I augusti 2009 väntas den nya finländska universitetslagen träda i kraft. Nytt blir att universitetens status som ämbetsverk förändras, så att de i högre utsträckning än tidigare får frihet att själva bestämma över pengarna.
– Hela den här processen har varit toppstyrd och från regeringen har det funnits en ovilja att diskutera.
– Den arbetsgrupp som förberett lagen har endast bestått av undervisningsministeriets egen personal samt studerande-representanter.
– Man har agerat väldigt arrogant mot universitetspersonalen. Vi anser ju att universitetets eget folk kan dessa frågor bäst, säger Ragna Rönnholm, vars förbund tillsammans med Professorsförbundet samt Lektorsförbundet organiserar de universitetsanställda.
Del i större reform
Förnyelsen av den finländska universitetslagen är en del i en större universitetsreform. Den andra delen handlar om att slå samman mindre enheter, så att man från dagens 21 universitet istället får ett 15-tal.
– Våra universitet har fått utländsk kritik, eftersom de utgör en del av den statliga förvaltningen, säger undervisningsminister Sari Sarkomaa (m) till dagstidningen Hufvudstadsbladet.
Det ska alltså bli ett slut på detta. Universiteten kommer framöver att vara självständiga ekonomiska enheter.
Två modeller har erbjudits i den nya lagen: Antingen att man blir en offentligrättslig juridisk person eller att man blir en privaträttslig stiftelse.
Det är bara i den sistnämnda formen som någon annan än staten, exempelvis näringslivet, kan vara med och delta i uppbyggandet av förmögenheten.
– Det är fortfarande oklart hur de universitet som väljer att inte bli stiftelse ska brytas ut ur den statliga ekonomin. Klart är att de även i framtiden, precis som idag, ska finansieras huvudsakligen via statsbudgeten, berättar Rönnholm.
Nytt ”toppuniversitet”
Klart är också, att det till en början endast kommer att finnas en högskola som väljer stiftelseformen. Det är Aalto-högskolan, som länge gick under arbetsnamnet Innovationsuniversitetet.
Aalto-högskolan, som inleder sin verksamhet i augusti 2009, är en sammanslagning av Tekniska högskolan, Helsingfors handelshögskola (den finskspråkiga, inte svenskspråkiga Hanken) samt Konstindustriella högskolan.
Bakom det här nya ”toppuniversitetet” står en arbetsgrupp ledd av finansministeriets starke statssekreterare Raimo Sailas och näringslivets inflytande har varit stort. En förutsättning för att Aalto-högskolan skulle grundas var, att näringslivet ger 200 miljoner euro, sedan har staten lovat att skjuta till 500 miljoner.
– Det blev naturligtvis ett väldigt hallå kring att just de skulle få så stora resurser. Då sade statsministern, centerpartisten Vanhanen, att ”ni övriga universitet kan väl också bli stiftelser”.
– Men det var bara ett spel för gallerierna. Han visste ju, att ingen annan skulle kunna få ihop så mycket pengar från näringslivet .., suckar Ragna Rönnholm.
I ett läge där universiteten blir alltmer beroende av finansiering utifrån, ser man från Forskarförbundet med oro på att just ett lärosäte lyfts fram framför de andra.
– Det är klart att näringslivet nu kommer att fokusera mycket resurser på Aalto-högskolan, konstaterar Ragna Rönnholm och fortsätter:
– Samtidigt är jag orolig för den akademiska friheten. Det finns väldigt få finansiärer som inte ställer krav på forskningen. Hur kommer det att gå för grundforskningen ..?
Alla de universitet som inte blir stiftelse, hur kommer det då att gå för dem?
Meningen är alltså, att de även framöver i huvudsak ska finansieras från undervisningsministeriet (i år är summan cirka 1,3 miljarder euro totalt).
Men, bilden förmörkas av att det samtidigt pågår ett omfattande sparprogram inom den finländska statsförvaltningen.
– Undervisningsministeriet ger med ena handen och finansministeriet tar med den andra. Våra uträkningar säger att det hela slutar med minus och då blir våra universitet alltmer beroende av stöd utifrån, fastslår Ragna Rönnholm.
Hur vill Forskarförbundet komma åt detta?
– Vi menar, att om universiteten framöver inte ses som vilka ämbetsverk som helst, så är det väl mer än rimligt att vi också befrias från dessa besparingsprogram.
Lagförslag på remiss
Den nya universitetslagen är nu ute på remiss och deadline för remissrundan är 15 oktober. De fackliga organisationerna inom högskolan, där Forskarförbundet med sina cirka 7000 medlemmar är störst, kommer då bland annat att sikta in sig på förslagen till förändring av universitetsstyrelsernas sammansättning.
Vad gäller Aalto-högskolan föreslås, att dess styrelse uteslutande ska bestå av utomstående.
– Personalens synpunkter har alltså inte längre något värde. Money talks! konstaterar Ragna Rönnholm och undrar om man i detta sammanhang längre kan använda begrepp som ”bildningsuniversitet”.
Hur blir det med alla övriga universitet, de som alltså inte blir stiftelser men väl offentligrättsliga juridiska personer?
– Från att, som idag, ha varit kollegialt sammansatta föreslås att hälften av medlemmarna ska komma från universitetet och hälften vara utomstående. Eftersom ordföranden ska vara en utomstående, blir det en obalans som vi helt enkelt inte kan acceptera, svarar Ragna Rönnholm.
Som ytterligare lök på laxen kommer personalens anställningsavtal i den nya modellen att förändras från tjänsteförhållande till arbetsavtalsförhållande.
– Anställningsskyddet blir porösare. Det blir lättare att ”köpa ut” folk. Vi kommer heller inte längre att ha några som helst garantier för att man försöker hitta nya arbetsuppgifter åt den som bedöms övertalig, sammanfattar Ragna Rönnholm.
Omöjligt utan resurser
Förnyelsen av universitetslagen har väckt viss medial uppmärksamhet i Finland. Exempelvis har universitetsrektorerna gått ut och varnat för att förnyelsen inte är möjlig utan tillräckliga ekonomiska resurser.
– Vi har också haft ett mycket bra samarbete med Professorsförbundet i den här frågan, berättar Ragna Rönnholm.
Meningen var, att det nu under hösten skulle anordnas en stor demonstration till skydd för den akademiska friheten.
– Sorgligt nog har dock studeranderepresentanterna meddelat, att de inte vill delta utan är nöjda med den nya lagen.
Helt uppgivna är man ändå inte från fackligt håll. Nu väntar remissrundan.
– Och undervisningsminister Sari Sarkomaa har i alla fall antytt, att hon skulle kunna vara beredd att rucka på regeln att utomstående skulle få ordförandeposten, alltså majoritetsinflytandet, i universitetsstyrelserna, avslutar Ragna Rönnholm.
SÖREN VIKTORSSON
