I maj 2007 bildades ett nätverk med ett 70-tal aktiva arbetslivsforskare från svenska lärosäten. Tidigare hade ALI varit en självklar mötesplats. Efter nerläggningen fanns ett behov av ett forum för möten mellan forskare från olika universitet och ämnesdiscipliner.
Nätverket tog initiativet till den första Nationella Arbetslivskonferensen, som arrangerades 6–7 maj av Växjö universitets plattform för arbetslivsvetenskap, Valv.
Forskare och forskarstuderande från 25 lärosäten strålade samman i Växjö, lyssnade på föredrag och diskuterade framtiden för svensk arbetslivsforskning. Företrädare för arbetsmarknadens parter, olika myndigheter och utländska forskare medverkade.
Bo Hagström är professor vid Växjö universitet och före detta chef för ALI i Malmö. Han sammanfattar några av sina intryck från konferensen.
– Vi ska inte förlita oss på att det blir några öronmärkta pengar eller att någon ny myndighet bildas. Vi som är verksamma inom arbetslivsforskningen vid svenska universitet och högskolor måste använda vår egen kraft. Vi får stärka vår ställning genom nya centrumbildningar mellan institutioner och lärosäten och genom att arrangera konferenser.
Svårare etablera sig
Sammanlagt bedrevs cirka elva procent av landets arbetslivsforskning vid ALI. Institutet hade en stark ställning inom sektorn Arbetshälsa, men forskade också om entreprenörskap, regional utveckling, sysselsättning och arbetsmarknadspolitik.
– Det är viktigt att arbetslivsforskningen har goda kontakter med samhället, utför uppdrag och kommunicerar sina kunskaper till aktiva i arbetslivet. ALI hade särskilda resurser till detta. Jag tror detta kan bli ett problem när verksamheten nu är utspridd över många lärosäten och institutioner i den akademiska världen, säger Bo Hagström.
Institutet representerade den svenska arbetslivsforskningen i olika internationella samanhang.
– Flera av deltagarna på konferensen konstaterade att forskningen efter nerläggningen av ALI förlorade sin röst på den internationella arenan, bland annat vid kontakter med EU. Det fanns dock inga förslag om vilken aktör som kan ta över den rollen.
I arbetslivsforskningen väntar dessutom en generationsväxling. Här finns många som började sin karriär på 1970-talet och som inom kort går i pension.
– ALI planerade att inrätta nya post-doctjänster för att hjälpa nydisputerade att starta sina karriärer. Självklart blir det nu svårare att etablera sig inom arbetslivsforskningen, säger han.
Kritisk period i höst
Den statliga myndigheten Vinnova och Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, är anslagsgivare till forskning inom sektorn. Vid konferensen i Växjö presenterades fakta från undersökningen Vart tog dom vägen?, som genomförts på uppdrag av de båda finansiärerna. Uppgifterna är en lägesrapport från hösten 2007.
Rapporten visar att nerläggningen av ALI medför att anslagen till forskningsfältet minskar med 150 miljoner kronor 2008 och med 200 miljoner kronor 2009.
– I höstas hade cirka hälften av de 285 arbetslivsforskarna från ALI slutat inom sektorn sedan de bytt verksamhet, gått i pension eller blivit arbetslösa, berättar Kenneth Abrahamsson som är programchef på FAS.
I samband med nerläggningen tecknades avtal mellan ALI och elva universitet och högskolor och institutet satsade cirka 60 miljoner kronor på omställningsprocessen. Därmed fick disputerade forskare chansen att etablera sig vid universitet och högskolor.
– Det blir en kritisk period under hösten när pengarna tar slut för många av dem. Det är i dag omöjligt att säga hur många som i framtiden är verksamma inom området.
FAS är alltså en av de största anslagsgivarna till den svenska arbetslivsforskningen.
