De enskilda medlemsfrågorna har varit viktiga för Eva Norling, facklig veteran vid Umeå universitet.
– Jag har alltid tyckt att de enskilda medlemsärendena har varit de viktigaste frågorna, säger Eva Norling när hon nu med ålderns rätt lämnar sina uppdrag och går i pension.
Eva Norling började arbeta på kemiinstitutionen vid Umeå universitet i slutet av 60-talet och blev så småningom universitetslektor i kemi vid samma universitet. Hon började engagera sig i SULF 1983 och sedan 1994 har hon jobbat fackligt på heltid.
Lokalt har hon varit ordförande i SACO-rådet i många år och också varit ordförande i SULF Umeå. Centralt i SULF har hon varit ledamot i styrelsen och också medlem i arbetsutskottet.
Dessutom har hon under en period varit SULF:s 1:e vice ordförande.
Under många år har hon också varit ordförande i SULF:s förhandlingsdelegation och har varit sammankallande i valberedningen.
– Den viktigaste fackliga frågorna har på senare tid varit arbetstiden och arbetsmiljön, säger hon.
Men det är de enskilda medlemmarnas problem som legat henne närmast hjärtat.
– Jag har alltid tyckt att de enskilda medlemsärendena har varit de viktigaste frågorna. Jag har ofta blivit anlitad när det gäller sådana ärenden och tycker att jag många gånger kunnat göra nytta för enskilda medlemmar.
Vilken är den största förändringen under dina år som fackligt aktiv?
– Den allra största förändringen är att universitetslärarna fick individuella löner. Det har ställt till med mycket bekymmer. De individuella lönerna orsakar så otroligt mycket fackligt arbete och det är så svårt att sätta rättvisa löner.
Hon är mycket tveksam till nyttan.
– Det är tänkt att de anställda ska arbeta bättre av individuell lönesättning men universitetslärare gör sitt bästa i alla fall. Individuella löner är bara ett sätt att spara pengar. Arbetsgivarna betalar dem de absolut vill ha bra löner och de andra dåligt.
Vilka är de viktigaste frågorna inför framtiden?
– Den stora frågan är hur man ska hantera de krympande resurserna, att lärarna ska göra så mycket på sin arbetstid och att det finns för lite tid till egen utveckling och kompetensutveckling. Detta är allvarligt inför framtiden, det kommer på sikt att påverka kvaliteten på undervisningen. Det behövs mer resurser till både forskning och undervisning, speciellt till undervisningen tycker jag.
Varför har du jobbat fackligt i så många år?
– Jag tycker det har varit roligt och stimulerande, säger Eva Norling som trots allt tycker är skönt att bli pensionär.
De senaste åren har hon också trappat ned och varit pensionär på deltid.
PER-OLOF ELIASSON
