SULF tror inte att en enda myndighet kan hantera all forskningsfinansiering.
Det framgår av förbundets remissvar på Madelene Sandströms betänkande Forskningsfinansiering –kvalitet och relevans (Universitetsläraren 6/2008). Remissvaret lämnades till Utbildningsdepartementet i slutet av maj.
I betänkandet konstateras:
”Utredningens huvudförslag är inrättandet av en ny och samordnad myndighet för forskningsfinansiering, Forsknings- och innovationsmyndigheten, som inom sig rymmer fyra ämnesorienterade råd. Följande fyra råd föreslås: Natur, teknik och innovation, Medicin och hälsa, Klimat, miljö och areella näringar samt Samhälle och kultur. Inom dessa råd ska rymmas stöd till nydanande grundforskning, satsningar på starka forskningsmiljöer, tvärvetenskapliga program, branschutveckling, stöd till teknisk utveckling och nyttiggörande”.
SULF:s synpunkt på detta sammanfattas i en att-sats:
• att det sannolikt är en omöjlig uppgift att planera och genomföra hela kedjan av åtgärder till stöd för grundforskning, tvärvetenskap, tillämpad forskning och nyttiggörande av forskningsresultat genom kommersialisering och bransch-utveckling inom ramen för en enda organisation och detta inom samtliga de ämnesområden som respektive råd ska ansvara för.
Förbundets inställning sammanfattas i de två att-satserna:
• att vi delar utredarens uppfattning att en väsentligt större del av forskningsfinansieringen borde förmedlas via de direkta anslagen till universitet och högskolor.
• att förslaget att överlåta finansieringen av flertalet forskningsprojekt till universiteten skulle lösa de problem utredningen identifierat bättre än en förändrad myndighetsstruktur.