– Våren 2008 har vi inte fått märkbart fler ansökningar än före nerläggningen av ALI. Jag tolkar detta som att de forskare som flyttat till olika lärosäten ännu inte hunnit etablera sig i sina nya miljöer, säger Kenneth Abrahamsson.
Landa lite mjukare
Rapporten visar att tolv av de sexton professorerna från ALI i höstas var verksamma som arbetslivsforskare. Av övriga disputerade anställda arbetade cirka 70 procent som forskare.
Vid nerläggningen studerade 28 doktorander på ALI. Hösten 2007 hade cirka en tredjedel lämnat sitt forskningsfält.
Rapporten analyserar situationen för forskarstudenterna: ”Sammantaget har stora investeringar, /…/, gett relativt lite utbyte i fortsatt forskning inom området.”
Av den ”forskningsassisterande personalen” var i höstas endast 20 procent fortfarande sysselsatta med arbetslivsforskning. Forskningsingenjörer, anställda med examen som fil.kand. och administratörer ingår i denna grupp.
Uppsala universitet tog emot sexton forskare från ALI och fick elva miljoner kronor. Enligt ansökan om bidragspengar skulle lärosätet satsa på en centrumbildning för arbetslivsforskning, bland annat med inriktning på arbetsrätt, industriella relationer och europainriktad arbetslivsforskning.
Lars Magnusson är professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Han har haft ansvaret för övergången från ALI.
– Universitetets viktigaste uppgift var att hjälpa forskarna att landa lite mjukare, ge dem möjlighet att söka externa pengar och att komma in på en institution. Var och en av dem hade med sig cirka en halv miljon kronor. För de flesta tar sannolikt pengarna slut i år.
Han hoppas att externa medel och pengar från Uppsala universitet ska ge resurser till en centrumbildning.
– Uppbyggandet av ett forskningscentrum för arbetslivsforskning ska vara ett långsiktigt åtagande för en period på minst tio år. Uppsala universitet har relativt stränga krav på innehåll och finansiering. Någon gemensam ansökan till externa finansiärer har ännu inte skrivits.
Han understryker att det nu finns en risk att fältet för arbetslivsforskning förlorar kompetens.
– Folk sitter inte bara och väntar. Det finns många duktiga forskare som har breda kunskaper som inte bara kan användas inom arbetslivsforskningen.
ALI:s bibliotek hade 19 anställda. Flera biblioteksorganisationer uttryckte i en gemensam skrivelse till regeringen sin oro över att detta kunskapscentrum lades ner. Man konstaterade att personalen hade en omfattande ämneskompetens och att dokumentsamlingarna var ”unika och efterfrågade”.
Mer arbete än väntat
Bibliotekets anställda hade byggt upp databasen Arbline med material om svensk arbetslivsforskning från 1980-talet till och med 2006. Katalogen innehåller 80 000 poster.
Enligt regeringens regleringsbrev från 2007 ska Stockholms universitet ta över samlingarna från ALI:s bibliotek.
Catarina Ericson-Roos är överbibliotekarie vid Stockholms universitetsbibliotek.
– Vi hade begärt 3,7 miljoner kronor till flytten av materialet från ALI och fick 2,7 miljoner kronor. För den löpande verksamheten fick vi inte några extra medel alls. Det visade sig att det var mycket mer arbete med att installera Arbline än vi först hade trott. Vi hade helt enkelt inte tillräckligt med resurser för att göra detta.
Den största delen av samlingarna från ALI:s bibliotek är katalogiserade i universitetsbibliotekets lokala katalog och i Libris. I Arbline finns tidskriftsartiklar, konferenspublikationer och uppsatser.
– Vi har tecknat ett avtal med Arbetsmiljöhögskolan vid Lunds universitet om att de ska ta över Arbline. Dessutom pågår diskussioner om att flytta det fysiska materialet som är registrerat i databasen till Arbetsmiljöhögskolan, berättar Catarina Ericson-Roos.
CURT ISAKSSON
