När Isaac Newton skrev att han kunnat se så mycket längre än andra eftersom han stått på jättars axlar har de flesta uppfattat detta som ett erkännande av vetenskapen som ett kollektivt projekt. (Fast en del hävdar att det istället var en elak anspelning på kollegan Robert Hookes kroppskonstitution). Få torde ifrågasätta det öppna tankeutbytets betydelse för det vetenskapliga projektets framgång. Knivskarp tävlan mellan individuella forskare eller forskargrupper balanseras (för det mesta) av en allmän uppslutning kring forskningsetiska regler om öppet redovisande av källor och influenser. Jag har svårt att se hur tävlingsinslaget går att undvika men vi måste alla hjälpas åt att stävja destruktiva tendenser. Många mår redan illa av pressen och i det läget ska universitet och högskolor konkurrensutsättas, som om den akademiska miljön inte redan vore nog tävlingsinriktad.
VETENSKAPSRÅDET ANGAV i utlysningen av de så kallade Linnéstöden att ”målet för Linnéstödet är att skapa nationell konkurrens mellan högskolor”. Men konkurrens kan väl ändå inte vara målet? Det verkar ju inte riktigt klokt. Fortsatt snabba vetenskapliga framsteg förutsätter öppenhet och samarbete. Även om konkurrensen om vetenskaplig prioritet på individplanet kan verka sporrande känner jag stor oro för att ökad konkurrens mellan våra lärosäten kan få motsatt effekt. För som Johannes Åman skrev i ett ledarstick i DN: ” Ju mer vi delar upp gemensamma mänskliga tillgångar som vetenskap och kultur i små avgränsade och bevakade delar, desto svårare blir det för andra att bygga vidare på det som uppnåtts.”
I EN NYLIGEN PUBLICERAD debattartikel beskriver en rad forskare hur de samarbetande svenska fysikerna, verksamma vid CERN, Svenska LHC-konsortiet, genom formuleringen i utlysningen förhindrades från att ens ansöka om Linnéstöd (Ulf Danielsson med flera, UNT 31/8). Mot den bakgrunden och om det egna lärosätets resurser påverkas ogynnsamt av andras framgångar, vilka samarbeten kommer då att tillåtas av universitetsledningarna? Vi vet ju att inom det konkurrensutsatta näringslivet är forskarna belagda med munkavle och övergångar från en arbetsgivare till en annan förknippade med karantänsregler. I och för sig har den akademiska världen i många fall visat sig ganska motståndskraftig mot försök till yttre påverkan men nu handlar det ju om den akademiska miljöns livselixir, pengarna.
SAMTIDIGT SOM statsmakterna pratar sig varma för mer konkurrens förefaller man vilja tillåta en förflackning av anställningsförfarandet vid universitet och högskolor. Vägen framåt för svensk forskning och högre utbildning går i rakt motsatt riktning. Vidmakthåll den öppna konkurrensen vid anställningen, tillämpa också fortsättningsvis ett fullständigt sakkunnigförfarande och bibehåll överklagandeinstrumentet. De som anställts genom ett på detta sätt kvalitetssäkrat anställningsförfarande och som successivt prövas för befordran kan ges ansvaret att dela sin tid lika mellan undervisning och forskning utan dessa ständiga ansökningar.
CHRISTOPH BARGHOLTZ
Ordförande i SULF
