Funderingarna på samgående började hösten 2004 med en utredning om ett samarbete mellan Örebro universitet och Mälardalens högskola. Utredningen kom fram till att det var lika bra att slå samman de båda lärosätena till ett nytt universitet.
Förslaget konkretiserades under våren 2005 men remissomgången visade att det inte fanns något odelat stöd för en sammanslagning.
Styrelserna vid Mälardalens högskola och Örebro universitet beslutade därför i september 2005 att skjuta på det definitiva ställningstagandet till sommaren 2007.
Under tiden skulle man intensifiera samarbetet genom att inleda en strategisk samverkan med särskilt avsatta medel.
Under våren 2007 avblåstes tankarna på en regelrätt fusion. Inspirerade av exempel från Finland beslöt styrelserna för de två lärosätena i slutet av augusti 2007 att utveckla ett slutligt förslag till ett federativt universitet.
De två lärosätena bjöd också in Högskolan Dalarna, Karlstads universitet och Högskolan i Gävle att delta i federationen. Högskolan i Gävle tackade nej i början av 2008 och Karlstads universitet beslöt i juni 2008 att inte fortsätta diskussionerna om en federation.
I november gick så rektorerna vid de tre kvarvarande lärosätena ut och föreslog sina styrelser att avbryta planerna på en federation.
Blev inget tillskott
Utlösande för beslutet var innehållet i regeringens forskningsproposition.
– Vi har hela tiden sagt att vi måste tillföras forskningsresurser för att en federation ska bli intressant. Men det fanns inga som helst signaler om det i forskningspropositionen, så det blev tydligt att vi inte skulle få något tillskott, säger Ingegerd Palmér, rektor vid Mälardalens högskola.
En andra faktor var det bristande lokala stödet.
– När högskoleminister Lars Leijonborg besökte oss i november var han mycket tydlig med att han ville se ett starkt stöd från regionen för att tillstyrka ett samgående.
Och i samband med det blev det tydligt att det inte finns något regionalt stöd.
– Många här i Västerås, både kommuner och näringsliv, vill att vi ska vända oss österut i stället för västerut mot Örebro, och att Västmanland ska höra samman med Stockholmsregionen. Jag har försökt förklara att det inte finns något universitet att samarbeta med där men det hjälper inte.
Beklagar du den uteblivna fusionen?
– Det grundläggande är att både Mälardalens högskola, Örebro universitet och Högskolan Dalarna är för små för att klara sig i längden. Det visar till exempel Frankes lärarutbildarutredning där det skulle varit en stor fördel att vara större för att kunna få fler lärarutbildningar, säger Ingegerd Palmér.
– Men högskolepolitiken är volatil idag, så det kanske kommer andra lösningar, tillägger hon.
PER-OLOF ELIASSON
