Det händer, men inte så ofta, att universitetslärare skildras i populärkultur som film och litteratur. Kanske hänger det samman med lärararbetets abstrakta och föga dramatiska karaktär. Vilket allmänintresse ligger i att skildra arbetet med att bygga upp en kurs, förbereda och genomföra föreläsningar och seminarier eller rätta buntar med skrivningar? Ett lugnt och stilla arbete kan det tyckas.
Samtidigt är lärararbetet betydelsefullt, inte minst för studenterna. Om detta vittnade SFS-ordförande Moa Neumann i en gästkrönika Universitetsläraren 16/2008. Hon efterlyste mer tid för lärarledd undervisning och tätare kontakt mellan studenter och lärare. Det är ju trots allt i interaktionen mellan lärare och studenter som den kollektivt burna kunskapen förmedlas. Och det är där som den enskilda studentens kunskaper formas.
Samtidigt är relationen mellan lärare och studenter mångfasetterad. Det är också en relation som rymmer makt av olika slag: i form av lärarens kunskapsövertag, tolkningsföreträdet som den formella positionen ger i till exempel föreläsningar och seminarier, och makt som ligger i examination och kunskapskontroll. Därtill kommer andra maktaspekter som har med ålder, kön och etnicitet att göra.
Makt är inte ensidig
Relationen lärare-student är därför inte bara viktig, den är också potentiellt problematisk – den makt som finns inbyggd i relationen måste hanteras på ett ansvarsfullt sätt. I lärares professionalitet ligger därför att inte låta det personliga – än mindre det privata – influera hur relationen gestaltas.
Men relationer kan inte alltid styras. Och makt är inte ensidig. Det är inte enbart lärare som är viktiga för studenter – även studenter kan vara viktiga för lärare. Om detta handlar en film som nyligen gått upp på repertoaren: Elegy –Skönhetens makt (regi Isabel Coixet). I filmen skildras en kärlekshistoria mellan en äldre manlig, amerikansk litteraturprofessor (spelad av Ben Kingsley) och en yngre kvinnlig student med kubanskt ursprung (Penelope Cruz).
Visst, som ansvarsfull lärare kan man naturligtvis säga att sådana relationer inte ska finnas. Eller om de ändå på något sätt uppstår, inte ska tillåtas att finnas. En lärare ska inte utnyttja sina maktövertag, och en student ska inte i kraft av sin skönhet eller sin ungdom vinna fördelar. På ett plan aktualiserar filmen frågor av detta slag. Och i det avseendet är svaren triviala; maktutövning, manipulation och personliga relationer ska inte förekomma.
Att det ändå kan förekomma otillbörliga personliga relationer mellan lärare och studenter, och att de i så fall är problematiska och ska stävjas är en sak. Utan att förneka allvaret i sådana relationer, utgör de förhoppningsvis ändå undantag i den akademiska vardagen. Möjligen är de vanligare och mer problematiska inom forskarutbildningen, där beroendeförhållandena mellan handledare och doktorand är starkare, mer långvariga och involverar mer direkt personlig interaktion, än vad som gäller inom grundutbildningen.
Intressanta frågor
Men relationer är, liksom makt, ömsesidiga. Så på ett annat plan ställer filmen andra frågor – frågor som är minst lika intressanta och som har att göra med vad studenter betyder för lärare. Både för vår självbild och konstruktionen av den auktoritet vi tar för given; utan studenter så ”finns” vi ju inte som lärare. I förlängningen av detta ligger frågor som hör hemma på ett existentiellt plan. Hur förhåller vi oss till de känslor som också kan uppstå i relationer mellan lärare och studenter? Och som inte handlar om makt och dominans, utan om skönhet och kärlek.
Om skönhets makt
Att vara professionell handlar om att avskärma sådant som är otillbörligt, saknar relevans eller kan inverka störande på den uppgift som ska utföras. I yrkesmässiga sammanhang utgör känslor, liksom skönhet, sådana inslag – något som ska hållas borta. Men är det möjligt? Och är det alltid eftersträvansvärt? Frågan filmen ställer är därför hur vi som människor – inte som lärare – förhåller oss till sådant som finns, men som inte får tillåtas att finnas i den kontext där vi verkar. Om skönhetens makt och den rädsla som kan finnas i att möta kärlek. Och vad det gör med oss.
ROLF LIND
universitetslektor
Stockholms universitet
