulle mycket väl kunna vara en beskrivning av dagsläget, slutet av 2008, men det är också en beskrivning som stämmer in på början av 1990-talet då det också rådde kris i Sverige. Det var också då ett antal forskningsstiftelser skapades, med hjälp av det kapital som fanns i de så kallade löntagarfonderna. Dåvarande borgerliga regering ville satsa på forskning, skapa en ”avancerad kunskapsnation”. Man hade börjat nöta in de uttryck vi sedan dess hört många gånger, om ett Sverige ”i världsklass” och ”i den absoluta frontlinjen”.
Det sista är också titeln på en antologi om stiftelsernas historia, en skrift som påminner om stiftelsernas funktion:
”Det var naturligt, närmast ofrånkomligt, att en viktig dimension i deras uppdrag skulle bli ekonomisk”, skriver Sverker Sörlin i ”I den absoluta frontlinjen — en bok om forskningsstiftelserna, konkurrenskraften och politikens möjligheter”.
Sverige förändrades
1990-talskrisen och ”hanteringen” av den kan sägas ha förändrat Sverige. Vad det gäller forskningsstiftelserna blev de framgångsrika med sin ekonomiska utveckling. Kapitalet placerades i aktier och förmerades i takt med börsuppgången, till fromma för utdelningen till forskning, det vill säga till dess det var dags för nästa kris, den som ofta benämns IT-krisen och som fick genomslag kring år 2002.
Att forskningsstiftelserna ”klarar krisen” 2008 kan, till en del, förklaras med att man blev försiktig efter 2002 års kris. Dessutom delar man bara ut en bråkdel av sitt kapital, som därmed alltså tål att naggas i kanten.
I en intervju i Universitetsläraren 2002 talade dåvarande vd i Stiftelsen för strategisk forskning, Staffan Nordmark, om att börsraset skulle slå hårt mot svenska forskare, genom minskade anslag. Nuvarande vd, Lars Rask, beskriver ett annat läge, relaterat till innevarande kris.
– Vi delar inte ut mindre under dåliga år, men inte heller mer under de goda åren. Styrelsen har inte övervägt att sänka utbetalningarna, vi tar konstant ut cirka 550 miljoner av kapitalet per år. Tre riktigt dåliga år vore förstås inte bra, men vi klarar också en långvarig kris.
I krisen är ”satsning på forskning” en populär politisk fras, vikande sysselsättning brukar av hävd innebära att flera väljer studier eller vidareutbildning. Lars Rask tror dock inte att krisläget rent allmänt kommer att påverka ekonomin för universitet och högskolor, varken negativt eller positivt.
Och Lars Rask menar att det finns skäl att varna för att använda eventuella extra medel för att anställa flera forskare.
– Det vore riktigt illa, det är viktigt att INTE expandera, eftersom det i sin tur kräver ännu mer pengar och ännu mer jakt på externa medel för att kunna forska. Det finns tillräckligt många professorer och lektorer idag som inte har verktyg och utrustning till sin forskning.
Ingen förändring
Eva Thörnelöf, ansvarig för kapitalförvaltningen på Mistra, Stiftelsen för Miljöstrategisk Forskning, gör när det gäller kapital och utdelning ungefär samma bedömning som Lars Rask.
– Värdet på kapitalet minskar, men det innebär ingen förändring av utdelningen, som är cirka 200 miljoner av
2,5 miljarder. Styrelsen har under hela det här året diskuterat värdeförsämringen, Mistra har cirka 50 procent i aktier och cirka 50 procent i räntebärande papper, de sistnämnda är mer ”säkra” än aktier, men samtidigt mindre lönsamma nu när räntorna sänks. Vi har gått back det här året med cirka 18 procent, av 14 år är det bara två år som haft negativ utveckling. Men det är inte den utvecklingen som påverkar hur vi ser på pengar till forskning!
Riksbankens Jubileumsfond, RJ, är en stiftelse med andra förutsättningar och en annan historia än ”löntagarfondsstiftelsernas”. Man fick visserligen en del av löntagarfondspengarna 1993, men RJ grundades redan 1962 för att ge stöd till humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Till skillnad från de andra stiftelserna vars verksamhet är tidsbegränsad ska RJ inte avvecklas, ett ”evigt liv” innebär ännu större krav på försiktig förvaltning och utbetalning.
– Varje år görs ett ”stresstest”, för att se vad som händer med kapitalet och därmed våra utdelningar, om börsen går ned 35 procent och därefter ytterligare 35 procent. Hittills har testet utfallit så att vi har tålt påfrestningarna väl, berättar Göran Blomqvist, Riksbankens Jubileumsfonds vd.
– Vi ska inte bara ha en jämn utdelningsnivå, vi ska också ha en buffert och klara av tre-fyra år av nedgång. Men vi vill vara försiktiga och förslaget till styrelsen nu är att vi under detta år, 2009, backar utdelningen något, från 397 miljoner till 377.
Stresstest i full skala
Östersjöstiftelsen, Stiftelsen för forskning inom områden med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa, har till skillnad från de övriga påverkats -dramatiskt av höstens kris, på ett sätt som väckt visst medialt uppseende. Bland annat har Svenska Dagbladet/Näringsliv uppmärksammat att stiftelsen förlorade 300 miljoner kronor på amerikanska kommunobligationer under våren 2008, att Östersjöstiftelsen efter det gick in igen, med samma summa, självfallet i förhoppningen att ta igen tidigare förluster och gärna mer.
När krisen var ett faktum tvingades man välja att ta en medveten förlust på 200 miljoner, för att inte riskera att förlora ännu mer. Man skulle kunna kalla detta ett stresstest i full skala, som visade att, oavsett förlustaffärerna ska inte Östersjöstiftelsens utdelning (främst till forskning och utbildning vid Södertörns högskola) påverkas. Och P O Edin är inte alltför pessimistisk.
– Förra krisen var mycket mer märkbar, jag tror att forskningsfinansieringen efter den är mer anpassad till att sådant kan hända.
Därmed inte sagt att anpassning innebär att man är anpassad eller beredd på den innevarande krisens kraft och omfattning.
– Det är omöjligt att säga hur det kommer att fortsätta utveckla sig, att banksystemen skulle gå i spinn. Det lär ta flera år innan vi ens kommer att förstå hur den här krisen kunde uppstå, säger Östersjöstiftelsens placeringsansvarige, P O Edin.
Eller som Eva Thörnefelt på Mistra uttrycker saken:
– Det man lär sig sådana här år, med dramatiska börsfall, är att det enda man kan vara säker på är att man brukar gissa fel om framtiden.
MARIELOUISE SAMUELSSON
