I en ny rapport från Högskoleverket beskrivs hur verket ska integrera utvärdering av e-lärande med andra utvärderingar av lärosätenas utbildningar.
– Det måste ställas samma krav på alla utbildningar. Man kan inte skilja ut distansutbildning från annan utbildning. Men Högskoleverket har förut inte riktigt hängt med de lärosäten som kommit längst när det gäller e-lärande, säger Per Westman som är en av författarna till rapporten.
Per Westman har jobbat som distanslärare och forskare i geovetenskap vid Stockholms universitet. År 2001 började han utveckla användningen av digitala hjälpmedel i vanliga kurser. Därefter var han anställd vid Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning, NSHU, och jobbade bland annat med att få synergieffekter i den tekniska infrastrukturen för distansundervisning.
I februari i år gick han över till Högskoleverket och där arbetar han med metodutveckling inom e-lärande.
– I Sverige har e-lärande varit synonymt med distansutbildning, vi är ju geografiskt ett stort land. I Norge, Finland och Skottland används e-lärande på samma sätt som i Sverige, men på kontinenten mer för att höja kvaliteten på utbildningen.
Han hoppas att termen ”e-lärande” (e-learning blir det vedertagna begreppet också här.
Han anser att Sverige ligger bra till jämfört med andra europeiska länder.
– Till exempel på Data- och systemvetenskap vid Luleå tekniska universitet har man börjat integrera e-lärande med vanlig campusutbildning till en flexibel utbildning som sömlöst går över från det ena till det andra.
Gap mellan studenter
I den amerikanska Horizon Report 2008, en årlig rapport som undersöker var frontlinjen går för digital teknik användbar i högre utbildning, varnar man för att teknikgapet mellan studenter och lärosäten blir allt större.
– Men det gäller inte i Sverige, kanske för att de svenska studenterna är äldre än studenterna i många andra länder.
Per Westman menar att kunskapen skiljer sig mycket åt mellan studenter. En del vet lite om datorer medan andra har avancerade kunskaper om datoranvändandet. Gapet är alltså inte så alarmerande mellan lärosäte och studenter, utan det finns mellan olika studenter.
– Lärarna måste vara uppmärksamma på att datorkunskapen inte är lika fördelad inom studentgruppen och att om man använder för komplicerad teknik så riskerar man att tappa många studenter.
I vilken utsträckning är ledningen för de olika lärosätena medvetna om e-lärande?
– Man har på några lärosäten fått upp ögonen för att distansutbildning och campusutbildning har börjat smälta samman och att e-lärande är en fråga för hela akademin.
Intresset från ledningen beror på hur beroende lärosätet är av distansutbildning. – Det är en stor fråga för Mittuniversitetet som har 70 procent av studenterna på distans. Högskolan på Gotland har också en ungefär lika stor andel studenter på distans.
Å andra sidan har en del av de stora universiteten en låg andel distansstudenter.
– Där är verksamheten ännu inte en stor fråga, det gäller till exempel Stockholms universitet där bara elva procent av studenterna läser på distans.
Men redan nu kräver campusstudenter till exempel att kunna ladda ner material och föreläsningar och kanske interaktiva övningar på nätet.
– Kunskapen om detta är mycket varierande i ledningsgrupperna och det finns ett behov av kunskapsspridning. Därför är det viktigt att Högskoleverket visar att vi kommer att lägga vikt vid kvaliteten i e-lärande vid framtida utvärderingar och att vi kommer att ställa samma krav på den som på annan högre utbildning.
Inte vara okritisk
Per Westman förespråkar en öppenhet för ny teknik men att man inte ska anamma nya teknologier okritiskt med argument som ”använder studenterna det så måste vi använda det”.
Exempelvis tvivlar han på att sociala webbtjänster som Facebook är användbara på grund av koncentreringen kring person och inte kring kunskap.
– Men man kan använda dem i socialiseringsprocessen när studenterna ska lära känna varandra, så studenterna kan känna sig sedda.
Wikis (som Wikipedia) och bloggar, kunskapssamlingar skapade av väldigt många deltagare är en form av kollektiv kunskapsuppbyggnad.
– Det har ju debatterats om wikis är förflackning eller inte och om de skapar ett förakt för expertkunskaper. Att läraren bara blir en servicefunktion och att det är studenterna som skapar all kunskap.
Han menar att det beror på hur man använder wikis.
– Man kan inte förutsätta att en grupp högstadieelever eller förstaårsstudenter kan skapa en wiki med kvalitet. Men studenter på en kurs på avancerad nivå kan nog skapa ny kunskap på det sättet.
Han säger att vid undersökningar har man funnit att inom naturvetenskap har Wikipedia färre fel än Encyclopedia Britannica, men är ytligare inom samhällsvetenskapen.
– Jag ser det som att wikis kombinerade med källkritik är ett användbart redskap. Jag ser inte stora problem utan stora möjligheter.
Blir viktig faktor
Per Westman anser att e-lärande kommer att bli en viktig faktor i internationaliseringen av högre utbildning.
– Svenska lärosäten har en bra möjlighet att bygga internationella utbildningar och virtuell mobilitet. Vi ger redan många masterskurser på engelska och kan expandera på den europeiska marknaden med program som blandar svenska och utländska studenter.
Exempelvis har Lunds universitet ett mastersprogram i GIS (geografiska informationssystem) med ett antal svenska studenter och studenter från hela världen som läser på distans.
Sverige har också arbetat mycket med utbildning för utvecklingsländer, som ingenjörsutbildning och matematik i Sri Lanka.
– KTH jobbar framgångsrikt i Afrika med utbildningar i energiteknik. KTH utbildar assisterande lärare vid ett antal afrikanska universitet, och sedan har
man en distribuerad utbildning från Sverige, där assistenterna finns på plats
i Afrika.
Han tror på öppna resurser. Nätuniver-sitetet har haft diskussioner med KK-stiftelsen och Kungliga biblioteket om att utveckla databaser för digitalt undervisningsmaterial fritt tillgängligt för alla.
Föreläsningar på Youtube
I andra länder finns åtskilliga exempel på lärosäten som lägger ut föreläsningar på Youtube.
Välkänt är att Massachusetts Institute of Technology, MIT, redan 2002 började lägga ut kursmaterial på sin hemsida.
Open University i England och Holland går ett steg längre och lägger ut hela kurser på nätet som alla fritt kan följa utan att anmäla sig, enda undantaget är examinationen, då måste man anmäla sig och betala terminsavgiften.
– Det är en intressant väg för lärosäten i Sverige, en affärsmodell att testa för högre utbildning.
Hur mycket kan man lägga ut på nätet utan att studenterna struntar i lärosätet och bara inhämtar kunskaperna?
Per Westman menar att lärosätena måste våga släppa iväg materialet och inte vara så ängsliga för copyrightfrågorna. Hur mycket man än låser in föreläsningar och annat på lärplattformar så kan det komma på avvägar.
– Att lägga ut material öppet är bra reklam för den egna verksamheten och också en kvalitetshöjande faktor. Man kan inte lägga ut vad för skräp som helst tillgängligt för alla.
– Och så måste man lita på att ett lärosätes viktigaste resurs är lärarnas kunskaper och att studenterna inte kan få all kunskap genom att klicka sig fram på en webbsida. Om högskolan ska finnas kvar måste man lita på att lärarna är den viktigaste resursen man har.
PER-OLOF ELIASSON
Fotnot:
Högskoleverkets rapport:
E-learning quality, 2008:11 R. The Horizon Report:
www.nmc.org/pdf/2008-Horizon-Report.pdf
