Jag tror inte att jag är den enda som såg rött när jag läste artikeln ”Administrativa uppgifter tar alltför mycket tid”, Universitetsläraren 10/11 2008, om Högskoleverkets nya rapport om arbetssituationen vid landets universitet och högskolor. I artikeln citeras projektledaren Eva Åström som i en kommentar till rapporten bland annat säger, på tal om den akademiska friheten, att för att undvika stressen och det gränslösa arbetet kunde de enskilda lärarna sköta tankens och forskningens frihet ”på arbetstid, på sin arbetsplats”.
Denna kommentar till rapporten (samt mindre belastning under sommaren) fick mig att min gamla vana trogen gå till källan och läsa rapporten:
Frihetens pris – ett gränslöst arbete. (Det är nog känt att två människor kan uppfatta samma text på olika sätt, så jag rekommenderar intresserade att bilda sig en egen uppfattning – rapporten är bara hundra sidor lång och välskriven.)
Som jag har uppfattat det lyfter rapporten fram tre orsaker till dagens ohållbara situation:
1. Vi har som individer svårt att prioritera uppgifter med hänsyn till hur nödvändiga de är och då blir ”akutsgrad” den viktigaste prioriteringsfaktorn. Det finns också en akademisk kultur där man stoltserar med extra arbete oberoende av hur nödvändigt det är.
2. Administrativa lösningar skapas vanligtvis ad hoc och fastställs sedan som seder. De är ofta ineffektiva. Ledningen saknar ofta kunskap/intresse för sitt arbete.
3. Resurserna tillförda av staten är otillräckliga för att upprätthålla kvalitetskraven.
Analysen i rapporten håller jag i stort sett med om. Jag tror att det är dags att föra en diskussion om vilka uppgifter som ska prioriteras högst och vilka som ska göras endast i mån av tid. En sådan diskussion kan hjälpa varje enskild lärare att hitta sin egen lösning på problemet. Jag tror också att vi borde ta upp frågan om skillnaden mellan övertidsarbete som uppstår av hängivenhet för arbetet/strävan mot perfektion och oförmåga att göra strategiska prioriteringar. Sistnämnda fråga är rätt provocerande, men jag tror att vi är akademiker nog för att klara kontroversiella diskussioner.
MARIA ROGINSKAYA
docent vid Matematiska vetenskaper Chalmers/GU
