Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Självständigheten borde ha utnyttjats i högre utsträckning

Den viktigaste skillnaden mellan stiftelsehögskolor och statliga högskolor är att det är mycket lättare att styra en verksamhet efter aktiebolagslagen än högskoleförordningen. Det framgår av Högskoleverkets rapport om stiftelsehögskolor. Flera chefer vid stiftelse-högskolorna Jönköping och Chalmers är också självkritiska, de anser att de mera borde ha utnyttjat självständigheten från staten.

17 december, 2008
Universitetsläraren

För 14 år sedan bildades stiftelsehögskolorna Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping. Men de bildades inte från scratch, utan från befintliga statliga lärosäten med befintlig lärarstab.
Det är nog en viktig orsak till att verksamheten vid stiftelsehögskolorna skiljer sig så lite från den vid statliga högskolor påpekar Aija Sadurskis, utredare vid Högskoleverket som skrivit rapporten Stiftelsehögskolereformen – en uppföljning.
– Den akademiska traditionen är stark och svår att förändra, säger hon.
Den minnesgode kommer ihåg att stiftelsehögskolorna skapades med löntagarfondspengar.
– Att stiftelsehögskolorna bildades var en del i Bildtregeringens allmänna avregleringar, fortsätter hon.
Att man använde pengar från löntagarfonderna för att skapa stiftelsehögskolorna ledde till en politisk strid och till att den socialdemokratiska regeringen efter valet 1994 var negativt inställd till de stiftelseägda högskolorna. Följden blev att dessa högskolors manöverutrymme minskade, vilket är ytterligare en anledning till att de inte profilerat sig så starkt som de skulle ha kunnat.
Och när hela högskolesektorn vid ungefär samma tid delvis avreglerades minskade dessutom skillnaderna mellan de olika typerna av lärosäten.

Bidra till utvecklingen
Syftet med att skapa fristående stiftelsehögskolor var att de skulle bidra till utvecklingen av den svenska högskolan och stimulera till en förändring också inom resten av högskolan. Regeringens motiv innefattade bland annat att stimulera profilering och tanken var att konkurrens mellan olika organisationsformer kunde öka effektiviteten och omsorgen om studenterna.
Till skillnad från statliga högskolor regleras stiftelsehögskolornas verksamhet av ett avtal med staten och inte som för de statliga högskolorna av lagar och förordningar som högskolelagen och högskoleförordningen.
Men skillnaden är inte så stor som man kunde tro. Ramavtalen för stiftelsehögskolorna kompletteras av tvååriga underavtal vars innehåll i stort sett sammanfaller med de statliga högskolornas regleringsbrev.
Stiftelsehögskolorna ägs som namnet säger vardera av en stiftelse men verksamheten bedrivs i ett eller flera aktiebolag.
Aija Sadurskis påpekar att de som intervjuats är ansvariga för verksamheten vid stiftelsehögskolorna och att rapporten därför ger chefernas perspektiv. Enligt dem är den absolut viktigaste praktiska skillnaden att stiftelsehögskolorna styrs enligt aktiebolagslagen och inte högskoleförordningen. Så är till exempel rektor både verkställande direktör och akademisk ledare.
– Det mest slående är att alla lyfter fram att den stora saken med att vara stiftelsehögskola är att verksamheten styrs av aktiebolagslagen. Den är mycket klarare och tydligare än högskoleförordningen. Det är ingen tvekan om vem som har ansvar för vad. Detta till skillnad från det kollegiala styret inom den statliga högskolan där det kan vara knepigt att skilja på när man är kollega och när man är chef, säger hon.
Men för att inte mista sin akademiska legitimitet har stiftelsehögskolorna ett kollegialt råd som är rådgivande i vetenskapliga frågor.

Betalt av staten
När det gäller finansieringen så skiljer inte heller så mycket, stiftelsehögskolorna får precis som andra högskolor betalt av staten för helårsstudenter och helårsprestationer. Att stiftelsehögskolorna också har ett eget kapital uppfattas däremot som betydelsefullt av de chefer som Aija Sadurskis har intervjuat.
– De uppger att det skapar en större känsla av gemensamt ansvar att stiftelsehögskolorna har ett kapital. Det är peng-
ar som kan ta slut, det är inte som en statlig verksamhet där man kan hoppas på att få ett nytt anslag om pengarna inte räcker.

Möjlighet till direktrekrytering
Stiftelsehögskolorna har valt att i sin anställningsordning i stort följa den vid statliga högskolor, inte minst för att underlätta rörligheten för lärare och forskare. Så kommer Chalmers också att se över sitt karriärsystem i samband med att staten nu efter Befattningsutredningens betänkande ser över sin befattningsstruktur.
Men en skillnad är att man vid stiftelsehögskolorna har en möjlighet att direktrekrytera, vilket möjliggör snabba beslut och av de tillfrågade cheferna anses vara en stor strategisk fördel.
Stiftelsehögskolorna kan egentligen utforma sina antagningssystem som de vill, de är inte bundna av de regler som finns i högskoleförordningen. Men stiftelsehögskolorna har valt att inte profilera sig här och använder alternativa antagningsformer mycket sparsamt. De är måna att inte uppfattas som avvikande av studenterna. Därför har de valt att ansluta sig till den centrala antagningen via VHS.
De båda stiftelsehögskolorna är mycket medvetna om att de verkar i ett sammanhang med statliga högskolor och universitet och inte kan avvika för mycket.
Ett exempel är att trots att Chalmers kan utforma sina egna antagningsprocesser skrev lärosätet under ett upprop om att förlänga en försöksverksamhet med antagning till arkitektutbildning vid de statliga universiteten.
– Man visar alltså lojalitet med resten av högskolevärlden även om det inte drabbar dem själva, säger Aija Sadurskis.
Sammanfattningsvis var den avreglering som skapandet av stiftelsehögskolorna innebar tämligen beskedlig, mycket av förhållandet mellan stiftelsehögskolorna och staten är fortfarande reglerat och som framgår av rapporten har stiftelsehögskolorna inte heller utnyttjat hela den friheten som reglementet trots allt ger dem.

Onödigt försiktiga
Flera av de intervjuade personerna är självkritiska; de har varit onödigt försiktiga, man borde ha utnyttjat reformen bättre och utvecklat större skillnader mot de statliga högskolorna.
– Man kan säga att stiftelsehögskolorna inte påverkat utvecklingen av högskolesektorn så mycket. Men en viss avslappnande effekt har de nog haft, de andra högskolorna har sett att inte alla behöver vara lika, säger Aija Sadurskis.
Hon anser däremot att högskolesektorn som helhet kunde ha vunnit på att stiftelsehögskolorna hade vågat sig på mera experiment.
– Men det är ju Chalmers och Jönköping som skulle fått ta konsekvenserna om experimenten gått åt skogen, säger hon och skrattar lite.

PER-OLOF ELIASSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023