Universitetskansler Anders Flodström var inbjuden att tala inför SULF-kongressen och inledde med den aktuella Krisen, som enligt Flodström, kan komma att grassera i Kunskapssamhället.
– Jag önskar jag hade stått här för sex veckor sedan, då hade jag hållit ett helt annat tal, idag är det svårare, eftersom jag vet betydligt mindre om vad som kommer att hända med universitet och högskolor.
En sektor som alltså skulle kunna bli en krisbransch, som resultat av misslyckad privatisering och utförsäljning, ”vi vet ju vad som hände med Televerket och energibolagen”. Det är inte privat ägande i sig som Anders Flodström fruktar, utan oligopolen.
– Hellre monopol under demokratisk kontroll, än ogenomskinliga oligopol, drivna av ekonomiska intressen. Min mardröm är att det globala utbildningssystemet ska förvandlas till något som enbart består av ett fåtal ”Bertil Huldt-företag”*.
Planer stoppades av EU
Anders Flodström hade nyligen varit i Grekland och berättade om landets relativt lilla universitetssektor, en storlek som har orsakat ett enormt studenttryck, något som grekiska regeringen hade tänkt lösa genom en helt privat examensrätt, planer som dock stoppades av EU.
Och i jämförelse med Grekland är universitetskanslern nöjd med det svenska systemet, också i kristider. Flodström utgår ifrån att studentplatserna nu kommer att fungera som ett ”stödsystem”.
– Det kommer förstås att sätta ytterligare tryck på lärarna, men det är ändå positivt att vi i Sverige kan göra så, sade Anders Flodström som också skissade en nära kris-framtid då svenska lärosäten istället för betalande utländska studenter måste bereda plats för inhemska.
Kallades ”Järnkanslern”
Flodström påminde kongressen, som för övrigt aldrig lär glömma det, hur han förra året skissade ett forsknings- och utbildnings-Sverige bestående av fem stora universitet.
Han menar nu att resultatet av forskningspropositionen kommer att bli just det:
– Jag kallades för ”Järnkanslern”, men varför är det ingen som nu talar om Lars Leijonborg som ”järnministern”?
Han svarade själv på frågan, att det sannolikt beror på att politikerna inte fattar direkta beslut (om färre universitet), utan istället sätter igång en process, så att det blir sektorn själv som åstadkommer den önskade universitetskoncentrationen.
Facit på vart Sverige är på väg, finns enligt universitetskanslern, i England, där den forsknings- och utbildningspolitik som förts sedan 1989 har lett fram till att antalet forskningsuniversitet nu är färre än tio.
– I Sverige är det de nya universiteten som har kommit sämst ut i den här politiken, de som hittills har fått sina fakultetsanslag baserade också på potential och utveckling. Nu måste strategierna förändras, sade Anders Flodström och tillade att det måste vara ett väldigt spännande uppdrag just nu, att vara rektor vid ett av de nya universiteten.
Lättare är det då, enligt Flodström, för de nya högskolorna, ”de kommer att bli intressanta både i regionalt sammanhang och i internationella samarbeten”.
Utredningar och propositioner
I sitt svep genom utbildnings- och forsknings-Sverige talade han också om utredningar och propositioner som antingen ”evolutionära”, ”revolutionära” eller ”onödiga”, det sistnämnda exemplifierade han med det politiska målet att avskaffa kårobligatoriet.
Till de revolutionära räknar han den så kallade Frihetsutredningen (som presenteras den 8 december).
– Frihet är lika med ett annat regelsystem, en ny huvudmannaform och får vi sådant som individuella kontraktsförhållanden för varje universitet skulle hela vår idévärld förändras.
Han varnade vidare för att i Sverige önska sig mer av det amerikanska karriärsystemet för forskare, ”det existerar bara för hälften av amerikanska forskare/lärare, resten av dem kan man kalla LAS-anställda”.
Anders Flodström påminde om att det snart är dags för Högskoleverket att leverera det förslag till svenskt rankingsystem som Utbildningsdepartementet har beställt, bland annat med motiveringen att det ska bli lättare för studenterna att välja lärosäte.
– Jag tror inte på ett enda, inte ett endimensionellt, man måste också göra det möjligt för studenterna själva att ranka, samtidigt som man inte ska överskatta användningen av sådana system, hur många läser egentligen tester innan de köper något?
500 miljoner räcker inte
Betydligt mer angeläget är pengarna och då pengar till lärande och undervisning, men Anders Flodström förmodade tämligen syrligt att Högskoleproppen inte lär innebära några fem miljarder, som forskningen får.
– Man har talat om 500 miljoner, men det räcker knappast till sådant som att förändra universitetslärarnas arbetstid och villkor.
Anders Flodström menar vidare att det finns för lite forskning kring lärare och lärandet, för lite om dess koppling till utbildning. Han berättade om sin läsning av samtliga lärosätes strategiplaner och att alla, förutsägbart och i tiden, vill satsa på forskning kring ”uthållighet” (klimat och energi).
– Men nästan alla ville också ägna sig åt lärandeforskning, dock fanns ingenting om det med i forskningspropositionen.
Universitetskanslern kunde dock avsluta med att förmedla ett rykte eller rentav en kvalificerad gissning, som säger att Sigbrit Frankes kommande utredning ska innehålla skarpa förslag på just lärar/lärandeforskning. Vilket fick uppfattas som åtminstone en liten tröst, med tanke på innevarande och eventuellt kommande kristider.
*Bertil Hult är grundaren av det multinationella utbildningsföretaget EF.
MARIELOUISE SAMUELSSON
