I rapporten ”Humaniora i yrkeslivet” har Fredrik Schoug, docent i etnologi i Lund, analyserat vilka färdigheter som humanister har nytta av i yrkeslivet.
Undersökningen baseras på datakörningar i Ladokregistret, en kvalitativ intervjudel och därtill en enkät, riktad till alumner.
Det grundläggande resultatet i undersökningen är att personer med examen från humanistiska fakulteten klarar sig förvånansvärt bra i yrkeslivet, de allra flesta har ett kvalificerat arbete ett år efter examen.
Men det är i allmänhet inte ämnesinnehållet i examen som efterfrågas på arbetsmarknaden.
Det finns få yrken där det krävs en speciell humanistexamen och arbetsmarknaden för traditionella humanistiska yrken kan inte svälja alla humanister.
– Möjligheten på arbetsmarknaden för humanister är alla de arbeten för vilka det inte finns någon specifik professionsutbildning men som ändå kräver kvalificerad utbildning för att utföra jobbet, säger Fredrik Schoug.
Få arbetsgivare söker uttryckligen exempelvis en idéhistoriker.
– Det är oftast inte ämneskunskapen man vill ha utan den intellektuella kapaciteten; förmågan att skaffa sig överblick, förmåga till självständig problemlösning, kritiskt tänkande, analys, källkritik, språkkunskaper och att kunna uttrycka sig väl i tal och skrift.
Han anser att de färdigheterna kan man tillägna sig i egentligen vilken akademisk examen som helst, den specifika ämneskombinationen i examen har mindre betydelse.
Ingen skräddarsydd utbildning
Fredrik Schoug tar ett exempel från en av de intervjuade personerna.
En civilingenjör inom väg och vatten som också studerat humaniora vid universitet arbetar nu inom landstinget som inköpare av sjukvårdsmateriel.
– Det är ett kvalificerat arbete som inte har något tydligt samband med ämnesinnehållet i hennes utbildningar. Hon ska kunna få översikt över marknaden för sjukvårdsmateriel, åka på mässor och konferenser, förhandla på främmande språk och ha koll på lagar och förordningar. Samhället är fullt av högutbildade inköpschefer, men ingen av dem har genomgått någon skräddarsydd professionsutbildning.
Bland yngre humanister ökar andelen som arbetar inom den privata sektorn och de betraktar i ännu högre grad än de äldre sina arbeten som kvalificerade.
– I och med informationssamhället verkar näringslivet få större behov av humanister, exempelvis inom administration, kommunikation och översättning.
De senaste åren har studenterna även vid humanistisk fakultet i allt högre grad börjat kräva arbetslivsanknytning av sin utbildning. Det här är en ny företeelse. Fredrik Schoug har i en annan ny rapport analyserat Lunds universitets studentbarometrar.
– När man strax efter mitten av 1990-talet började göra studentbarometrar i Lund ställdes inte ens frågan om huruvida utbildningarna innebar en god förberedelse för yrkeslivet eller inte. Och så sent som i 2003 års humaniora-barometer uppgav hälften att denna fråga var oväsentlig. Men sedan dess har inställningen blivit helt förändrad.
Samtidigt har studenterna i allt högre utsträckning övergivit humaniora.
Vad ska lärarna inom humaniora göra åt det här?
– Man måste idag fråga sig om inte det är viktigare att förändra opinionen än att förändra utbildningarna. Studenterna vet inte vilken nytta de har av sin humanistiska utbildning förrän de kommer ut i arbetslivet.
I studentbarometrarna har klagomål över bristande arbetslivsanknytning blivit vanliga vid nästan alla fakulteter. Undantaget är på de utbildningar där praktik ingår, där ser studenterna tydligt att deras kunskaper passar in i arbetslivet.
– Studenterna vet inte vilken nytta de kan ha av humaniora i yrkeslivet och det vet inte heller lärarna för de har ingen kontakt med yrkeslivet utanför akademin.
Alumnundersökningar vid Lunds universitet visar däremot att de som tagit examen och börjat arbeta anser att deras studier hade relevans i arbetslivet.
Fredrik Schoug poängterar att lärarna måste bli mer medvetna om detta.
– Lärarna är specialintresserade av själva ämnet de undervisar i men de måste kunna tala om för studenterna att de färdigheter de kommer att ha nytta av i arbetslivet oftast är de generella färdigheter de lär sig på vägen.
Klassbakgrund slår igenom?
I undersökningen har man funnit små skillnader mellan könen.
– Det är redan känt att de största könsskillnaderna finns inom utbildningar med lägre status, som förskollärare och kortare teknikutbildningar. Renodlade humanister kommer ofta från samma klassbakgrund som studenter på högstatusprogram som läkare och jurister och där är könsfördelningen mera jämn, säger Fredrik Schoug.
I undersökningen ”Humaniora i yrkeslivet” har man tittat på olika grupper av alumner, bland annat en grupp med renodlad humanistexamen och en grupp som har kompletterat sin humanistexamen med ämnen som kan tänkas vara mera gångbara på arbetsmarknaden, exempelvis företagsekonomi.
Lite förvånande klarar sig den senare gruppen något sämre på arbetsmarknaden.
– Det tror jag beror på att de som lagt in andra ämnen i sin examen i högre grad kommer från hem utan förankring i den högre utbildningen än de med en renodlad humanistexamen. Och att det är klassbakgrunden som sedan slår
igenom när de ska söka jobb.
Men faktum kvarstår, även om humaniora enligt den här undersökningen är gångbar på arbetsmarknaden så är ryktet det motsatta.
En faktor som Fredrik Schoug tror har stor betydelse för humanioras rykte är studiebeteendet.
– Humaniora har relativt låg genomströmning, studenterna plockar några poäng här och några poäng där och för många blir det kanske inte av att skriva c-uppsats. Studiekarriären är mycket krokigare än för studenter på professionsinriktade programutbildningar.
Den här studien har enbart undersökt hur det gått för dem som faktiskt avlagt examen, och Fredrik Schoug håller det för troligt att om man undersökte dem som inte fullföljt studierna skulle man finna att de klarat sig sämre på arbetsmarknaden.
– Många studenter som studerar humaniora tror att deras kunskaper inte efterfrågas på arbetsmarknaden och att det därför inte spelar någon roll hur det går med studierna. Men den inställningen blir bara destruktiv för dem själva.
Spik i egen kista
Fredrik Schoug avslutar med att påpeka att en stor del av humanioras problem är lärarnas eget fel.
Det har talats om humanioras kris i decennier och företrädare för humaniora har i syfte att få mera medel från statsmakterna utmålat situationen som katastrofal.
– Det må ligga en hel del i dessa klagomål, men man måste fråga sig om humanisterna därigenom hamrat in spik i sin egen kista. Finansiärernas betalningsvilja har inte ökat men presumtiva studenter har jagats bort i tron att humaniora inte lönar sig.
– Denna undersökning påvisar att humaniora faktiskt råkar vara nyttigt. Att åberopa detta, istället för sin egen marginalisering, är förmodligen en bättre taktik, poängterar Fredrik Schoug. l
FOTNOT: Rapporterna ”Humaniora i yrkeslivet” och ”Studenters erfarenheter av grundutbildningen inom Lunds universitet” kan laddas ned från www.evaluat.lu.se/
PER-OLOF ELIASSON
