Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Ledare

17 december, 2008
Universitetsläraren

Universitetsläraranställningarna regleras till vissa delar av Högskolelagen och Högskoleförordningen. Det är bra av flera skäl. För studenterna, men också för lärarna, är det rättssäkert att examination bara får göras av universitetslärare, och att det regleras i förordningen vilka lärarkategorier som finns. För uppdragsgivarna (skattebetalarna!) är det tryggt att utlysning och tillsättning sker enligt former som garanterar kvaliteten: korrekt använt hindrar sakkunnigsystemet och det kollegiala handläggandet i lärarförslagsnämnder (motsvarande) att nepotism hotar det kritiska tänkandet. Därigenom försäkras uppdragsgivarna om att landets universitetslärare förtjänar det förtroende de åtnjuter i uppdraget att forska och utbilda.
Och portalparagrafer om lärarnas arbetsuppgifter (undervisning och forskning i akademisk frihet) bidrar till kvalitetssäkringen eftersom det möjliggör det som andra portalparagrafer anger, nämligen att utbildning och forskning hänger ihop, och att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund. Genom dessa regleringar garanteras det som är lärosätenas särart; det värde de har som kunskapsproducenter i ett fritt, civiliserat samhälle.

MEN SEDAN FINNS OCKSÅ ett avsnitt av Högskoleförordningen där staten ordnat det så vist för sig att man inte behöver ta samma ansvar som andra arbetsgivare när det gäller tillsvidareanställningar. Jag tänker här på alla bestämmelser om tidsbegränsade anställningar utöver de som regleras i LAS. Är det verkligen ändamålsenligt? Vore det inte bättre att som på andra avtalsområden reglera detta i kollektivavtal?

DEN SVENSKA MODELLEN med kollektivavtal är nämligen ett utomordentligt bra påfund – inte bara för universitetslärare och andra anställda utan också för stora och små arbetsgivare. Kollektivavtal reglerar anställningsförhållandena, och kan göra det med utgångspunkt från de särskilda förhållanden som gäller på ett visst område. Arbetsgivare och arbetstagare vet vad som gäller, och det minskar byråkratin eftersom avtalet omfattar alla anställda – annars får arbetsgivaren sluta ett särskilt avtal med varje anställd om försäkringar, pensionsvillkor, semester och annat.
För vårt avtalsområde finns flera bra avtal. Det man oftast kommer i kontakt med som universitetslärare är det förmånliga ALFA som bland annat reglerar vår semester – längre än de lagstadgade fem veckorna för de flesta av SULF:s medlemmar – att arbetsgivaren betalar medicin med mera. Det är värt åtskilliga kronor, även om man kanske inte alltid tänker på det.

NÄR NU UTREDNINGEN om lärosätenas förhållande till staten snart presenteras hoppas jag att den föreslår just detta: att man genom Högskolelag och -förordning reglerar det som gäller läraranställningarnas roll att garantera rättssäkerhet, kvalitet och universitetens särskilda samhällsuppdrag. Vad övrigt är, det vill säga det som reglerar förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare, kan man lugnt överlåta åt parterna.

GIT CLAESSON PIPPING
Förbundsdirektör i SULF

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023