Höga förväntningar på propositionen
I en debattartikel i Dagens Nyheter den 3 augusti pekar Jan Björklund och Lars Lejonborg på behovet av ett tydligt trendbrott i de statliga forskningsanslagen och skriver att ”Vår första forskningsproposition måste i fråga om resurser kraftigt övertrumfa allt vad socialdemokraterna åstadkommit”.
Utbildningsministerns och högskole- och forskningsministerns gemensamma artikel tycks i första hand rikta sig till de tre övriga regeringspartiernas (m, c och kd) företrädare inför höstens budgetförhandlingar. Med tanke på att forskningspropositionen för åren 2009 till 2012 ska läggas fram före årets slut är det rimligen nu eller aldrig under denna mandatperiod som forskningen ska få sina behov tillgodosedda. Behoven är stora och förväntningarna högt uppskruvade, både en följd av att utfästelserna inför valet om att höja de statliga forskningsanslagen till den i Lissabon överenskomna miniminivån, en procent av BNP, ännu inte omsatts i verklig politik. Tvärtom har anslagen i relativa termer minskat. Så långt är det bara att ge ”våra” ministrar allt stöd. En målmedveten satsning på forskning inom mycket vida ramar lägger grunden för en god samhällsutveckling.
MEN VIKTIGT ÄR INTE bara att tillföra forskningen kraftigt ökade resurser utan att göra det direkt till lärosätena utan omvägar. Den viktigaste åtgärden för att vitalisera våra lärosäten är att minska beroende av externa aktörer. En följd av socialdemokratiska utbildningsministrar fråntog systematiskt lärosätena ansvaret för finansieringen av den egna forskningen, så att universitet och högskolor under senare år inte ens fått pengar för att betala lönekostnaderna utan också dessa fått fördelas av forskningsråden. Följden har blivit skenande transaktionskostnader främst i form av tid för att skriva och för att bedöma forskningsansökningar men också i form av en ryckig personalplanering på institutionsnivå och, om man får tro den statliga forskningsfinansieringsutredningen, en forskningsrådsorganisation som går på knäna tyngd av behandlingen av tusentals projektansökningar.
UTREDAREN, MADELENE SANDSTRÖM, skriver bland annat att finansieringen av tjänster för seniora forskare dränerar utrymmet för övrig verksamhet och att denna uppgift i framtiden bör ankomma på universiteten. SULF har direkt till Lars Lejonborg liksom också tidigare till Thomas Östros och Leif Pagrotsky framfört förslaget att förstärka anslagen till lärosätena rejält så att dessa nu kan rekrytera de nya forskare som om några år ska fylla vakanserna efter oss som pensioneras och dessutom se till att alla vetenskapligt kompetenta universitetslärare kan ägna minst trettio procent av sin tid till forskning. Alliansregeringens första forskningsproposition erbjuder ett gyllene tillfälle för att på det viset satsa för framtiden.
CHRISTOPH BARGHOLTZ
Ordförande i SULF
